”Tackar du ja till något så tackar du också nej till något annat”

ptfia9-5
Jag började låta saker gro för en tid sedan och det kan vara något av det bästa jag gjort. Har alltid haft en tendens att kasta mig på saker och ting utan att tänka. Vill du följa med på det här? JA! Vill du jobba med oss på det här? Självklart! Vill du göra det här? Jamen ja! Vill du vill du vill du vill du? Ja. Ja. Ja. Ja. Ja. Och sedan jävla skit, nej det vill jag inte, kan inte, orkar inte, vill inte, orkar inte, vill inte. Och så sitter jag där och ångrar mig, biter ihop och känner att jag tagit förhastade beslut. Stora som att kasta mig in i projekt för att jag får feeling och inte kan hejda mig. Små som att tacka ja till att hänga med på brunch jättetidigt fast jag jobbat sent hela veckan, är sociala trött och slut som människa.

Men så började jag ändra det här beteendet någonstans längs vägen. Slutade tacka ja direkt och började fundera och tacka ja eller nej efter en stund reflektion. Slutade att lova saker på plats. Slutade att ge mig själv deadlines fast ingen bett om dem. ”Kan du skicka det här till mig sen”, mitt svar ”ja, jag gör det om en timme/imorgon bitti/på torsdag”. Varför? Önskemålet var ju bara ”sen”.

Och nu låter jag saker gro. Särskilt större projekt får gro och prövas både en och tre gånger innan de ens övervägs att kliva på. Jag litar på att saker faller på plats om det är meningen. Vågar avvakta. Lägger stor vikt vid att saker och ting behöver få landa innan man vet hur man behöver göra.

Även när det kommer till mindre grejer så tackar jag ja eller nej först efter att ha sett över kalendern, kollat med Kim, tittat i kalendern igen och sett hur det blir om jag tackar ja till det här, hur påverkas då samma dag eller dagen efter? Och sedan känner jag in om jag vill och orkar och först efter allt det här så ger jag besked. Processen tar såklart bara några minuter men det gör stor skillnad och jag är mer tillfreds eftersom jag slipper göra saker jag ångrar att jag tackat ja till och allt det där.

Frasen ”tackar ju ja till något så tackar du också nej till något annat” ligger också nära till hands. Tycker den är så skön att ha med sig. Gud, det var bara några tankar men det blev en hel roman.

Någon som känner igen sig?

  1. Ställde precis in en lekdejt på morgonen för att jag är för trött. Trots att mina barn blev besvikna och säkerligen kompisens barn också så känns det skönt att ha lyssnat på kroppen och vågat ställa in. Och min kompis blev inte alls sur utan sa till mig att ta det lugnt idag. Tack för att du inspirerar mig till att ta ansvar över mitt mående och våga säga nej!

  2. Oh ja! Igenkänningen är enorm. Lovade mig själv i december att hålla januaris kalender luftig eftersom jag redan hade en del större projekt inbokat den månaden. Men här sitter jag i en månad som knappt går ihop. Där det enda jag hinner göra hemma är att kasta i mig ett ägg på kvällen och sen lägga mig för att rusa iväg nästa morgon igen.

    Ingen tid för ro, spontanitet eller återhämtning. Bara jobb. Roligt jobb men som plötsligt inte känns roligt, utan pressande och ångestfyllt.

    Varför? Varför hör jag mig själv svara ’’ja, det tar jag!’’ när förfrågningar kommer? Är så färdig med den här känslan av att ’’det är lite mycket nu’’. När och HUR ska jag lära mig?

    Det här inlägget ska jag skriva ut och lägga i min papperskalender som en påminnelse. Kan vi inte samla massa tips och råd i någon tråd?! Det känns som ett vanligt problem, så TACK för att du lyfter det! 🙏

  3. Tack för du delar med dig av dessa tankar och reflektioner. Går för tillfället i terapi där vi lagt stor vikt och fokus på just detta ovan. Att stanna upp och reflektera innan man rusar in i något som man egentligen inte vill eller som kommer ta mer energi än vad den kommer ge.

    Dina inlägg skapar ett välbehag och kan vara till stor hjälp att få pusselbitar att falla på plats. Tack vare kommentarsfälten kan man hitta styrka från modiga människor som också delar med sig av sina erfarenheter.

    Tack!<3

  4. Så bra skrivet, för visst är det ju så att tackar man alltid ja så tackar man liksom nej till sig själv. Jag är en riktig nej-sägare för tillfället men det är för jag valt att prioritera mig själv. ( Mona vänner tycker jag blivit sååå tråkig)

  5. Japp. Gör exakt samma sak själv. Ger inget svar direkt utan säger att jag måste kolla upp det. Kollar alltid kalendern innan jag svarar ja eller nej. Det blir mindre press helt enkelt 🙂

  6. Så bra inlägg! Jag har precis kommit till den insikten att jag faktiskt har rätt att tacka ja eller nej till saker framförallt när förutsättningar ändrats från vad som var sagt från början. I mitt liv har jag bara anpassat mig efter hur andra ändrar saker, vilket gör att jag tackat ja men inte aktivt eller medvetet.

  7. Känner verkligen igen mig! För ett par år sen sa jag alltid ja, varje gång. Och jag var så på bristningsgränsen mentalt till slut, ledsen över att säga ja till allt men få så få tack tillbaka, ha så lite fritid och så lite ork. Har sedan dess försökt att lära mig att säga nej istället, men det här är ju ännu bättre! Låter perfekt att säga att man måste tänka istället för att säga ja eller nej direkt. Tack för ett väldigt bra inlägg med andra ord! 🙂

  8. O ja, riktig igenkänning på det problemet, dock med undantaget att jag inte kommit lika långt i min hantering av det som du har. Men jobbar på det 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..