Berättelser från mitt liv #5

P1010554
Jag har fortfarande svårt att förstå hur det kunde gå så snabbt. Jag lämnade min hemstad som en självsäker och nyfiken person med energi i överflöd. Som knappt kunde hantera det faktum att jag skulle få resa ut i världen på egen hand. Jag uppskattade mig själv och hade ett starkt självförtroende. Naiv givetvis. Redan efter ett par månader hade allt mattats av. Jag fokuserade på märkliga saker. Klädde mig annorlunda. Tog inga initiativ i sociala sammanhang. Ville mest ligga på mitt rum. Vara ifred. Jag gjorde det jag skulle och en olustig känsla bodde i mig. Jag förändrade mitt utseende till det sämre, ville inte sticka ut och letade fel på mig själv. Min energi och personlighet bleknade läskigt snabbt. Jag vet inte exakt vad det var med henne eller oss i kombination som gjorde att det blev så fel men det blev det. Min värdmamma i USA bröt ner mig stegvis. Först var jag dottern hon aldrig haft. Sedan ryckte hon upp mig ur sängen för att skälla ut mig för något som jag visste att jag inte gjort, men som jag också trodde på tillslut. Hon gav mig uppmärksamhet och omtänksamhet. Var en väninna. Visade besvikelse och blev arg. Var isdrottning för att sedan vara översvallande och ordna en fest tillägnad mig. Hon lovade och hon hotade. Jag visste aldrig. Ganska snart undvek jag att gå ner för att äta om jag var ledig. Blev fånge på övervåningen för att undvika att göra fel, undvika att finnas.

  1. E skriver:

    Tyvärr har jag växt upp med en sådan mamma. Efter att jag fick barn bröt hon kontakten (2 år sen nu) och det kan ha räddat mitt liv. Har fått veta av min psykolog att min mamma lider av narcissistisk personlighetsstörning. Kan ju ha varit något liknande din värdmamma hade. Nu i efterhand är det skönt att ha fått något slags ”svar” på varför hon betedde sig som hon gjorde och att det inte berodde på att det var fel på mig (vilket jag någonstans alltid har vetat innerst inne).
    Kram

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar, kram! <3 <3 <3

  2. Sofia skriver:

    Var med om exakt samma sak mitt år i USA, fattar fortfarande inte varför jag stannade kvar året ut. Ena stunden tipsade om allt möjligt kul jag borde göra och hjälpte till att planera in resor osv. Andra stunden utskälld för något jag inte viste hade hännt. Vågade knappt tvätta mina kläder pga då användes det för mycket vatten, det sades att jag fick skriva upp mat på listan om jag ville ha något men allt ”glömdes”, gömde mig på rummet när jag var ledig pga fick inte använda bilen trots att vi bodde långt från centrum. Aldrig tassat så mycket på tå någonsin i mitt liv, var konstant nervös och orolig, men ändå så var jag en del av familjen. Förstår verkligen inte alls idag varför jag stannade kvar. Ska man se något positivt i det så är det väl att jag vuxit som person och lärt mig att inte ta sånt från andra nu, men ändå tragiskt att man ska behöva gå igenom något sånt !

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig! <3 <3 <3

  3. Anna skriver:

    Va också med om liknande på mitt utbytesår i Chile för två år sen och har fortfarande inte kunnat återhämta mig helt. Hamnande i en total identitetskris. Började tvivla på mig själv, dra mig undan från sociala situationer och undvika att sticka ut. Aldrig hänt förut, har alltid varit väldigt självsäker, sprallig och utåt som liten. Fick mycket bra från det året, men tyvärr en del dåligt också som jag nu i efterhand har behövt bearbeta

    1. PT-Fia skriver:

      Kram! <3 Tack för att du delar!

  4. Jess skriver:

    Det låter fruktansvärt, förstår inte hur vissa människor kan bete sig så jävla illa mot andra…

  5. Anonym skriver:

    Hade det lika.. Som tur var hade jag så himla bra kompisar som jag umgicks med all ledig tid! Och en superunge ❤️ men var aldrig med på familjens middagar och sånt.. Men man lär sig mycket av något sånt tyckte jag i efterhand..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..