Landar hemma en stund!

ptfias-23
ptfias-26
God morgon! Kom hem igår på förmiddagen. Det var så värt att komma hem och få ett och ett halvt dygn hemma innan det bär av mot Malmö igen. Hämtade Edith på förskolan och gick hem för mellanmål, facetajmade med gammelmormor och gammelmorfar och gick sedan till lekparken innan det blev rester till middag. Längtar så efter att få vara hemma i vardagen nu! Bara två veckor kvar. Fantiserar om att inte jobba på kvällarna, att ha tid till att bli färdig med inredningen här hemma och kanske börja baka bröd igen. Kommer må bra av att få leva lite inrutat och bara vara i vardagen ett tag efter allt flängande till Malmö. Landa i verkligheten så att säga.

En annan grej – vi promenerade till lekparken. Hon gick alltså själv hela vägen dit och hela vägen hem! Mitt barn är så pass stort att vi kan gå till lekparken (inklusive uppförsbacke i skogsdungen) utan vagnen. Jädrar i min låda så mysigt det är att promenera med henne!

Önskar er en snäll dag! Titta in här i eftermiddag om ni vill se hur det ser ut hemma hos oss nu. Det kommer ett nytt inlägg med status på inredningen då. Kram!

  1. Amelia skriver:

    Hej Fia! Har aldrig kommenterat men har läst din blogg sen jag vet inte hur länge. Jag älskar din blogg, en av få bloggar som får en att må genuint bra efter man klickat sig in. Känner mig som en dålig läsare som inte kommenterat (förrän nu) trots att jag uppskattat det du gör i så många år.

    Jag har en fundering. Är säker på att jag inte är ensam om dessa tankar men oftast känns det som jag är det för det pratas inte om det och det skrivs väldigt väldigt lite om det.
    Jag använder inte instagram, har noga valt ut vilka bloggar jag läser, raderat en jäkla massa ”vänner” på facebook osv osv mycket på grund av att jag känner att jag blivit påverkad av det ytliga och vill få bort så mycket som möjligt av det i min vardag. Men det kryper sig in i det verkliga livet nu, inte bara konsumtionshetsen (känner att jag kan distansera mig från den) utan ingrepp, injektioner, fillers, naglar, fake bränna, ansiktsbehandlingar för tusentals kronor, hårförlängningar, laser för hårborttagning, dyra väskor. Allt syns nu i min vardag, hos bekanta, ”vanliga svenssons”, på mitt jobb. En kväll i veckan gick jag in på youtube och såg en av våra största influensers youtube-video dök upp, jag klickade och i mitten av videon filmar hon när hon gör fillers under ögonen (för hon tycker hon ser så trött ut). Kliniken är jättebra säger hon också och berättar att hon gjort läpparna där innan och fått ett jättenaturligt resultat.
    Så sitter jag där en måndagkväll, klickar mig in på kliniken och ”resultat bilder” och snurras in i tankebanor där jag intalar mig själv att jag skulle bli snyggare om jag också fixade lite.

    Ångest. Ångest att jag inte kan välja bort det här nu utan att det här börjar bli det nya ”normala”. Ser alla dessa vackra tjejer som alla tjejer vill se ut som och killar vill ha och man vet varken ut eller in. De tär. Just tanken av att om jag blir snyggare så blir jag lyckligare.

    Hur känner du? Tänker du något kring det här med tanke på den branch du jobbar i? Pratas det om i din närhet?
    Förstår om du tycker det är privat, ville fråga dig just för att jag tycker du är så jävla bra på att ta upp sådana här ämnen <3 Kram

    1. E skriver:

      Åh, vad det här berörde mig. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, det skulle kunna vara jag som skrev samma kommentar. Jag har också aktivt valt bort en hel den sociala flöden, och väljer mina val väl i det jag faktiskt konsumerar. Men jag blir ändå påverkad något oerhört!

      Tycker att det är supertragikt hela grejen med unga som vill göra allt för att se bra ut, och alla följare som köper allt rakt av. Inget konsekvenstänk. Ingen medvetenhet. Jag blir ledsen och mörkrädd och känner ofta uppgivenhet.

      Ville nog mest bara säga att du inte är ensam om dina tankar <3 och hur viktigt det är att våga vara en motpol <3 kram

      1. Amelia skriver:

        Tack för att du kommenterar<3 På något sätt så lättar det bara genom att höra att andra tänker och känner samma sak. Samtidigt så blir jag ledsen att så många tänker såhär. Och att det kommit till den här punkten där många väljer att spendera sjuka pengar och sjukt mycket tid på att förändra sig själva. Fokus från vad som vi faktiskt mår bra av i grunden har nästan tappats helt känns det som.

        Kram<3

  2. Önskar detsamma till Dig 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..