”Du som är tjock är inte hälsosam!”

Fitnessfeministen (Sara Dahlström) gästade min podd Ofiltrerat för några veckor sedan. Vid ett tillfälle berättade hon hur hon som tjock blir bemött i träningsvärlden. Hon är chefredaktör för tidningen Hälsa & Fitness, lyfter svintungt på gymmet flera gånger i veckan, är utbildad journalist och lever för och med träning – både privat och i sitt jobb.

Ändå blir hon ständigt ifrågasatt. Ifrågasatt för att hennes kropp inte ser ut som normen. Folk frågar henne dagligen i sociala medier om hon verkligen är stark, om hon verkligen kan någonting om träning och på möten blir hon bemött annorlunda.

Jag kom att tänka på när jag var sjuk (i utmattningsdepression), ingen ifrågasatte mig eller mitt kunnande. Alla förutsatte att jag orkade, kunde och var vältränad för att jag har en smal kroppsform. Ingen ifrågasatte någonting hos mig trots att jag en del dagar inte tog mig ur sängen, fick mjölksyra av att gå tre trappsteg och var fullkomligt förstörd fysiskt som psykiskt.

Förstår vi hur sjukt det här är? Återigen – återigen – en smal kropp är inte automatiskt stark, hälsosam och vältränad. En tjock kropp är inte automatiskt icke-vältränad, svag och ohälsosam. En smal person är inte automatisk hälsosam och en tjock person är inte automatiskt slö och ohälsosam.

Vi måste sluta döma och börja förstå att det vi ser inte berättar allt.

  1. Marita skriver:

    Att man öht fortfarande använder sig av BMI är ju helt sjukt! Som ett exempel på det kan jag säga att en bodybuilder enligt BMI har övervikt…

  2. Alex skriver:

    Beror lite på vad som definieras med ”tjock” vilken gräns på övervikt det är, är man lite mullig går man sällan över övervikt gränsen men är man rejält överviktig som jag ser på tjock så är man inte hälsosam

    1. BB skriver:

      Du är lite trög eller? 🙂 enligt bmi så är man oftast inte ens mullig innan man hamnar på övervikt. Som Sara i inlägget, det är hennes sjukdom och mediciner som ger henne övervikt, så hon kan aldrig ses som hälsosam då?

  3. Sara skriver:

    Jag håller helt med dig-bara för att man är smal är man inte hälsosam, och bara för att man inte är smal är man inte ohälsosam. Jag själv känner folk som är smala men inte tränar och lever på skräpmat-inte speciellt hälsosamt, medan andra tränar riktigt mycket, är pigga, friska och starka men inte smala utan snarare knubbiga och då är dessa såklart hälsosammare. Men trots detta så reagerar jag lite på ditt inlägg. Jag menar, det är väl inte SÅÅÅ himla konstigt att man automatiskt associerar övervikt med ohälsa, för faktum är att det ÄR ohälsosamt att vara överviktigt, även om man tränar och äter hälsosamt, och absolut är det ohälsosamt att vara underviktigt men det är fortfarande mer hälsosamt att vara underviktig jämfört med överviktig. Och om man ganska grovt delar in människor i två grupper-hälsosamma och ohälsosamma-så skulle majoriteten av de överviktiga (och underviktiga) hamna i den ohälsosamma gruppen.

    Det viktigaste i denna fråga är väl medvetenheten-att man är medveten om att vikt inte automatiskt avgör ens hälsotillstånd, med att det absolut är en stort bidragande faktor.

    1. Marita skriver:

      Och en smal person kan ha massvis med fett kring organen och vara sjukt mycket ohälsosammare än en person som har några kilon för mkt.

  4. Helena skriver:

    Minns en tjej i parallellklassen på högstadiet. Överviktig med normens mått mätt. men när de skulle hålla en vikt på rak arm så länge de kunde i klassen slog hon alla styrketräningskillar med hästlängder – hon höll på med hästar och var hur stark som helst, men det syntes inte så bra utanpå…

  5. Jessica skriver:

    Håller helt med. Jag och ett av barnen har råkat födas med smal kroppsform och en hög ämnes omsättning. Den andra sonen har fått helt andra gener. Han är 10 år och älskar att träna mer än någon jag känner. Han har tennis fem dagar i veckan och utöver det tränar han ofta någon till dag och spelar alltid fotboll på rasterna. Ändå är han inte smal. Han är inte överviktig heller men ligger på gränsen till normalt BMI vilket gör att skolsköterskan hör av sig om att han ska komma och vägas lite oftare än de andra barnen. Något jag är emot då jag inte ser vad som skulle kunna ändras vare sig träningsmässigt eller i kosten. Han dricker enbart vatten då det är det enda han gillar, får ca 100 gram godis en gång i månaden men älskar mat. Så visst tar han ofta lite för stora portioner, men att neka ett barn som tränar så mycket att äta tills han blir mätt känns inte ok.

    1. Fortsätt som du gör säger jag! Känns självklart att en 10-åring som tränar 5 gånger i veckan måste få i sig mer mat än andra för att hålla energin uppe. Så länge han mår bra så verkar det väldigt onödigt att han ska gå extra till skolsköterskan för att vägas, bara risk för att man får honom att tro att nåt är fel, vilket jag tror är mycket värre än några kilo mer än normen…

    1. E skriver:

      Men jävlar vad frustrerad man blir av att höra sånt här! Jävla regler som skolsköterskan måste förhålla sig till. Låter helt orimligt i mina ögon! Varför ser inte samhället/systemet/strukturer/ALLA till helheten istället! Finns ju ingenting att oro sig för i ditt fall! Klart barnet behöver mer energi i form av mat när han rör så pass mycket på sin kropp! säger som ovan: fortsätt tänka/göra precis som du gör nu, det är samhället det är fel på! Inte er!<3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..