Har jag någonsin känt skam över min utbrändhet?

ptfia1
Hur tar du hand om din hy? Vilka produkter använder du, och hur tycker du att de hjälper dig?

Tvättar alltid bort sminket, hur trött jag än är. Byter produkter rätt friskt och gillar att variera. Det viktigaste är att hitta grejer som återfuktar eftersom min hud är torr i grunden och lätt blir yttorr (gud, låtsas som att jag har koll). Är nu inne på sista slurken av Maria Åkerbergs fuktmask som jag överdoserar genom att använda varje kväll och låta den ligga kvar över natten, gärna ihop med några droppar olja från Estelle & Thild. Har slut på dagkräm och inte orkat köpa ny så kan ha använt fuktmasken även på morgonen (FÖRLÅT jag vet, dåligt). Ska genast köpa ny dagkräm och nattkräm imorgon. Oklart vilket märke, tips?

Har du någon gång känt att du ”skämts” över din utbrändhet, eller tyckt att det varit jobbigt att prata om? Hur tar man upp utbrändhet/psykisk ohälsa med personer som har svårt att förstå det. Utan att det blir så himla dramatiskt. Hur kan man förklara på ett ”enkelt”/pedagogiskt sätt? Har du några tips?

Skämts över den: Ja. Första tiden var bara skam. Skam. Skam. Identitetskris. Skam. Ångest. Allt det där. Var jag verkligen ”en sån” som blev utbränd, ”en som inte pallade” och alla andra fördomar som folk har om utbrända. Var livrädd för hur folk skulle se mig när de förstod att jag var utbränd. Men eftersom jag skrev om det på bloggen från början (mindre tydligt i början, mer när jag hade fått sjukdomsinsikt) så hjälpte det mig. Eller rättare sagt, ni som läste och gav den otroliga responsen hjälpte mig. Er kärlek gjorde att jag inte hade något att skämmas för. Ska fundera på din sista fråga och tar den i ett eget inlägg.

Vad vore drömsamarbetet för dig just nu med bloggen?

Thule! Har haft ögonen på dem länge och tycker så mycket om allt som jag sett och upplevt med dem hittills. Skulle med glädje jobba med dem. Har nämnt det tidigare så får helt enkelt skriva ut det igen så kanske det kan bli verklighet!

Hur stor familj är din dröm att få?

Ärligt talat så vet jag inte. Har alltid svarat 2-3 barn på den frågan men jag är osäker på om det stämmer längre. Har 0% längtan efter ett till barn och känner att jag har fått mitt barn, hon är bäst och perfekt och allt så varför skulle jag behöva mer. Är förvånad över att jag känner såhär eftersom jag alltid sett flera barn som en självklarhet. Just nu känns ett barn som ett självklarhet, men är öppen för att det kan ändras i framtiden. Det finns ju en väldigt stark norm om syskon och två barn som jag (tyvärr) känner en stor press från.

Vad vet du om teckenspråk? Kan du teckenspråk

Ingenting tyvärr. Funderade på att välja teckenspråk i gymnasiet men valde spanska och tyska istället.

Har du några tips på hur man träffar nya vänner som vuxen?

Var öppen när du träffar nya människor i olika sammanhang, kanske finns det en potentiell vän i en kollega eller en kompis bekant? Och våga fråga om att ses i något sammanhang när du väl får feeling för någon. Sammanhang som träning, musik och annat för ju också ihop människor. Börja på crossfit, gå på kör, börja vandra, testa en kurs i kroki eller annat som verkar kul, bra möjligheter till kompisar. Joanna driver ju Friendcation (kolla in på Facebook) som är som klippt och skuren för dig som söker nya vänner.

Fortsätter svara på era frågor i kommande inlägg.
  1. Ekho skriver:

    Jag har en fråga:

    Hur gör du för att stärka din självkänsla?
    Kanske har frågat detta redan men jag är lite glömsk hehe..

  2. Emma skriver:

    Åh vad bra att du lyfter detta kring att ”bara” vilja ha ett barn. Normer är till för att brytas och dessutom är det bäst för vår planet om så få som möjligt skaffar många barn (även om jag förstår att det argumentet kan vara svårt att förhålla sig till). heja Dig!

  3. Anna skriver:

    Jag ville bara säga att det går UTMÄRKT att ”bara” (?) ha ett barn. När jag fick min dotter kände jag precis som du; hon är perfekt, jag har fått allt jag ville ha. Hon är 11 år nu och det blir inga fler barn. Helt självvalt och jag är helt tillfreds med det beslutet. Många har dock tjatat och frågat under åren och t om berättar för mig hur självisk jag är som inte gett min dotter ett syskon… fattar inte varför andra människor ska lägga sig i sånt ÖVERHUVUDTAGET?

  4. Sofia skriver:

    Hej Fia!

    Jag har följt dig i perioder, men senaste dagarna har varit rätt tuffa för mig, och jag har då funnit din blogg igen. Jag älskar den. Du känns lik mig i mycket, och jag har även lyssnat på din podcast, ofiltrerat som jag tycker är väldigt bra.

    Sluta inte med att uppdatera som du gör, du visar mänsklighet och jag älskar det. Jag skriver mycket om sådant också, och för mig är det en frihet att både skriva och läsa om andra, typ dig. Jag gillar personliga bloggar. Du är en inspiration!

    Kram från en annan Sofia

  5. anna skriver:

    Stå på dig och följ din egen känsla när det gäller barn/syskon. Ni ska göra som NI känner blir bäst för er, inte vad alla andra tycker att ni bör göra.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..