Månadens bikt: December!

d-5
Äntligen är vi framme vid månadens bikt för december! Har sagt det tidigare och jag säger det igen – jag älskar det här forumet som månadens bikt blivit! Sist var det någon som berättade följande:

Skärmavbild 2018-12-21 kl. 19.40.31
Så fint att bikten får vara en återkommande del i någons liv såhär <3 Nu är vi alltså inne i december och jag lämnar helt enkelt ordet till er.

Upplägget: Att få skriva av sig och faktiskt försöka formulera det där som känns tungt är för mig en självklar del i att må bra. Det blir lätt ett inre kaos när tankar trasslar omkring i skallen utan sammanhang.

Jag skriver ofta ner mina tankar och känslor här inför er, men det bästa som finns är när ni tar ordet och delar med er av det som pågår hos er.

Se det här inlägget som en chans att skriva av er – att dumpa det som känns jobbigt, glatt, svårt eller förvirrande. Detta är helt enkelt ett tillfälle att få tömma sig.

Självklart går det bra att vara anonym. Och självklart får ni dela med er av sådant som glädjer er, lyfter er och inspirerar er precis lika mycket som det motsatta. Detta är ert forum.

Genom att berätta något som ni går igenom eller upplever just nu hjälper ni garanterat någon annan. Läs gärna igenom andras kommentarer och svara om ni känner att ni har något ni kan bidra med eller tipsa om.

  1. Erica skriver:

    Jag har så dubbla känslor inför den här julen. Ska bli mysigt att få fira min dotters första jul men samtidigt så vill jag inte inse att tiden går så fort så att hon snart är 1 år och jag måste börja att jobba igen…har verkligen älskat detta året som mammaledig och känner mig inte alls sugen på att börja att jobba igen…

  2. Ekho skriver:

    Jag blir så trött på mig själv ibland… Jag har en inre kamp om att ta allting i min egen takt, jobbar väldigt mycket med självacceptans och hitta mitt egna värde, våga säga ifrån ibland och välja mina strider..

    Men jag tar ut saker och ting i förskott och tror att människor ska säga elaka saker till mig men i själva verket inte gör det!

    Även om jag vill ta allting i min takt på jobbet, i skolan osv så rusar jag ändå fram och har en inre stress inom mig att vara bäst på allting.

    Ibland skulle jag bara vilja släppa ALLA måsten, måsten om att vara perfekt, måsten om att INTE vara perfekt, ibland skulle jag bara vilja leva, sluta bry mig om vad andra tycker, sluta lägga energi på människor som bara gör mig ledsen.

    Jag hatar att vara ny på jobbet, det känns utsatt och otryggt, känns som jag är den enda som inte vet alla rutiner och hur olika det kan vara på helgerna osv.

    Åh.. att jag orkar med mig själv och mina tankar är ett under..

  3. A skriver:

    Har fått reda på en sak som kommer göra en extremt stor skillnad i mitt arbete. Jag hoppas för allt i världen att det blir bra i slutändan, men just nu känns det så tugnt. Det här året har verkligen varit en bergodalbana och just när det börjat kännas bra igen så kommer detta som en käftsmäll. Känner mig helt vilsen och vill helst ligga i sängen och gråta. Har ingen aning om hur nästa år kommer bli, och det gör mig livrädd. Håller tummar och tår för att det kommer bli livets bästa år so far, men det kan lika gärna bli tvärtom. Snälla snälla livet, ta hand om mig nu.

  4. Lina skriver:

    Sköna bikter.
    Fått lov, mitt första jullov som lärare. Så befriande att få andas ut efter en rolig men också tuff höst. Där jag har presterat varje dag, de tar på krafterna.
    En oro för framtiden med för stora klasser och att räcka till som ensam lärare till 30 barn. Att vara tillräcklig. Vetskapen att man gör så gott man kan alltid får man luta sig emot ibland.

    Träffade en kille i slutet på sommaren som är så fin. Jag vill att de ska bli vi men blir de så? Prioriterar vi varandra till fullo? Vem blir vi tillsammans?

    Många frågor men allt löser sig.

    Livet.

  5. Jag är så trött på min situation! Jag har varit sjukpensionär i fyra år (mot min vilja) och min ekonomi är katastrof! Jag har ca 10 000 kr i månaden och en hyra på 5000 kr. Sen ska resten räcka till andra räkningar och mat. Jag har en son på 12 år som bor hos mig på halvtid. Det blir så att det finns mat när han är hemma och sen inget när han är hos sin pappa. Varje kväll loggar jag in på internetbanken och kollar vad som finns kvar, räknar på vad som ska dras och funderar på hur länge pengarna kommer räcka den här gången. Den ständiga ångesten och stressen gör mig galen! Jag orkar inte mer! Ständigt ont i magen och sömnlös.

    1. Anneli skriver:

      Hej, du kanske har tittat på detta, men vill bara ställa frågan. Har du probat att ansöka om bostadsbidrag? Väl mött!

    1. Johanna skriver:

      Det låter som en riktigt tuff situation. Vill bara inflika att du bör ha rätt till kompletterande ekonomiskt bistånd, eftersom du har ett barn som bor på halvtid hos dig. Du vet säkert redan om detta, men finns en uppsjö av olika fonder som går att söka om man har en ansträngd ekonomi och dessutom har barn. Önskar dig en fin jul!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..