Plötsligt slog ångesten till

ptfiw-3
ptfiw
Jahapp. Plötsligt hittade den tillbaka till mig, ångesten. Har varit förskonad från ovanligt länge men nu kom den och slog undan fötterna på mig. Skoningslös. Det började redan igår kväll och inatt vaknade jag flera gånger av att tankarna malde. Ångesten var redan vaken så att säga.

Så den här dagen har mest gått ut på att försöka reda ut vad den kan bero på och försöka acceptera den. Först tänkte jag om det beror på jobbet och allt som pågår där. Blir väldigt berörd av det vi gör och det är mycket känslor hela tiden. Sedan funderade jag på om det kan bero på att jag glömde ta med mig de två tillskott som jag äter och alltid upplever en skillnad när jag inte äter. Troligtvis så påverkar det även den här gången.

Sedan insåg jag att jag har haft en ledig dag helt själv för första gången på evigheter. Eller ett frukostmöte och lite jobb vid datorn men har mest funderat och funnits till dvs slappnat av vilket kan påverka. Det är väl en kombination av allt ovan + saknaden efter Edith. Gick ner till hotellets gym och körde något förvirrat pass helt planlöst och fick väl till några endorfiner, men det hjälpte inte helt den här gången. Försöker gilla läget och hoppas att det lägger sig snart.

Resten av dagen får bestå av Bonusfamiljen på SVT Play, en promenad och köpa något som går att äta i sängen. Precis vad jag behöver nu!

  1. Sandra skriver:

    Känner igen mig så himla väl! Jag har också varit ångestbefriad ett längre tag men den har krupit tillbaka de senaste veckorna. I går utlöstes den helt och hållet. Den tog sig uttryck i att jag känner mig som en sämst vän, som att ingen tycker om mig och – från ingenstans – kände jag mig tjock och ful. Den där typen av kroppsrelaterade hjärnspöken har varit så tysta så länge. Är glad att jag trots ångestoverload kunde fatta att det var ångesten som talade och att jag inte behöver/ska ändra på mig för det.

    Men det är en ohärlig bekantskap som jag inte har saknat. Ska försöka mota med kvalitetstid med vänner, kramar från folk som bryr sig, mycket sömn och lugna promenader i skogen.

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar, så skönt att höra att man inte är ensam <3

  2. Hoppas du mår bättre idag 🙏
    Detta med ångest..Att man typ inte kan vara förberedd på att den slår till, usch!
    Jag hade mycket ångest under mina sjukdomsår i anorexi och ortorexi och minns det med fasa 😬 Idag är jag frisk, men ibland kommer den ändå den där ångesten 🥺 Sjukt jobbigt!
    Men man får försöka tänka att det går över , att det är en ny dag imorgon ❤️

  3. Anette skriver:

    Kraftkram till dig! Frustrerande när man inte kan göra annat än åka med i livets (hormonernas, tänker jag ofta) berg-och dalbana. Du känns så klok i ditt balans-tänk, även om verkligheten kan vara svårbalanserad ibland. Hoppas på frid och vila för dig inatt.

    1. PT-Fia skriver:

      Tusen tack! Det värmer! <3 <3 <3 Kram!

  4. Therese skriver:

    Stor kram till dig! <3

    1. PT-Fia skriver:

      Tack snälla! Kram!

Lämna ett svar till Sandra Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..