Tack och lov så har livets alla ångestdagar lärt mig någorlunda hur jag ska hantera den, även om det i stunden känns som att ingenting hjälper och att den kommer att vara för evigt. Ingenting hjälper ju alla men tänker att det som hjälper mig kanske kan hjälpa någon annan.
Här är några saker som lindrar min ångest:
→ Tvinga mig ut. Jag vet att det som lindrar absolut mest är att ta sig utomhus. Och gärna promenera för att göra någonting. Frisk luft är bättre än att stanna inne och låta ångesten sätta sig i väggarna.
→ Undvika att isolera mig. Det svåraste för mig eftersom jag har en tendens att göra precis det. Blir extremt osocial och vill bara gömma mig, men jag vet att det är det sämsta jag kan göra. Att ringa någon som gör mig glad hjälper oftast på något sätt.
→ Bestämma mig för något som känns snällt där jag är. I torsdags var det att ringa en vän be om att bli underhållen, se Bonusfamiljen istället för att jobba och köpa mat att äta i hotellsängen.
→ Skriva av mig. Öppnar nästan alltid ett dokument i datorn och skiter ur mig alla fula tankar och känslor som bor i mig.
→ Äta saker som gör mig glad.
→ Påminna mig om att det är en tillfällig filt som kommer att försvinna. Att det är ett uttryck för någonting, men att det kommer att gå över. Och försöka acceptera det jag är i och kanske orka fundera på vad det beror på.
→ Bära enbart bekväma kläder och undvika sådant som sitter åt.
→ Sova tidigt. Imorgon är en ny dag. Imorgon är en ny dag.