Jag kan inte pressa mig till max längre!

ptfia-27
Jag och Elin tränade ett expresspass på lunchen. Uppgiften var att köra funktionella övningar som rodd och dra rep i intervaller om 30 sekunder i tre varv med kort vila i en halvtimme. Så jag körde på och blev trött. När slutsignalen gick pustade jag ut på golvet och kände mig slut, men återhämtade mig snabbt. Och det slog mig att jag inte kan pressa mig till max längre.

För mig är det självklart att det hör ihop med utbrändheten – att min kropp på något sätt skyddar mig från att pressa på för hårt och det märks extra tydligt i träningen. Jag kan anstränga mig mycket och bli rejält trött, men att pressa det där lilla extra som gör att man känner sig halvdöd precis efter går inte riktigt. Det är något som fysiskt tar emot och jag har varken förmågan eller viljan att gå hela vägen in i kaklet. Kanske just för att jag gjort det så grovt en gång.

Det är ännu en grej som fortfarande bor i mig, snart 8 år efter att jag blev sjuk. 

  1. Max nu kanske inte är samma som max var då. Det kanske är tur det.
    ❤️

  2. Sara skriver:

    Min träningsförmåga har också ändrats helt efter att jag blev sjuk. Jag klarar inte lågintensitet under lång tid, blir helt snurrig i huvudet och utslagen i kroppen. Jag måste tänka mer kort och snabbt när jag tränar idag och inte alls för belastande.

  3. Sara skriver:

    Tack för att du delade med dig av det här. Precis så har jag också känt men aldrig kopplat ihop det med min utmattning, bara trott att jag på något sätt tappat den förmågan eller blivit bekväm, vilket irriterat mig för innerst inne vet jag ju att det inte är så. Fint med nya insikter, tack!!

  4. Jessica skriver:

    Det finns ingen anledning att pusha sig till max. Det är ju hela ”no pain no gain-mentaliteten som leder till stress och utbrändhet. Jag jobbar med träning och försöker lära ut konsten att hushålla med våra resurser just för att kroppen inte kan göra skillnad på fysisk och psykisk stress. Då slås kortisolet på. Ju mer stressade vi är desto mindre bör vi därför pressa oss. Det handlar inte om att vara lat utan om att vara smart. Vi behöver börja lyssna på kroppen och känna efter vad som känns bra på riktigt.

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för delade tankar! <3

  5. Lisa J skriver:

    Måndag, 4 februari, och jag blev sjukskriven för utmattningsdepression.
    Misslyckandet, skammen, 22 år gammal och klarar inte ens av att jobba… Samtidigt så otroligt skönt, jag orkar verkligen inte mer.

    Din blogg är ovärderlig, i synnerhet just nu. Ska läsa massa inlägg om just utmattningen. Tack för att du finns Fia.

    1. PT-Fia skriver:

      All styrka till dig! <3 <3 <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..