Varför vill jag inte ha fler barn?

ptfiablogg-9
ptfiablogg-3
ptfiablogg-5
Någon bad mig skriva mer om det här med att vilja ha bara ett barn. Jag har ju uttryckt att jag kanske (troligtvis?) bara vill ha ett barn. Jag skriver kanske och troligtvis eftersom jag inte kan vara helt säker, men som jag känner nu och har känt sedan graviditeten var över så är jag klar. Det finns ingen som helst längtan efter ett syskon och när jag träffar eller ser bebisar så är det jättemysigt, men inte mer än så.

Det här är inte lätt för mig att skriva. Både för att jag alltid tänkt att jag självklart vill ha flera barn, kanske till och med tre, och att jag sett mig som ”någon som ska få flera barn”. Och kanske framförallt för att jag känner att det inte riktigt är socialt accepterat att bara vilja ha ett barn. Det är väl lite själviskt. Det är väl klart att man måste ge sitt barn syskon. Det är väl ingen som frivilligt väljer att bara ha ett barn och så vidare.

Men jag skulle inte kunna försöka få ett syskon bara för att man ska ha flera barn. Det skulle kännas helt fel att sätta ett liv till världen utan att egentligen längta efter det.

Sedan kan jag inte bortse från det faktum att hur mitt liv såg ut när jag fick mitt första barn har satt sina spår. Att kombinera eget företag och en bebis är fruktansvärt krävande och ingenting jag rekommenderar. Det finns såklart fördelar men det tär och det kräver. Vill verkligen inte gå igenom det en gång till.

Jag kan som sagt inte vara hundra procent säker på att jag aldrig kommer att vilja ha ett barn till men just nu är det stängt. Inte för att jag inte älskar mitt barn, utan för att hon är allt jag önskat och jag känner att jag redan har fått allt.

  1. Tänk om alla bara fick göra det de ville utan att andra ska tycka att ens beslut är fel. Tycker det är lika okej att vilja ha tio barn, till bara ett eller inga barn alls. Det måste vara upp till var och en att bestämma hur man vill leva sitt liv. Starkt att du delar med dig av dina tankar.

  2. Karin skriver:

    Intressant och skön kontrast! Känns som om 3 blivit det nya 2 nu annars och att det verkligen ligger en förväntan på ”nästa” så snart man ploppat ur sig nr 1..

    Jag (vi) hade inget längt heller, nu är förstingen 5 år och jag är gravid. Det känns fantastiskt att vi väntade och att kunna dela det med den längtande (i vårt fall iaf) storasystern ❤ 2 blöjbarn hade jag aldrig pallat 😱😉

  3. A skriver:

    Så skönt att du skriver om detta. Min man och jag har redan innan vi fick vår dotter på snart 6 månader bestämt att vi bara vill ha ett barn.

    Min man kommer från en familj med många syskon och idag har de en helt okej relation, men den är inte speciellt nära. Och den behöver inte vara det bara för att man är syskon. Vi tycker att allt blir så mycket enklare med bara ett barn och vi vill inte ta oss igenom allt det tuffa vad graviditet, första tiden och småbarnslivet innebär för att efter ett par år börja igen. Det må vara själviskt enligt vissa men hellre värna om sin relation och hålla ihop än att bara kämpa sig igenom flera tuffa år för att det är normen. Jag tror att vårt barn kommer få det bättre av att ha två glada föräldrar som håller ihop, har tid att satsa på varandra och ge en massa tid till just barnet än att vi försöker bejaka och bekräfta någon annans livsval som valt att skaffa fler barn själv.

    Min graviditet var otroligt tuff. Illamående till v 27. Jag spydde konstant och var även inlagd på sjukhuset för uttorkning. Därefter kom foglossning och jag fick ta fram mig på kryckor fram tills jag födde henne. Vi fick sen vår underbara, alldeles perfekta dotter som vi älskar mer än livet självt men vi står fast vid vårt beslut. Det ifrågasätts dock alltid. Från gynekologen till mindre nära bekanta och alla där emellan. Och alltid känner man sig tvungen att förklara att det är ett beslut vi tagit redan innan vi fick vår fina dotter. Ibland tror jag att folk behöver se att andra gör likadant för att känna att man gjort rätt val själv vilket är jättetråkigt.

  4. K skriver:

    Takk for at du skriver dette. Jeg har selv ett barn, og helt siden h*n ble født har jeg visst at jeg ikke trenger flere. Barnet vi fikk er helt perfekt og jeg savner intet. I tillegg har vi overskudd, vi kan reise, lett for å ha barnevakt osv. Nå er barnet 5 år, og jeg har ikke tall på hvor mange (senest i dag morges) som har spurt om vi ikke skal ha flere. Mange har også delt sin mening om at barnet bør få søsken. Det er uaktuelt. Jeg elsker å være etbarnsmamma og tror ikke barnet mitt lider noen nød. Lykke til!

  5. Anna skriver:

    Förstår dina tankar, men tycker inte du ska oroa dig så mycket. Jag kände precis som du, var inte alls sugen på ett till barn. Sen när dottern var 4 år så var vi redo för ett till och det var så skönt och härligt på alla sätt med den åldersskillnaden. Jag var och är stressad över normen med att det ska vara så tätt mellan barnen. Så känn ingen stress är mitt råd, antingen kommer suget eller så gör det inte det.

Lämna ett svar till Karin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..