Jag låg vaken i timmar och blev rädd

ptfids
ptfiablogg-20
Jag vill prata om sömn. Fram till att jag blev gravid så har jag alltid sovit som en sten. Lagt huvudet på kudden och slocknat direkt. Sällan eller aldrig vaknat under natten och sovit djupt. Inte blivit väckt av något. Så kom bebis och sömnen förändrades såklart. Ändå har vi en unge som vanligtvis sover både länge och bra, och jag har ändå upplevt att jag klarat mig fint trots att jag sover betydligt mindre och är mer lättväckt. Men så kom det här året och jag började sova sämre. När det var som värst under våren så låg jag vaken i timmar och blev väckt av Edith innan gryningen, flyttade in till hennes säng och försökte somna om. Sover fortfarande för få timmar men har tack och lov lättare att somna nu.

Men jädrar vad sömnen är avgörande för vår hälsa. Jag som alltid tagit sömnen för given, eftersom den skämt bort mig, har nu fått upptäcka vad för lite sömn gör med en. Och jag insåg att det jag har mest respekt för i min hälsa, det är nog sömnen. Utan den går vi sönder. Jag kan jobba för mycket i perioder, stänga av känslor för att skydda mig (vilket inte är att rekommendera), slarva med mellanmålen osv. och känna att det ändå funkar ett tag utan att det förändrar eller försämrar något.

Men nästan direkt jag märkte att jag började sova risigt så blev jag rädd, så pass rädd att jag direkt försökte förändra det för att få sova igen. Bokade coachingsamtal för att få bolla tankarna som malde dygnet runt, pratade med mina närmaste, lade mig tidigare, började läsa böcker innan sängdags igen, låg på spikmattan, slutade scrolla i sängen och gjorde vad jag kunde för att hjälpa sömnen.

Det hjälpte och jag ligger inte längre och försöker somna i timmar och vaknar inte på nätterna klarvaken utan att kunna somna om. Sover fortfarande för få timmar men det är en enorm skillnad mot bara 1-2 månader sedan. Vad blir poängen med det här? Om sömnen förändras eller försämras. Ta det på allvar direkt. Utan sömn går vi sönder tillslut.

  1. Aina skriver:

    Rekommenderar att sova med öronproppar! Har gjort det i flera år och så även under de 1,5 år som vår dotter nu funnits i världen. Jag hör de delar jag behöver höra (även lättare/snabbare än min man som inte har öronproppar) men slipper vakna av minsta lilla rörelse från henne.

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för tips och för att du delar! <3

  2. Jag lider av extrem sömnbrist trots sovande barn. Lider.
    Har alltid haft svackor i sömnen, men nu somnar jag inte ordentligt förrän tidig morgon.

    Tror det är min medicin som gör det. Hamnar i en svår sits där. Vill ha medicinen men även sömn. Och vill inte äta tabletter för att sova.

  3. M skriver:

    Det är svårt när inget hjälper. Har sömnproblem sedan ca 20 år tillbaka. Vaknar 5-20 ggr/natt. Kan ta timmar att somna, kan vara vaken i timmar på natten. De gånger jag sover bra (i mina mått mätt) är jag som en annan människa. Men som sagt, otroligt svårt när inget hjälper.

    1. PT-Fia skriver:

      <3 <3 Tack för att du delar!

  4. Håller med Johanna, jag kan också bli enormt stressad av att läsa om hur viktigt sömn är eftersom jag själv haft sömnstörningar. Sömnstörningarna förändrade min personlighet totalt och jag vet inte hur många gånger jag drabbats av självmordstankar på grund av detta, helt fruktansvärt! Jag var också rädd för att hamna i en psykos men tack och lov hände det aldrig.

    En sköterska på psyket föreslog att jag kunde läsa en bok om sömn. Jag tänkte ”jag? som inte ens kan koka ett ägg?” Efter att jag fått sova ordentligt två natter (halleluja!) så satt jag igång och läste, och jag vill påstå att boken räddade livet på mej. Boken heter ”Fån sömnlös till utsövd” och är skriven av Samuel Lindholm och Fredrik Hillvesson. Nu har jag fullföljt programmet i boken och sover bra nästan varje natt, med några få undantag. Ord kan inte beskriva hur tacksam jag är över att ha fått tillbaka min sömn!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar! <3 Kram!

    1. Den boken ska jag kolla upp!

  5. Känner igen mig så, sömnen är verkligen a och o, det viktigaste för mig… känner att den är lite lidande så här i slutet av graviditeten, får se hur det blir efter. Men den kommer ju att behövas 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..