Ångesten

ptfia ångest
Vinkade hejdå till Kim och Edith som ska hälsa på farmor och farfar tidigt imorse. Jag cyklade in till stan och satte mig på ett café för att skriva. ”Skrev så tangenterna glödde” som det så fint heter. Det var så. Gav mig själv ett kort och intensivt träningspass på SPR, åt en snabb lunch och vandrade planlöst in och ut ur några butiker. Cyklade vidare till bokhandeln och ägnade närmare en timme till att strosa runt där inne. Fick ro i själen. Blir alldeles lugn av den aktiviteten. Köpte fyra böcker, lade bort allt som var för dramatiskt och tungt. Nästan allt. Cyklade långsamt hem och insåg att jag alltid cyklar så snabbt och målinriktat. Som på tid. Slutade trampa ibland och gled fram. Jag glidcyklar aldrig annars. Nu hade jag tid. Kom hem, fortfarande svettig eftersom jag ännu inte duschat efter träningen. Drack havrecappuccino i soffan och åt kolakakor med ingefära direkt från frysen. Läste några rader i en av böckerna men tappade hela tiden fokus för att svara på något meddelande eller scrolla på instagram. Scrollade tills jag blev förbannad. Lämnade telefonen i hallen. Har en ovana att bära med den överallt. Den här gången tog jag inte med den in i badrummet. Bra. Tog en lång dusch, vred upp på alldeles för hög värme och lutade ryggen mot kaklet. Grät hulkande. Och nu har jag plockat undan och vikt och ställt in och byt plats och ruskat och fluffat. Prylar, kläder och min egen ångest. För ja, den här dagen har ju varit ett enda långt försök att hantera den ångest som ridit mig. Men det framgick säkert

  1. Annq skriver:

    Känner igen mig ❤ så viktigt att prata om, sätta ord och normalisera ångest (så länge ångesten inte är på en sjuklig onormal nivå).

  2. Anna skriver:

    Tack för att du sätter ord och berättar hur livet är! En STOR kram till dig.

    Lider själv av ångest till och från, men det är så jäkla svårt och berätta det för någon då (i alla fall vad jag tror) man blir placerad i en box där jag i alla fall inte vill vara. Jag vill göra allt och lite till och får jag lite ångest så vill jag att det ska vara okej, men i en värld där allt är glatt och filter hela tiden så får i alla fall jag inte plats att vara mig fullt ut. Trist jag vet, men därför blir jag så glad av att få möjligheten och få följa ditt ärliga liv Fia! Det gör att jag kan vara mig själv utan att döma mig själv i alla fall delar av dagen.

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar <3 Kramar!

  3. Kära fellow -ångest upplevare!

    Ni har väl lyssnat på Anders Hansens sommarprat? Våra hjärnor är utvecklade för att överleva i en livsfarlig värld där faror lurade överallt, därför var det de människor som var mest rädda och drog sig undan som överlevde, De glada och happy-go-lucky människorna överlevde inte länge. Ångest och depression – friskt beteende av hjärna men fel i förhållande till att vi inte lever på savannen längre utan i detta moderna samhälle. Ja, Anders Hansen säger det här bättre såklart, lyssna! Kram alla kloka hjärnor som hade överlevt

  4. TACK för att du lyckas sätta ord på känslor. Du skriver så otroligt fint, att läsa din blogg ger MIG ro i själen.❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..