Hur resonerar vi kring Edith och mat? Får hon paddan vid matbordet?

ptfiahelg-8
ptfiavalio-35
ptfiavalio-40
ptfiavalio-2
ptfiae2fisk-37
ptfiae2fisk-41
ptfi

Tack för intressanta frågor! Det korta svaret är att Edith äter det vi äter och att vi försöker att göra mat så okomplicerat och gött som möjligt.

» Hon får äta det vi äter och får inte specialmat eller ”barnmat”. Det betyder inte att vi tvingar i henne precis allt, är något väldigt starkt så får hon såklart ett alternativ som är lite snällare. Men utgångspunkten är att hon äter det vi äter.

» Hon får inte se på paddan när vi äter, den har inte erbjudits eftersom jag har svårt att se att den skulle göra något gott vid matbordet. Vill att fokus ska vara på maten och oss, inte något som distraherar. När hon ballar ur och inte vill äta eller kastar grejer (och sådant där som händer ibland pga trött/sur/ingen anledning alls/osv) så får hon helt enkelt gå från bordet. Det kommer fler måltider så tänker att hon inte måste tvingas i mat med hjälp av paddan.

» Kan inte säga att vi är i köttbulleträsket, men det beror främst på att Kim är så duktig med matlagningen och har lagat nästan all mat sedan jag var höggravid. När jag inte orkar laga mat så gör jag äggröra eller gröt eller pasta med halloumi, mest för att jag inte är så förtjust i köttbullar.

» Det här med att smaka på saker går lite i perioder, ibland vill hon prova allt och ibland vill hon inte smaka någonting. Jag börjar äta själv och säger hur gott det är och efter ett tag frågar jag om hon vill smaka eller bara säger ”smaka”. Det fungerar inte att erbjuda henne först. Och oftast så smakar hon om det ligger på tallriken och vi börjar äta och visar att det är självklart.

» Vi håller henne undan från socker och sötsaker men när det dyker upp naturligt så får hon smaka om hon ber om det och då är det ingen skillnad på hur vi bemöter det mot vanlig mat. Hon har fått fika som kanelbulle, mörk choklad (85%), mormors fikabröd och hasselnötskräm. Hon erbjuds inte sylt, ketchup, läsk, chips, glass, godis och skräpmat, mest för att vi sällan äter det och det oftast inte finns hemma. Den dagen hon efterfrågar t.ex. ketchup eller läsk så kommer hon få smaka det och gillar hon det så får vi förhålla oss till det då.

Jag (vi) vill göra allt jag kan för att ge henne en sund relation till mat och lägger fokus på att prata om hur det smakar, att bli mätt, att maten gör en stark, om vi har blivit mätta och att vi har en trevlig stund tillsammans.

Ungefär så! Hur resonerar ni kring barn och mat? 

  1. Väldigt sunt!

    Jag har ett barn som varit och är svår med maten, så jag har skippat de flesta regler jag tänkt ha. ”Barn äter när de är hungriga” säger vissa. Hmm.. mitt barn påverkas eztremt humörmässigt och jag har inte tiden att ta mat-fighter.

    Alla barn är olika. Småsyskonet är en helt annan matpersonligjet och där blir det enklare att ”vara konsekvent” med regler om ditt och datt, tror jag.

    Önskar att vi kunnat vara som er dock gällande maten redan med första barnet 🙂 kram!

  2. Lotta skriver:

    Vi kör en slags 90-talsapproach skulle jag säga. Vårt barn är väldigt kräsen TROTS att hon ända tills ett års ålder åt allt, men sen tog det stopp. Nu får hon det hon gillar eftersom det viktiga är att hon äter. Men hon gillar en hel del så det går enkelt att variera. När det gäller sötsaker har vi hållit henne borta från godis tills nu, hon är 3,5. Då får hon en tablettask på helgen. Men tycker det är så viktigt att få njuta av fika och godsaker då och då, att slippa lära sig att det är fel. Men att såklart bara fika på helg och till fest. Sunt förnuft och inga förbud tänker vi. Vi har också traditionen fredagsbulle. Bulle och mjölk efter förskolan på fredag för att fira helgen, underbart!
    Vi använder paddan vid frukosten, helt enkelt för att hinna med och få en lugn, härlig morgon. Annars äter vi utan den, men lyckas inte alltid när alla är dränerade på energi efter jobbet i vardagen. Men det finns värre saker 😉

  3. Förskolan! Där tycker jag det svåra ligger. Där erbjuds det sockriga saker och jag kan inte med att utesluta henne från det. Ketchup, varm oboy, bröd med socker osv.
    Det blir ju dagligen.. så jag hoppas det ändå väger upp någorlunda med bättre mat hemma..

    1. Lotta skriver:

      Å andra sidan är ju vi 80-90-talister uppvuxna på kräm och fruktsallad till mellis på fritids och våra föräldrar var ju inte alls lika medvetna. Men visst, vi rörde oss ju mer då. Men jag tycker att den här sockerjakten går för långt när det gäller tillbehör till mat. Förstår inte varför barn inte ska få sylt och ketchup i rimlig mängd som smakförhöjsre till maten? Det är ju knappast det som gör dem överviktiga eller osunda i längden. Det är annat om man trycker i dom läsk och godis, men just lite till maten spelar ju ingen som helst roll. Dessutom finns ju lågsockrad ketchup och sylt om man är rädd för det sockret.

      1. Jag utgår från mig själv och jag önskar jag hade fått annat än kräm och kalaspuffar.

        Och angående smaksättare. Det finns väl ändå en anledning till att tillverkarna provar fram alternativ med mindre socker och tillsatser. Medvetenheten.
        Väldigt lätt hänt att det drar iväg, det är många måltider på en dag.
        Även när barnet ber om mer av sylt eller annat, det blir inte små mängder i det stora hela. Jag tänker inte per måltid.

        Att min dotter skulle bli överviktig av det har jag ingen oro över, det handlar om mer än det.

        1. Lotta skriver:

          Ja det är ju tur att man får tycka och göra olika 🙂
          Vad handlar det om för dig?

      1. Och för MIG spelar det roll.

  4. Har en dotter som är väldigt lätt med maten och är otroligt tacksam för det. Det verkar ni också fått, värt att nämna. Min syster har fått en av varje och det är verkligen inte lätt när barnet inte vill äta förutom några få selektiva saker. Vår dotter har reflux vilket gjort att hon ex inte kan äta mjölkprotein, ägg och sojaprodukter för då blir hennes reflux hemsk. Så mycket vegetariskt går bort och hon måste äta ‘riktiga’ måltider innan läggdags annars sover hon inte. Så vi ger en del korv och makaroner ex då det funkar bra och går fort. Hon får fika om vi gör det och har fått festis och så några ggr nu när det varit varmt. Har noll oro för socker, det är ju vi som begränsar så länge de är små.

    1. T skriver:

      Tack för denna kommentar! Får lite smått ångest när jag läser inlägget och att det verkar vara så lätt och mysigt med mat. Vår första dotter har vi haft enorma problem med maten. Hon hade reflux som gjorde att ALLA måltider mer eller mindre kom upp igen av minsta lilla klökning eller hostning. Hon växte tillslut ifrån det vid 1,5 års ålder men idag mer än 2 år senare är hon fortfarande kräsen och extremt liten i maten. 2 tuggor och sen nej tack. Eftersom hon är väldigt liten och tunn måste vi ibland ta till padda eller liknande och peta in några extra tuggor när hon är distraherad. Det har varit mycket tårar och ångest vid matbordet och vi har verkligen provat alla metoder som finns utan att få henne intresserad….

      Nu har vi en 9-månaders också som ammar mest men är sååååå nyfiken på mat och slukar allt som hon blir serverad. Så med henne hoppas vi få det lite lättare med maten.

      Vet att Fia bara skriver om deras inställning osv till mat och att hon faktist besvarar frågorna utefter hur de har det i sin familj men det kan vara värt att nämna att mat och barn inte alltid är lätt. Genvägar kan ibland vara livräddare…

      1. Karin skriver:

        Åh jag har inte så mycket att tillägga mer än +1 på den! Vi har en tjej som varit otroligt selektiv och svår med maten och det har varit en mardröm och genererat så mycket tårar hos mig för att det ”är som det är”. Efter operation av adenoid och halsmandlarna har hon nu lättare att svälja vilket gör att hon äter lite bättre, men hjälp.
        Inget ont mot Fia här, men precis som du skriver kan det i land vara bra att ta upp att det inte alltid är lätt och att det kan vara skönt att ta upp ibland. Upplever ibland att det skuldbeläggs på oss föräldrar att vi ”skämt bort henne” och det gör så ont för gud ska veta vad vi kämpat och sökt hjälp! En kram till alla föräldrar till ätovilliga barn <3

        1. Lotta skriver:

          Vår dotter har också varit ovillig att äta och äter mest det hon gillar. Vi har också distraherat med youtube vid behov för att få i henne mat och det är INGET FEL i det. Man ska ge sig själv det, att slappna av i att man gör sitt bästa och det ska ingen annan tycka något om 🙂 Man vet ju själv vad ens eget barn behöver och alla barn är ju olika. Sen vill väl alla om man får välja, att ens barn ska äta allt och med familjen utan iPad men det funkar inte alltid.

          1. Lotta skriver:

            Men som sagt, Fia menar ju inte det med inlägget. Hon svarar ju bara hur deras familj har det och nu verkar ju dom haft tur med Edith och hennes ätande. Hoppas på samma tur med min nästa! 🙂

  5. Hej Fia,
    Är 21 år, har inte barn och behöver inte fundera på sånthär men måste ändå visa min uppskattning till att du delar med dig av detta – och att du har så sunda och bra tankar som jag vill ta med mig in i framtiden. Har mycket erfarenhet av barn från att ha arbetat på en förskola och mat är ett ständigt problem för många, tyvärr!
    Åter igen – tack, du är en grym människa!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..