Är du trött? Gör fillers! Inga konstigheter!

Skärmavbild 2019-03-27 kl. 22.11.10
Först vill jag såklart rikta ett stort tack till Amelia som skrev kommentaren ovan. Dina ord värmer! <3 Vill lyfta den här tänkvärda kommentaren, för det är mycket som behöver pratas om här. Så viktiga och intressanta funderingar!

Ska skriva ett eget inlägg med mina tankar om det här men vill först be er läsa och dela era tankar kring det här. Hur påverkas ni? Väljer ni aktivt vad ni följer – och inte följer? Är det vanligt med ingrepp i er umgängeskrets? Hur sjukt är idealet egentligen? Låt oss diskutera och reflektera tillsammans.

 

  1. A. skriver:

    Jag påverkas så mycket mer än jag vill. Varit fast i en ätstörning halva mitt liv pga av en inneboende känsla att jag inte duger. Inte bara gällande vikt utan främst prestation och hur man ”lyckats i livet”.

    Känner mig inte bekväm. Utan smink även om jag kämpar med att skala ner det.
    Flera år önskat jag kunde gjort fillers för finare kindben. Känner mig alltid blek och så ofixad. Håret är ångest för de är inte sådär perfekt som för alla andra.
    Så mycket tankar och tid kring de yttre, ofta utan att jag ens tänker på det.
    Vilket för mig blir ännu mer problematiskt då de själsliga inte är helt hundra och jag lever med kronisk fysisk smärta pga av en sjukdom.

    Om målet ändå kunde få va att må bra.
    Idag känns de som målet är att se ut att må så bra som möjligt samtidigt som mitt inre faller isär.

    Jag vill så gärna tro att jag inte påverkas av sociala medier och reklamer. Men någonstans har ju denna grundläggande kritik för mig själv startat. Den här känslan av att aldrig vara tillräcklig. Och med största sannolikhet kommer de ju från samhällsnormer.

  2. Maria skriver:

    Nu var det i och för sig några månader sen detta inlägget skrevs, men influencern som det handlar om ovan la idag upp en video där hon berättar att hon ska gå och ta bort sina bristningar på låren. Varpå jag tittar ner på mina egna ben och inser hur mycket bristningar jag själv har. Valde fem minuter senare bort shortsen på min promenad och drog på långbyxor istället.

    Det krävs inte så mycket för att trolla fram nya komplex.

    I en facebookgrupp som jag är med i dök det upp en tråd med tips hur man blir av med ”strawberry legs”, tydligen har jag det också och är nu väldigt medveten om det. Trots att det aldrig har stört mig innan.

    Jag jobbar jättemycket med att acceptera min kropp men det är inte så lätt när ”skavanker” ropas ut som något fel, speciellt inte när personer man ser upp till gör något åt sina skavanker.

  3. Frida skriver:

    Jag såg exakt samma video och har sen tidig tonår haft komplex för mina mörka ringar under ögonen, och började omedelbart googla efter närmsta klinik som utför samma ingrepp med fillers under ögonen. Började räkna på om och när jag skulle ha råd. Sen stoppade jag. Jag ska bli mamma till sommaren, många dyra inköp står på listan inför det som är betydligt viktigare. Men tyvärr har jag ännu inte släppt tanken på ingreppet….sjukt!

  4. Sjukt egentligen. Jag har egentligen inga problem med mitt utseende, tycker till och med om (lite i hemlighet?) mina linjer vid ögonen och mina handfull gråa hårstrån som dykt upp. De känns som ett bevis på att jag har levt i snart 32 år. Ett liv som hittills innehållit mycket skratt, gråt, lycka och sorg. Och jag älskar det, jag älskar mitt liv. Och jag älskar att livets händelser satt spår i mitt utseende. Jag vill inte se ut som 20, för jag är inte det.

    Men ändå. Ändå fastnar jag ibland i hur jag kan ändra lite i mitt utseende. Borde jag inte testa Botox i pannan? Inte för att jag har rynkor där, men i förebyggande syfte? Eller borde jag inte köra lite fillers under ögonen, annars är jag ju den enda som ser trött ut snart? Och så håller det på, tills jag stänger av telefonen av trötthet. För man blir trött av att tänka så mycket på sitt utseende.

    Jag tror att jag är rädd för att jag kommer se mycket mer sliten ut än alla andra i min ålder. Att vad som är ett normalt 32 årigt utseende förflyttas till en 20 årigt utseende. Och plötsligt är man den enda som ser gammal ut. Hm. Kanske bottnar det i den gamla rädslan för att hamna utanför? Att inte få vara med? Och vara den enda som inte blir vald av andra människor.

    Bra att du tar upp detta! Och tack för att du delar med dig av dig själv och dina tankar.
    Ha det gott
    /Alexandra

  5. Karin skriver:

    Jag har bara bestämt mig för ”att jag är emot”.

    Jag är emot de galna summor som tjänas på att kvinnor inte känner sig värdefulla utan att konstla till sig fullständigt. Jag är emot ojämlikheten mellan kvinnor och män i den här frågan. Jag är emot tiden det tar. Jag är emot pengarna det kostar och de signaler jag i så fall skulle sända ut till min dotter. Jag är emot att det sunkar ner miljön (mycket kemikalier som spolas ut i våra vatten heeeela tiden).

    Jag kommer aldrig göra fransförlängning, spraytana mig, ögonbryn, naglar, hårgrejs (har också slutat slinga mitt råttfärgade hår sedan några år) och allt vad som görs idag. Jag använder ett fåtal ekologiska produkter, önskar att jag inte var beroende av smink alls men det är jag idagsläget (med sommarbrunhet är det lugnt men vinterblekheten och ringarna under ögonen… väldigt svårt).

    Jag är helt enkelt inte intresserad när det tipsas om sånt i media och scrollar alltid förbi, tycker att det är helt ointressant och meningslöst. Och ska jag vara riktigt ärlig så tänker jag nog t.om att personen är ”lurad” och ser ner lite på det 🙈😨 Antar att det gör det lättare för mig att hålla fast vid mitt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..