Jag har för fan en hjärnskada.

ptfia_
Jag har vetat länge att utbrändhet skadar hjärnan och har flera gånger läst artiklar med rubriker som ”utmattning ger mätbara skador på hjärnan”. I Hjärnstark förklarar Anders Hansen det som att hippocampus (en viktig del av hjärnan som också beskrivs som ”bromsen”) faktisk krymper och blir mindre. Jag har ju varit utbränd. Har jag då kopplat ihop dessa rubriker med mig själv och förstått att det innebär att även min hjärna är skadad av sjukdomen? Nej. Oklart varför. Kanske för att det känns för bisarrt för att ens ta i. Eller för att jag inte vill veta av att det skulle vara så illa. Men jag vet ju att det är så. Det märks så tydligt.

Varje dag sedan jag blev utbränd och sjukskriven så har livet handlat om att anpassa sig efter sjukdomen – och så är det fortfarande trots att det i sommar är 8 år sedan jag blev sjuk.

Den här hösten har både jag och Kim märkt att mitt minne försämrats radikalt. Antagligen på grund av kombinationen barn plus högpresterande jobb. Jag glömmer nästan allt. Få saker stannar kvar. Någon säger ”kom ihåg att ta med och posta det här brevet”. Jag säger ja och efter trettio sekunder så är det totalt raderat ur mitt medvetande. Alltså, på riktigt raderat. Det finns inte. Jag vet inte hur många gånger jag burit runt på saker i väskan i flera dagar eftersom jag t.ex. lägger i något som ska till kontoret men sedan glömmer att det ligger där så det åker med hem igen. En annan grej är att jag är mer disträ än vanligt och jag ser inte saker. Som häromkvällen när jag har glömt choklad som jag köpt i vagnen. Går ner till vagnrummet för att leta, letar och hittar den inte. Kommer upp till lägenheten och börjar leta i lådor och frågar Kim om han tagit med den upp. Det har han inte så han går ner till vagnrummet för att titta i vagnen igen – och chokladen ligger ju där. Men av någon märklig anledning så ser jag den inte trots att jag letar.

Och alla gånger som jag springer fram och tillbaka i lägenheten för att jag först glömt Ediths vantar, går för att hämta dem, ser något annat jag behöver så tar det istället, går tillbaka utan Ediths vantar och kommer inte på att jag fortfarande inte har dem förrän jag är i hissen och då måste springa in igen.

Och att jag sa till min projektledare Elin att hon ska få en företagstelefon på vårt utvecklingssamtal i september. I början på december (!) kommer jag på att jag lovat henne det och blir så arg på mig själv. Det har alltså vart raderat ur mitt minne i tre månader. För det är verkligen så att saker försvinner ur mitt medvetande i samma sekund som jag skiftar fokus.

JAG HATAR DET HÄR och det är så fruktansvärt frustrerande och skamfyllt. Jag är 30 år gammal och mitt minne fungerar inte. Hur fasen ska det bli när jag är 60 … det här gör mig så ledsen och det är först nu som jag insett att min utbrändhet gav mig en hjärnskada. Frågan är om det någonsin kommer att återhämta sig eller om det är såhär det kommer vara jämt.

  1. +1 på den 😞 blev utbränd som 18-åring och är snart 22. Har samma problem. Större saker såsom inlärning och sådant fungerar bra för mig (kunde gå klart gymnasiet efter uppehåll samt studerar nu!) men det vardagliga försvinner jämt. Man blir lika ledsen varje gång man går in i ett rum för att hämta något och när man står i rummet inte förstår vad man gör där. Eller när ens partner blir trött och arg för att han upprepat sig angående något och jag inte har en aning om det.

    Jag hoppas det går över. Har någon loten förhoppning att eftersom min hjärna var så ”ung” kanske den återhämtar sig. Men jag vet inte.

    Kramar till dig, du är inte ensam.

  2. Hej,
    Det låter jättejobbigt. Jag är rätt så glömsk av mig (utan utbrändhet), kommer inte alls ihåg vardagliga händelser och uppgifter lika bra som min partner till exempel. Har grämt mig mycket över detta men känner att jag har hittat fungerande sätt att leva med det, kalender och e-fakturor så har jag koll på sådant som är nödvändigt. Elin måste vara guld värd i din vardag 🙂
    Här är en artikel om att glömska människor är smartare. Förstår att det inte är samma sak efter en utbrändhet men kanske en liten tröst iallafall.
    https://www.svd.se/ny-studie-glomska-manniskor-ar-smartare
    Hoppas att du får en fin vecka!

  3. Hej,

    Jag har inte varit utbrand har dock varit deprimerad och valdigt trott valdigt lange. Mar battre just nu tycker jag men upplever precis samma sak som du. Jag har sa fruktansvart daligt minne! Alltsa det ar hemskt. Kan vara pa ett mote som ar intressant men om jag inte skriver ner precis allt som sags sa kommer jag inte komma ihag vad som sades om nagon fragar mig ett par timmar senare. Vimsigheten ska vi inte prata om, ut och in hemma, glommer det ena efter det andra, har en sak i handen och tappar fokus en sekund och sa ar den borta. Blir bara varre och varre tycker jag. Jag har tva barn, en femaring och en liten tjej som ar ett par manader aldre an Edith och jag kanner att denna glomska ar starkt relaterad till mammagrejen. For man ar ju alltid paslagen och kan aldrig helt koppla av och det ar sa uttrottande.

    Sa med allt det har ville jag bara ha sagt att jag vet inte om jag har fatt en hjarnskada, jag tror inte det, men jag upplever exakt vad du upplever. Jag har nagon sorts forhoppning om att det ska bli battre nar barnen ar lite aldre och jag far lite mer tid for mig sjalv igen. Tills dess gor jag sa gott jag kan…

  4. Jag hae exakt samma problem och det känns som det inte är någon som skriver om det. Jag har t o m varit och röntgat min hjärna men där var inga avvikelser. Munnestest är inom normala gränser men just att koppla ihop saker är lite under normalt. Jag är så ledsen och sörjer verkligen mitt minne. Jag pluggar till sjuksköterska och är rädd ich undrar hur DET kommer lösa sig. Minnet för mig också disträ och gör att jag tappar ord eller säger fel ord hela tiden. :/

  5. Tack för att du delar med dig ❤️
    Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har börjar acceptera att jag måste skriva upp ALLT men blir samtidigt skrämd och ibland förbannad över att mitt minne och kropp inte fungerar som innan utbrändheten. Jag vill ju inget hellre än att blir ”klar” i huvudet.

  6. Hej Fia!

    Ville bara säga att sin blogg är SÅ bra och är den enda jag följer i bloggvärlden. <3 Blev utbränd för ungefär fem år sedan som nittonåring och känner igen mig i precis allt du skriver! Mår mycket bättre nu och kan hantera min vardag (även om jag alltid måste lyssna på kroppens signaler), men håller verkligen med om det här med minnet! Hade inte nödvändigtvis kopplat det till min utbrändhet, men när du skrev det här inlägget så kände jag att jag kan relatera. Vet inte om det kan bli bättre, men jag hoppas det och jag uppskattar att du tar upp det här! Har även mycket svårare att hantera stress nu och min kropp går automoatiskt in på ”stress mode” för saker som inte stressade mig förut, även om jag rent mentalt inte känner mig stressad. Men jag övar så gott det går! 🙂

    TACK för att du skriver den här bloggen och för att du är så klok, smart, cool och fin!!! Dina ord har hjälp mig så mycket under min utbrändhet. 🙂 <3

  7. Jag har inte varit utbränd men känner igen mig ändå. Samma med min man, han kan vara lika disträ som jag är och har inte heller varit utbränd. Tror det handlar om att man fokuserar på vissa saker, typ det viktigaste i stunden. Som att få iväg barn till dagis och ta sig till jobbet. Sen kommer vi inte ihåg att ta upp bröd från frysen eller gå ut med soppåsen, men det är ju inte det viktigaste där och då. Vi skriver lister, har påminnelser det kalendern mm. När jag var yngre kom jag ihåg allt, tyckte det var så konstigt att mina föräldrar inte gjorde det. Men nu förstår jag dem. Det går inte hålla allt i huvudet jämt.

  8. Känner väl igen i din beskrivning. Jättejobbigt att ständigt glömma. Jag har dock inte varit utbränd men mkt som ständigt pågår i livet med två barn, hus, krävande jobb etc etc..

  9. Har inte diagnos utbränd, men är kliniskt det. Känner väldigt mkt igen mig, och borde dra i bromsen innan det är (ännu mer) för sent.

  10. Hej Fia,
    Jag är hjärnforskare. Ärligt tallat så kan jag inte så mycket om sjukdomen du lider av men kan berätta att stress när den blir kroniskt så påverkar den hippocampus funktionen och därför så försämras det så kallad short term memory. Däremot om du lyckas komma ifrån den kroniska stressen så återhämtas din hippocampus och minnen. Och kom ihåg att akut stressen är inte dåligt. Så var inte orolig! ❤️

  11. Känner igen mig!
    4år sen för mig i maj.
    Har kommit igång igen socialt/familj/jobb men ibland känns de som man är helt behind i huvudet, de mest enkla blir de svåraste och innan jag blev sjuk så hade jag koll på allt medans nu har jag knappt koll på något större delen av tiden och de är välldigt jobbigt när man är den som alltid haft koll 😞 Stor kram & vi kämpar på 🙌🏼

  12. Att få barn gör att man måste ha så mycket i huvudet samtodigt och glömmer nästan allt annat, speciellt när de är riktigt små men det blir bättre ju självstänigare de blir
    Även om minnet aldrig mer blir som innan.

  13. Haha sorry att säga det men så är det att vara morsa! 😂 tror snarare det handlar om det än din utbrändhet du är frisk från.
    Låter som vardag för en förälder 😜

  14. Hej!
    Hjärnan är plastisk, vilket betyder att den förändras hela tiden. Har vi för hög stress under för lång tid krymper hippocampus, löser vi sudoku/korsord/gör ”hjärngympa” påverkas hjärnan på annat sätt (framförallt när vi är gamla). Det kan ju såklart kännas tufft, eftersom det kan betyda att man, precis som du beskriver, har minnessvårigheter/andra effekter av utmattning lång tid efter att man ”är tillbaka på banan”. Det som är bra är ju att hjärnan då faktiskt också kan förändras till det positiva. Kanske inte exakt tillbaka till samma, men åtminstone till det bättre. I Hjärnstark står ju t.ex. om träningen effekt på hjärnan och att hippocampus faktiskt kan växa till sig igen (och att flera andra saker händer). Jag har själv inte haft utmattningssyndrom, men jag jobbar med detta varje dag (är psykolog). Jag tror på alla er som varit utmattade! Heja er!

  15. Vill bara säga att jag känner igen mig fastän jag inte har varit utbränd. Disträ och ofokuserad, men med hjälp av appar/listor håller jag bättre ordning.

  16. Det positiva är att du idag är medveten om det! Och att du kan jobba med det hela <3
    Jag har min historia av grav utbrändhet, och trodde från början att jag kunde bli helt återställd = frisk. Men så är det ju inte. Vi förändras, hjärnan är "bränd" och vi behöver hitta ett förhållningssätt till vårt nya jag.
    Jag kan t-ex inte klara mig utan to-do's i appen Wunderlist, alarm för precis allt i mobilen. Ska jag sätta på dieselvärmaren till bilen så måste jag ställa ett alarm för detta. Likaså när jag jobbar med mina klienter – ALLT antecknas på en gång i deras fil under ett pt-pass, för jag vet idag att jag inte kan komma ihåg det senare – det räcker med, precis som du skriver, att det kommer något emellan och då är det borta, raderat.
    Jag mår "bra" idag men har också förlikat mig med det faktum att jag ÄR annorlunda, min hjärna kan inte – och bör inte – jobba som innan utbrändheten. Jag väljer att lägga rätt så mkt tid på motion och träning, då märker jag att jag blir mer skärpt, skarpare i sinnet, samt att sömnen är superviktig.

    Du får jättegärna höra av dig om du vill bolla något eller bara prata.

    Kram och ha en fortsatt fin dag!

  17. Hög igenkänningsfaktor..
    Jag var sjuk i ätstörningar i 20 år och märker ju att min hjärna inte funkar som den borde..
    Blir sååå arg och frustrerad!!!!!
    Gör mitt bästa för att hantera det med att skriva listor m.m
    Går jag en utbildning eller läser en bok så försvinner all fakta ut direkt känns det som..likaså om någon berättar något intressant..jag kan inte återberätta det 5 min senare..
    Känner mig pucko och det gör mig så ledsen 😢

  18. Jag känner så igen mig i detta och blir också ledsen, lite skrämd och enormt frustrerad då jag känner att det går ut över familj, vänner och kollegor. Någon kan t.ex berätta något för mig och 30 sekunder senare skulle jag inte kunna återberätta vad de sa. Har också varit utbränd för många år sedan och detta var inget jag upplevde innan dess. Har inga barn men ett relativt högpresterande jobb som blir extra tungt de dagar jag känner mig hjärntrött och disträ. Försöker ändå vara snäll mot mig, skriver upp allt jag ska komma ihåg (även de mest basic saker som ”Ring mamma”) för att slippa bli arg på mig själv, försöker ge hjärnan återhämtning och jobbar sakta på att träna upp minnet igen. Osäker om det funkar så men en måste försöka <3 Kram till dig och tack för att du belyser såna här ämnen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..