Stop! Spring inte vidare, se vad du faktiskt gjort

ptfiaföretag-2
Igår tog jag med min projektledare Elin ut på en firarlunch. Vi pratade om hur den senaste månaden varit och jag insåg att jag och vi gjort så många bra uppdrag utan att knappt reflektera över dem eftersom fokus direkt hamnar på nästa uppgift. Jag hamnar lätt där. Behöver påminna mig själv om vad mitt jobb faktiskt inneburit den senaste månaden, både för att jag är stolt och för att det är nyttigt att stanna upp.

Det här har präglat den senaste månadens arbete:

→ Varit på en träningsresa med amelia.
→ Haft fyra föreläsningar (amelia, Finansdepartementet, Tyréns och Zendium) varav den för Zendium var i Danmark på engelska.
→ Skapat material och publicerat flera samarbeten.
→ Spelat in 7 avsnitt av min podcast Ofiltrerat och gjort research på gästerna (Anna Haag, Emelie Hollsten, Kristjan Lootus, Julia Frändfors, Nicci Hernestig, Simon Sjögren och Martin Melin)
→ Gästat SVT Morgonstudion två gånger.
→ Gästas RIX FM med Martina Thun.
→ Varit på möte hos SVT i Malmö.
→ Haft friskvårdsträning med Finansdepartementet på måndagar.
→ Varit på ett antal möten och event.
→ Spikat en insamling för Hjärnfonden som kommer att ske i höst.
→ Fått min träningsresa på segelbåt i höst fullbokad.
→ Korrat och fixat med min bok som kommer ut på nytt i höst (!)

Och postat 1-2 blogginlägg om dagen, uppdaterat instagram, planerat framåt med Elin och en del annat. Puh. *ger mig själv en klapp på axeln*

Tänker att det här är viktigt att göra ibland. Att inte ta sig själv och sina prestationer för givet. Vi gör så förbannat mycket i våra jobb eller studier att det är lätt att glömma eller bara pressa på.

Är så stolt över att jag gjort den här månaden som inneburit både utmaningar, roliga uppdrag och mycket prestation på olika plan. Och nu ska det bli så skönt med betydligt lugnare veckor inför semestern.

  1. L skriver:

    Jeg hadde en stor fremgang og skikkelig fin feiring å feire her nylig. Jeg tenkte at NÅ skal jeg invitere noen venner, bake en kake og endelig FEIRE at jeg har gode nyheter. Men gjorde jeg det? Nei. Så da skjedde det som, det som oftes føles som, noe dårlig igjen og følelsen av å feire ble ikke like stor. Siden jeg har hatt så mye motgang blir jeg nesten litt redd for å feire også. Hva om jeg jinxer noe, liksom? Og hva om ingen vil feire sammen med meg.

    Men så blir jeg litt sta, da, og tenker at farsken heller! Jeg SKAL feire! For dette er virkelig noe å feire!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig! <3 <3 <3

  2. Gina skriver:

    På mitt förra jobb var vi rätt bra på att fira framgångar. På mitt nuvarande jobb är vi SÄMST på det. Och det är så trist! Man behöver säga till varandra att ”fy fasiken vad bra vi gjorde det där!” och käka en firar-kaka. Behöver heller inte vara så tillkrånglat egentligen.

    1. PT-Fia skriver:

      Verkligen! Så lätt att glömma/prioritera bort!

  3. Anna skriver:

    Jag håller på o kämpar mig tillbaka efter utmattning, två år nu sedan jag kollapsade av stress. Försöker tänka på allt jag faktiskt klarar o ha förtröstan att det kommer bli bra!
    Har en del yrsel kvar, men försöker då lyssna o se vila som ngt positivt. Orkar inte heldagar ännu. TACK för en mkt bra blogg!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig! <3 Du är så stark som tar dig igenom detta! Varma kramar och all styrka till dig! <3

  4. Ann skriver:

    Grattis ✨

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..