Min hjärna påminner hela tiden om hur den skadats av utbrändheten

ptfias
Jag och Elin tränade ett boxpass på lunchen. Jag har kört kickboxning i flera omgångar, speciellt när jag bodde hemma i Hedemora. Kan inte minnas att jag har kört något renodlat boxpass sedan innan jag blev utbränd så mitt utgångsläge för dagens pass var ändå att jag kan det här. Men kunde jag det?

Nej, det var som att det var första gången. Min hjärna kopplade inte instruktionerna som tidigare och när det går för fort blir det fel. Inget konstigt om det inte var så att jag har gjort det här mycket innan så det borde sitta lite i ryggmärgen. Nu var det som att allt var nytt och det var dessutom trögt att få det rätt. Jag blev betydligt mer trött i skallen än fysiskt eftersom mitt främsta fokus var på att räkna och slå och sparka på rätt sida – med andra ord så nyttigt för min hjärna. Känner att jag vill fortsätta gå på de här klasserna för att det måste vara så bra för huvudet (kroppen med såklart). En annan grej som blev så påtaglig är att jag kopplar långsammare så jag hamnar efter – det explosiva finns inte alls längre.

Och det var omöjligt att komma upp i tempo när det var så mycket annat att hålla koll på samtidigt – slå rakt med höger hand, sparka med vänster, gör ett steg, slå med vänster osv.

Har ju berättat flera saker om min hjärna efter utbrändheten den senaste tiden och trots att det snart är 8 år sedan jag blev sjuk så det först nu jag märker vad som faktiskt förändrats. Kanske för att det tagit såhär lång tid att bli trygg i ett frisk liv. Att berätta om det jag märker känns viktigt, både för att det är viktigt att prata om och för min egen acceptans kring det.

Dagens boxpass lärde mig att saker som jag trodde att jag kan för att jag gjorde det innan jag blev sjuk, kan behöva läras in igen. Och det förstärkte det jag märkt att när det blir för mycket samtidigt (som här att både hålla koll på instruktioner om vart och hur jag ska slå och sparka och samtidigt komma upp i tempo) blir svårt att få ihop på ett självklart sätt och kräver en större ansträngning.

Jahapp. Någon som känner igen sig?

  1. Stefan skriver:

    Japp, känner så väl igen mig men fick ”teflonminne” som visar sig när stressnivån åter blir för hög. Kan titta på bilder där jag är med men det kopplar inte, minnet av fotostunden finns bara inte.

    Träning har blivit mitt sätt att ”mota Olle i grind” men stundtals hjälper inte ens det när det jävlas för mycket i livet..

  2. Sara skriver:

    När jag tänker på utbränd så är det något som oss oförmögna till att äns orka gå upp ur sängen. Men jag försöker förstå vad det är som händer mig just nu. Jag har under många år nu. Jobbat extremt mkt…bortsätt från perioder då jag varit helt matt, alltid tränar väldigt mkt. 6 ggr/v, haft barn på heltid själv och halvtid varannan vecka nu. Har gått igenom väldigt många dramatiska saker under kort tid och just nu pluggar jag och har jobbat både deltid och heltid under året 2018 samtidigt vid sidan om studierna. DOCK senaste 6 månaderna har något förändrats. Jag orkat ingenting. Sätter jag mig o ska plugga så somnar jag typ. Kroppen får krupp, jag sjuka mig från jobbet väldigt ofta för att jag är så trött och känner mig sjuk hela tiden pga det. Utvecklat väldigt stark ångest och får panikattack ibland och känt mig deppig länge. I min uppdragsutbildning som jag går är jag även väldigt pressad. De förväntar sig mkt jobb och resultat och just nu klarar jag knappt att jobba eller plugga. Kroppen vill BARA sova. Träningen går bra än. Den är min energi. Vad händer med mig? Är jag utbränd? Bara vintertrött? Utmattad? Bara deprimerad?

  3. Tessie skriver:

    Oj! Trodde jag var ensam om detta. Kört Taido men fick lägga ner för trots att jag la ner 3-4 timmar i dojon och även utanför så satte jag aldrig rörelserna eller stegen. Så efter 10 mån la jag ner då jag bara kände frustration och enorm trötthet i huvudet.
    Samma med koreografi, dansade mycket förut men samma sak där, kan inte längre plugga in i minnesmusklerna eller komma ihåg koreografin. Väldigt ledsamt då man måste köra 4 ggr mer. Så väljer istället aktiviteter där det inte kräver detta längre för att undvika frustrationen och ledsamheten

  4. Emma skriver:

    Känner igen mig! Dock ej varit utbränd men hög stress emellanåt.

  5. Lena skriver:

    Känner så igen mig. Trodde jag var ensam i att känna så här. Vad bra att du skriver om det. Tack ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..