Jag påverkas av sjuka ideal – mina små bröst kommer aldrig räcka till

ptfiasblogg1-6
Jag bad er dela era tankar kring att skönhetsingrepp och skeva ideal normaliseras. Läs inlägget här! Ni berättade att ni påverkas och hur ni hanterar det. Stort tack för alla som delade med sig. Det är så viktigt att vi pratar om det här!

Jag lovade att skriva mina egna tankar så de kommer här: Våra sjuka ideal påverka också mig. I allra högsta grad. Jag har satt i löshår sedan jag var 17 år eftersom jag inte tror att mitt egna räcker till. Det är för ”tunt och för kort”. Jag får brynen vaxade och färgade och sedan två månader så lägger jag shellack på naglarna. Inför bröllopet så fyllde jag på mina fransar och för många år sedan så hade jag långa fejknaglar med glitter och skit. Jag använder brun utan sol regelbundet. Det jag har valt att göra får mig att känna mig snygg (och är bekvämt) vilket är härligt men det är ju också vettigt att ifrågasätta varför man känner sig snygg av det. Och hur man känner sig när man är ifrån det.

Jag är i influencer-bubblan via mitt jobb vilket jag känner både påverkar mig negativt eftersom vissa saker blir en norm och samtidigt som det stärker mig i att veta vart mina gränser går. Jag har aldrig gjort ett skönhetsingrepp och som det är nu så kommer jag inte att göra det. Både för att jag inte vill, inte vågar och inte kan stå för det. Jag tycker det är skrämmande att se hur det normaliseras att ”fixa sig på lunchen” och att man får ge ut rabattkoder på ingrepp hur som helst.

Jag har haft komplex för mina små bröst sedan tonåren och funderade länge på att göra dem större. Men det går inte. Jag kan inte och vill inte leva upp till ett sådant ideal. Jag kämpar med att acceptera att mina bröst nu är betydligt mindre än innan jag blev gravid och ammade – ärligt talat så har jobbiga tankar om hur små och obefintliga de är kommit tillbaka efter att jag slutade amma. Jag kämpar hela tiden med att stärka mig själv i hur jag ser ut och acceptera det. Mina bröst har alltid varit små och efter amningen så blev de supersmå. Det får vara så för jag kan inte ändra det. Vägrar att ändra på dem för att idealet säger att man ska ha stora bröst för att ”vara kvinnlig”. Men det är inte lätt och jag får jobba med mig själv i det här.

Jag skulle kunna fortsätta skriva och reflektera över det här men det blir väldigt långt så vi stannar här för nu.

  1. Lina skriver:

    Jag har likt dig också haft komplex för mins bröst till och med innan de började växa. Blev retat av tjejer efter gympan som börjat få bröst och kände mig så ensam och ledsen. Hoppet fans att brösten skulle växa med tiden, men nu är jag 23år och inser att det helt enkelt är såhär jag det ut. Du och din instagram inspirerar verkligen mig! Efter att se dina bilder så känner jag att jag kanske kan sluta använda den där push up bh:n hela tiden, och försöka acceptera mig själv som jag är. Tycker det är så synd att de som har mycket små bröst ganska ofta opererar sig. Om jag får en dotter i framtiden och hon ärver mina bröst skulle jag aldrig kunna förklara att jag gjorde mina större, det känns så fel. Att ha en pojkvän som älskar mig precis som jag är har också hjälpt mycket och jag hoppas det blir ännu bättre med tiden och att jag ska kunna känna mig kvinnlig precis som jag är.

    Vill iaf säga stort tack till dig PT-Fia! Du inspirerar och hjälper verkligen❤️

  2. Fia skriver:

    Jag har tidigare också haft komplex för mina små bröst, funderade länge på att spara till en operation. MEN sedan började jag träna mer, framförallt löpning och insåg vilken stor välsignelse det är att ha ”små och sportiga” bröst. De är inte i vägen när jag tränar, jag behöver inte lägga ner hundratals kronor på extra stabila sportbehåar, jag kan i princip springa utan bh om det skulle vara så. Det är så förbaskat skönt och jag vill verkligen inte få större bröst som hoppar och slänger när jag skall springa.
    Kan tilläggas att jag inte är någon petit person utan ganska lång och muskulös, så rent proportionerligt skulle det kanske vara snyggt med större bröst, men det stör inte mig! De är funktionella och sitter där de ska. Äntligen kan jag acceptera och tycka om dem, precis som de är!

  3. Jag känner ibland att jag inte vill umgås med tjejer i grupp. Det är väl inte tjejernas fel, men det är så ofta utseende och yta är ett samtalsämne. För kvinnor förminskas till ett objekt och en yta. Jag har vuxit upp med en väldigt icke ytlig verklighet och för mig är det 100 procent viktigare att kroppen orkar och inte gör ont för mig i livet. Men det är lättare sagt än gjort att hålla sig till min övertygelse om min relation till kroppen. Bara i veckan har jag blivit uppmuntrad till en stegräknartävling på jobbet med titel Beach 2019 (jag sa faktiskt till om detta, det ändrades till Hälsa 2019 med sura miner), jag har hört 27-åringa kollegor prata om att göra botox i förebyggande syfte eller att inte kunna gå osminkade till jobbet och till sist sitta på en middag och prata om nya fillers i läpparna och hängande bröst efter amning, att någon blivit smal och uppvisande av bilder på kralliga sexpacksmagar och att inte vilja vara större än killen. Eller pratat och pratat. Jag satt väldigt tyst. Jag har inget att säga och känner mig utanför. Jag, med mina nästan 180 cm, konstant hängande bröst utan att ha fått barn (utan bara på grund av gravitation pga H-kupa), jag som aldrig varit smal, och som har en mjuk mage. Det må vara så att jag vuxit upp utan fokus på yta, men all tid och energi andra lägger på yta gör mig ledsen, nedstämd, bekräftelsesökande och vilsen. Idag har jag tänkt och skämts kring mitt matintag t.ex. Jag vill inte må så. Jag vill inte jaga bekräftelsen att vara fin. Jag vill låta min känsla och självkärlek växa sig starkare än andras energier. Jag vet bara inte hur. Tack för ett viktigt ämne.

  4. Jag kan verkligen relatera till biten om att ha komplex över sina små bröst. Jag bytte nyligen till p-piller som jag har kommit att få jättejobbiga biverkningar MEN mycket fylligare bröst av och det känns jobbigt att byta bort dom trots att jag psykiskt mår skit av dom just för att det känns som att min nyvunna kvinnlighet kommer påverkas. Är dock stolt över att jag kommit till så pass mycket insikt att jag insett att det är viktigare att jag mår bra än att jag ökar en kupstorlek. Det känns bra!

  5. Bröststorlekens betydelse härrör från att män definierat sexualitet i flera århundranden men nu är det kvinnornas era. Jag tror också att vi kvinnor gör en grov feltolkning när vi tror att våra bröst måste vara på ett visst sätt för att ha ett bra sexliv. Vi behöver ta makten över oss själva i detta och sluta vara offer. Lyssna här om den kvinnliga orgasmen och hur vi kvinnor återerövrar vår sexualitet:
    https://goop.com/the-goop-podcast/the-orgasm-myth/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..