Månadens bikt: Juni

ptfiaoddlygood-40
Ännu en månad närmar sig sitt slut vilket innebär att det är dags för en ny omgång av månadens bikt! Om jag ska bikta mig själv så är jag besviken över att få nej på en grej som hade varit enorm i jobbsammanhang, men fick samtidigt veta att vi kommer fortsätta jobba på det och försöka nästa år igen. Är trött i varenda vrå av mitt väsen. Trött i kroppen, trött i tanken, trött i hjärtat, trött i hjärnan, trött i själen. Är glad för att jag möter så mycket värme på olika sätt. Och varje centimeter av mig ser fram emot att snart packa ihop mina saker och cykla till förskolan för att hämta Edith. Vill bara gosa ner mig i soffan med henne nära nära.

Jahapp. Det var mitt nuläge. Nu lämnar jag ordet till er. Berätta om ditt nuläge 

Upplägget: Att få skriva av sig och faktiskt försöka formulera det där som känns tungt är för mig en självklar del i att må bra. Det blir lätt ett inre kaos när tankar trasslar omkring i skallen utan sammanhang.

Jag skriver ofta ner mina tankar och känslor här inför er, men det bästa som finns är när ni tar ordet och delar med er av det som pågår hos er.

Se det här inlägget som en chans att skriva av er – att dumpa det som känns jobbigt, glatt, svårt eller förvirrande. Detta är helt enkelt ett tillfälle att få tömma sig.

Självklart går det bra att vara anonym. Och självklart får ni dela med er av sådant som glädjer er, lyfter er och inspirerar er precis lika mycket som det motsatta. Detta är ert forum.

Genom att berätta något som ni går igenom eller upplever just nu hjälper ni garanterat någon annan. Läs gärna igenom andras kommentarer och svara om ni känner att ni har något ni kan bidra med eller tipsa om.

  1. s skriver:

    Jag har funderat mycket över min och min sambos relation den senaste tiden och vet inte vad jag ska göra. Tidigare i våras var jag iväg på en resa utan honom och träffade en kille jag klickade oerhört bra med. En kille jag sedan dess inte kunnat släppa, och som jag nästan känner mig småkär i. Vi träffades igen förra helgen och det kändes likadant efter det. Sedan vi träffades har jag känt mig helt lost i min och min sambos relation, samtidigt som vi har en fantastiskt fin relation, trygg och stabil och han är en helt underbar person. Min bästa vän. Det gör mig förvirrad att jag på allvar överväger att lämna honom, och den mycket mer rimliga relation vi har, än en eventuell relation med en kille som jag tror tycker vi har klickat på samma sätt som jag känner att vi gjort, men jag är inte säker. Jag kan liksom inte skilja på om jag inte är kär i min sambo längre, eller om jag bara tycker att det känns nytt och spännande med den här andre killen. Och att det då skulle vara anledning nog att lämna min sambo. Jag är så himla uppgiven och vet inte vad jag ska göra.

  2. Bella skriver:

    Jag har inga vänner. Vet egentligen inte hur det blev så men har insett senaste halvåret hur mycket jag saknar att ha vänner. Att ha ett sammanhang. Flyttade direkt efter studenten till en stad 6 h från min hemstad. Men nu har jag flyttat tillbaka. Och de vännerna jag hade här var jag inte tillräckligt tighta med för att behålla relationen med när jag flyttade. Så nu har jag ingen kvar. Har inte haft en bästa vän sen jag gick på högstadiet. Herregud vad jag saknar det. Nu är jag 22 år.

    Det finns så mycket jag vill göra. Så många konstutställningar jag vill se. Så många restauranger jag vill äta på. Så många parker jag vill promenera i. Så många sjöar jag vill bada i. Men jag vill inte göra det ensam. Så därför gör jag inte det. Det finns så mycket jag vill få uppleva, men vad gör man när man inte har någon att uppleva det med?

    1. Carro skriver:

      Känner igen mig. Har inte heller några vänner. Jag är 26. Men tack o lov har jag syskon och en man som jag umgås med. Kan sakna att ha en vän och bara kunna säga ‘ska vi ta en promenad’ lite spontant.

      1. Emmy skriver:

        Var bor du? Vill du ses?

  3. anonym skriver:

    Jag är fortfarande så fruktansvärt ledsen och det känns som om jag går sönder vilken sekund som helst. Plus att jag kommit till insikt nu med att jag inte längre är kär i min pojkvän och försöker acceptera det.. Jag vill göra slut men hur fan gör man slut med någon man vet är dödskär i en själv.. Det finns inget bra sätt att göra det på och jag önskar jag kunde knäppa med fingrarna så att den här tiden är förbi…

  4. A skriver:

    Jag kämpar med jobbiga tankar. Ibland känner jag mig på topp och ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta. Det är sommarlov nu, jag borde vara glad. Jag har allt jag behöver men ibland kommer hjärnspökena och hälsar på. Jag vill ha familj, egen lägenhet, ett förhållande och inte känna mig som the odd one. Så jag får verkligen påminna mig själv om att jag inte är misslyckad. För jag har så mycket annat som jag är så stolt över. Min egna studio, jag har fått sommarjobbet jag ville ha, jag ska försöka boka en nice weekend där jag kan fokusera bara på mig själv, jag har tyvärr inte mycket pengar denna sommar men det är okej. Nu ska jag gå och trän och vara så jävla bra!!!

  5. Anette skriver:

    Ljuuuvlig bild! Känner både känslan av att va barnet och mamman i precis det där läget. Hjärtevärmande 🙂
    (Och i mitt mammahjärta samtidigt vemodigt på nåt vis. Kärleken och sorgen bor så nära varandra… Tanken på förlusten. Förr eller senare. Hua! Bort det! Vill bara konservera det där goda och gömma mig i det.)
    Fint fångat!

Lämna ett svar till s Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..