Det här är mitt bekräftelsebehov!

ptfiablogg-22
För ett par år sedan så träffade jag en person som gav mig en gåva som jag inte alls var beredd på. Han fick mig att förstå vad som är mitt bekräftelsebehov! Har liksom aldrig identifierat mig med det där uppenbara som att få bekräftelse för hur man ser ut, att man är snygg eller att försöka vara perfekt på alla områden eller ha högsta betyg i skolan. Missförstå mig rätt, självklart behöver jag också få komplimanger då och då och det bor någon form av duktig flicka i mig – men det har inte varit där jag fått, och sökt, min huvudsakliga bekräftelse.

Men så sa den här personen det som fick poletten att trilla ner: Jag får och söker bekräftelse i att ta hand om andra. Jag har alltid tagit hand om andra och tagit stort ansvar i min familj, bland vänner, i relationer. Har bekostat terapi till personer i min närhet som verkligen behövt det men inte tagit tag i det själva, flög upp till Umeå för att hjälpa en vän i kris när jag själv var sjuk i min utmattning och knappt tog mig ur sängen, bjöd ofta alldeles för mycket på mig själv i sociala sammanhang för att andra skulle ha det bra, bjöd in till fester och roliga grejer för att andra skulle ha roligt, planerade och bokade och bjöd in till adventsfikor, bruncher och sammanförde vänner och så vidare. Några exempel i stort och smått.

Att ta hand om andra är ju fint och bra i grunden men eftersom det också är ihopkopplat med mitt bekräftelsebehov så behöver jag förhålla mig till det på ett annat sätt, vilket jag nu gör när jag landade i det här. Skrev i dåtid om många av grejerna ovan för jag gör inte allt det där längre. Sedan den här insikten så tar jag inte samma ansvar och övar på att släppa taget om sådant jag inte kan eller ska påverka. Jag kan inte rädda andra och jag mår inte bra av att se till att alla andra har det underbart hela tiden. Har inte slutat att ta hand om andra men gör det på andra sätt idag, vilket jag tror är bäst för alla i slutändan.

Jahapp. Några tankar om mitt bekräftelsebehov. Vad har ni för bekräftelsebehov och hur påverkar det er? 

  1. Åh men exakt detta sa en terapeut till mig tidigare i höstas. Det var verkligen en polett som föll ner! Att arbeta med min egen självkänsla och stärka mig själv inifrån är ett mål för 2019 som jag ska fortsätta med. Bekräfta mig själv istället för att söka bekräftelse utifrån. Det viktigaste och finaste man kan ge sig själv. Tack för viktiga tankar <3

  2. Jag tror mitt bekräftelsebehov ligger i prestationen. När jag har gjort ett bra jobb eller handlat bra. Det behöver inte alltid vara 100 % korrekt enligt alla, men det behöver vara bra för några.

  3. Tack för dina ord och tankar! Jag känner också igen mig otroligt mycket i det du beskriver. Jag har läst mycket och bearbetat mycket i min terapi efter min utmattning. Jag tror att det är väldigt många som har en ”medberoendepersonlighet” många av dessa går in i väggen. Att vara medberoende behöver ju inte vara till någon som har ett missbruk. Jag jobbar nu väldigt mycket med mig själv i min personlighet för att hitta en balans där jag tillgodoser mina behov och gör det jag VILL och känner för. Det är svårt om man aldrig övat att känna vad just JAG vill och behöver.

  4. Oj, så bra beskrivet! Detta beskriver mig exakt. Har pratat om just detta ämne nyligen hos min terapeut. Att finnas till för allt och alla men har aldrig kopplat det till att det kan vara ett bekräftelsebehov. Denna text fyllde i mina frågetecken. Tack!! <3

  5. Precis så är det för mig. Jag har liknande utmattningshistoria som du, blev sjuk för 5,5 år sedan och har tillfrisknat bra och har det väldigt bra i dag (trots att jag ibland kan känna av rester av utmattningen i stressigare perioder). En stor del av det som ledde till utmattningen var att jag alltid hjälpte andra, så pass att det stjälpte mig själv. Jag tänker att man kan hjälpa varandra men då handlar det om att ge och ta i förhållanden, för mig blev det att jag var den som gav allt hela tiden och jag trodde jag behövde det för att finnas (bekräftas).
    Visst ska man ju hjälpa andra men inte så att man mår dåligt själv. Några i min närhet utnyttjade också detta, men i dag låter jag dom inte göra det. Jag har mycket starkare och tydligare gränser för vad som är okej för mig och vad som inte är okej.

  6. Oj, allt det där stämmer in på mig. Har tidigare snuddat vid tanken av att jag hela tiden gör saker för andras skull och inte för min egen. Men har aldrig kunnat sätta ord på vad jag egentligen känner och tänker kring det hela. Antar att man är så van då det alltid varit på detta sätt. Tack för denna uppenbarelse och jag ska börja fokusera mer på vad jag vill och vilka mina behov i livet är. Tack!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..