Det här brukar lindra min ångest

ångest
ptfiw-2
Torsdagen var ju som en blöt filt för mig. Ångesten dominerade och jag gick mest runt och försökte hantera det. Någon sa att det var så längesedan jag skrev om det och det beror på att det var längesedan som jag hade en sådan här dag. Innan jag fick barn så tillhörde ångesten min vardag och jag kunde räkna med att den fanns med eller tog över flera gånger i månaden. Men när jag fick barn så hände något – utrymmet fanns inte längre. Jag är ju inte längre prio och den vakna tiden går åt till Edith och jobb vilket gör att jag själv inte får samma fokus, vilket på många sätt är befriande. Jag antar att det är lite därför som ångesten slog till så rejält i torsdags. Jag var själv, jobbet var i fas och kunde unna mig några timmars ledigt på dagen. Ingen att träffa, inget speciellt att göra. En möjlighet att bara vara vilket släppte fram sådant som i vanliga fall inte kan ta sådan plats.

Tack och lov så har livets alla ångestdagar lärt mig någorlunda hur jag ska hantera den, även om det i stunden känns som att ingenting hjälper och att den kommer att vara för evigt. Ingenting hjälper ju alla men tänker att det som hjälper mig kanske kan hjälpa någon annan.

Här är några saker som lindrar min ångest:

→ Tvinga mig ut. Jag vet att det som lindrar absolut mest är att ta sig utomhus. Och gärna promenera för att göra någonting. Frisk luft är bättre än att stanna inne och låta ångesten sätta sig i väggarna.

→ Undvika att isolera mig. Det svåraste för mig eftersom jag har en tendens att göra precis det. Blir extremt osocial och vill bara gömma mig, men jag vet att det är det sämsta jag kan göra. Att ringa någon som gör mig glad hjälper oftast på något sätt.

→ Bestämma mig för något som känns snällt där jag är. I torsdags var det att ringa en vän be om att bli underhållen, se Bonusfamiljen istället för att jobba och köpa mat att äta i hotellsängen.

→ Skriva av mig. Öppnar nästan alltid ett dokument i datorn och skiter ur mig alla fula tankar och känslor som bor i mig.

→ Äta saker som gör mig glad.

→ Påminna mig om att det är en tillfällig filt som kommer att försvinna. Att det är ett uttryck för någonting, men att det kommer att gå över. Och försöka acceptera det jag är i och kanske orka fundera på vad det beror på.

→ Bära enbart bekväma kläder och undvika sådant som sitter åt.

→ Sova tidigt. Imorgon är en ny dag. Imorgon är en ny dag.

  1. Ronja skriver:

    Håller verkligen med om alla punkter. Och för ett tag sen kom jag över ett citat som jag inte minns exakt hur det gick men ungefär att ”man löser inga problem där problemen skapades”, tex som för mig då när jag läste det här så satt jag och scrollade på sociala medier och hade ångest över att alla andra är så lyckade och inte jag och jag kände mig förvirrad över vem jag är, vad jag vill osv. Och då insåg jag väl att jag kommer inte få mer material till mina sociala medier av att sitta på soffan och kolla på andas profiler. Alltså det låter så töntigt i efterhand men det var en sån grej som bara klickade där och då i den situationen. Det citatet har jag tillämpat till så mycket annat i min vardag och det har verkligen hjälpt <3

  2. Ida skriver:

    Brukar som du behöva komma ut och även ta redo på genom att skriva, vart ångesten kommer ifrån. Vilken eller vilka känslor som startade allt, slutligen återkommer jag alltid till uttrycket ”this too shall pass”, lugnar mig på något sätt och efter det har jag lättare att fortsätta med dagen.

  3. H skriver:

    Ett av mina ”favoritordspråk” är: It’s not a bad life, it’s just a bad day.
    Ibland hjälper det mig att återfå perspektiv på saker. Det och att påminna mig själv om att alla känslor inte är ”sanna”.

Lämna ett svar till H Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..