Sluta bita ihop!

ptfiablogg-19
Jag pratade med en vän om att stanna på sitt jobb eller ej. Hon sa något i stil med ”jo, men jag klarar ju av det”. Ja, du klarar av det. Men vad kostar det? Det fick mig att tänka på hur ofta man gör så mot sig själv. Biter ihop och klarar av saker utan att tänka att det är ett alternativ att göra annorlunda. Man tänker bara på att det går att lösa – inte på hur mycket det tär eller drar ner en.

Visst kan min vän fortsätta pressa sig iväg till en arbetsplats som hon klarar av, men inte mår bra av. Men vad blir resultatet i det långa loppet? Jag var i en sådan vänskap. Det funkade och vi hade vart vänner länge, men vänskapen tärde och tog enormt mycket mer än det gav. Men jag bet ihop och tänkte inte att det var ett alternativ att inte vara vänner längre. Tills jag insåg att jo, det finns ju faktiskt andra vägar även om det känns väldigt sorgligt och jobbigt.

Jag vill nog mest lyfta det här som min vän sa. Vi måste inte bara klara av saker. Det här får blir en liten påminnelse om att vi inte alltid måste bita ihop.

  1. Så himla bra skrivet! Jag själv är i en situation där jag är sjuk men kört på ändå. Nu stå jag i valet och kvalet om jag ska pausa min utbildning och fokusera 100% på att bli frisk eller om jag ska fortsätta min utbildning och hoppas på det bästa. Känns som livet inte blivit som jag tänkt och nu står jag här. Helt förvirrad och stressad och rädd. Är också väldigt ambivalent till min utb då jag egentligen vill fokusera mer på hälsa/läkning där min passion ligger. Men samtidigt vill jag ha min titel för den tror jag kommer öppna många dörrar… Alltid dessa val

    1. Hälsan först
      Utan den blir inget viktigare än just att må bra
      Även om det inte känns så när man står i det så finns det andra kvar. 💙

      1. Tack för ditt svar. Sanna ord och jag behöver ta mod till mig och släppa taget nu.

  2. Lisa J skriver:

    Spot on…
    Efter att ha bitit ihop senaste året ska jag äntligen säga upp mig från mitt jobb, och skriva kontrakt hos ett nytt som jag tror kommer tillåta mig att må mycket bättre. Är just nu sjukskriven 100 % pga utmattning, bet ihop och körde på tills det helt enkelt inte gick längre. Även om jag till viss del önskar att jag bromsat tidigare så är jag åtminstone helt säker på mitt beslut nu.
    Kram och tack för ett viktigt inlägg.

  3. Elin skriver:

    Det här inlägget kunde inte kommit mer lägligt… tack! Började ett nytt jobb i en ny stad för ett halvår sen, trivs jättebra i stan men känner inte att jag passar i jobbet. Har förstått att jag är prestationsdriven vilket inte håller i längden. Känner inte igen vem jag är som person mitt engagemang har försvunnit och hjärnan går på högvarv vilket tar massor med energi. Dags och lyssna på vad jag behöver och hitta en arbetsplats som passar mig! Men hur hittar man vad som driver en? Hur vågar man gå utanför området man studerat inom?

  4. Ronja skriver:

    Jag ska sluta på mitt jobb till våren (är säsongsanställd) efter 4 år, och det känns så skönt. Även om jag just nu inte har funderat ut exakt alla steg därefter, så vet jag att det kommer lösa sig. Man kan inte stanna kvar på ett jobb man inte trivs på, det tar alldeles för mycket av ens energi och tid. Jag ska utbilda mig till yogalärare i maj och så vill jag satsa mer på mitt skrivande och jag är så himla exalterad över framtiden nu. Det känns som en nystart<3

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..