Utan att vi vet det nu så kanske det här ögonblicket förändrar livet

FiaKim(154av740)
FiaKim(157av740)
Jag tänker att livet innehåller ögonblick som förändrar. Som blir avgörande. Vägskäl om du så vill. Jag tänker på alla gånger som jag nu ser förändrade mitt liv och gav konsekvenser – ibland bra, ibland dåliga. Som när jag satt på en hård skrivbordsstol i en liten by i Frankrike och öppnade ett mail från Au Pair-förmedlingen. Det innehöll ett brev från en amerikansk familj som undrade om jag ville bli deras barnflicka. Det var mitt första erbjudande och det svindlade för ögonen när jag läste om ”biorum i källaren, du får köra en egen Mercedez, du får hela övervåningen som din och regelbundna restaurangbesök på golfklubben där presidenten var medlem”. De lockade med en värld så olik min att det aldrig var ett alternativ att tacka nej. Jag kunde inte motstå och därmed så tog jag ett beslut som kom att få påverka mitt liv enormt, till det sämre. Jag tänker på den gången då jag träffade min man på ett nattklubb. Full och ”sugen på sällskap” så visade jag intresse som blev besvarat. Vi gick hem tillsammans och på morgonen vaknade jag, bakfull och trött. Jag och min kompis var precis på väg hem när något lockade oss till köket och vi blev kvar. Efter fyllematen så gick hon och jag stannade till måndagen. Och vi sågs igen direkt. Tänk om jag istället skyndat ut genom dörren utan att byta telefonnummer, som jag tänkt. Jag tänker på när jag kom hem från mitt år i USA och bestämde mig för att bli kvar i Hedemora. Jag hade en kille, jag var lättad över att vara hemma igen och ville bara hitta något lugn efter den psykiska misshandel som jag utsattes för av min värdmamma. Nu skulle jag landa med honom i den lilla ort jag växte upp. Men så dumpade han mig, jag fick panik och flyttade till Oslo. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig träffat Kim och då hade jag inte flyttat till Stockholm och då hade jag inte hittat in på den väg som ledde till hur livet ser ut idag. Det är intressant med dessa ögonblick. Det är först efteråt som man förstår att de skedde och vart de ledde oss.

Foto: Sarasblick

  1. Brukar också tänka såhär. Vissa saker gör mig ledsen än, men i framtiden kanske jag förstår varför det blev så… och ett av mina sämsta val… tja, jag är säker på att jag inte haft den här fantastiska lilla familjen jag har om jag inte valt så fel väg i yrket…

    Ännu mer dessa tankar nu när några omkring oss dött. Jag vill ju bara vara med dem jag älskar – och leva ett fint liv som känns rätt för mig. Alltså fint som i härlig känsla, inte ytlig betydelse.

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för delade tankar <3 <3

  2. Karin skriver:

    Jag tänker ofta på sånt här också och förbryllas över att det inte finns (fler?) filmer på temat ”parallellt liv”? Alltså inte liv i rymden utan mitt liv om jag i ett givet ögonblick hade valt en liiiiten annan väg, som hade lett till något annat, som lett till något annat och till slut skapat ett helt annat liv. Ett ögonblick som ger ett helt annat ”resultat”. En sekund där ledde till en annan man och ett annat barn, eller kanske en olycka? En skriven bok? Att jag räddade någon? Att jag levde singel på Manhattan och aldrig ”kom hem igen”? Hissnande tankar tycker jag..

  3. Lisa J skriver:

    Så bra inlägg! Inser också att små, slumpmässiga val lett till många av de största förändringarna och mest betydelsefulla aspekterna av mitt liv.

  4. My skriver:

    Ju äldre man blir desto mer tänker jag tillbaka och alternativa vägar ens liv hade kunnat ta. Små detaljer avgjorde men som får stora konsekvenser för ens liv.

    Jobbade själv som au pair i Paris och minns att folk bytte familjer som kläder. Vilken tur att du inte blev kvar i Hedemora även om Dalarna verkar supertrevligt!!

    Något jag verkligen tror på för kvinnor är att välja sig själva framför mannen. Min tro är att en kvinnas självförverkligande genom sina intressen som hon funnit är en förutsättning för att man ska kunna leva och må bra i en relation. Så många kvinnor som förnekar sig själva, anpassar sig och ger upp sina drömmar för en man. Det kanske höll för 40-talisterna men…För en hållbar relation, för välmående behöver vi utvecklas som människor…

  5. Vilket fint inlägg! Och tankeväckande. En stund som för evigt ändrade mitt liv var då jag som första årets studerande på universitet för skojs skull skickade in en ansökan till en förening på studentkåren. Jag blev invald, blev ett år senare ordförande, träffade den mannen som först blev min bästa vän och sedan min pojkvän, nu sambo efter fyra år tillsammans. Jag lärde mig också massvis om min egen kapacitet och det har totalt ändrat hur jag ser mig själv, till det bättre. Det trodde jag aldrig när jag ansökte. Kul att det kan bli så 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..