Är så väldigt, väldigt sliten

ptfia ångest1
Blev av med ångesten igår kväll när Emelie kom över och käkade. Och den höll sig borta imorse när jag gästade SVT Morgonstudion, när syrran var här för att käka frukost och hjälpa mig att rensa garderoben, när jag somnade 2,5 timmar på eftermiddagen och när jag läste vid lunchen. Så facetajmade jag med Edith och golvades av saknad. Så nu frodas den igen. Försöker tänka på lyxen i att få sova tills jag vaknar imorgon, helt ostört en hel natt utan att bli väckt av något eller någon. Minns inte senast det hände. Försöker tänka på hur mysigt det kommer bli när vi ses. Och att jag behöver de här dagarna för att återhämta mig. För det är verkligen så. Insåg att det jag kämpar med och mår dåligt över snart har pågått i ett halvt år. Det känns och märks överallt i mig. Är så väldigt, väldigt sliten. Det är tungt att dra djupa andetag och stundtals så ömmar det i muskler. Magen är ofta svullen och det trycker innanför pannan. Valde att vara hemma och samla kraft istället för att följa med till Halmstad. Även om jag längtar ihjäl mig efter Edith så vet jag att de här dagarna är nödvändiga för att jag ska orka, för att inte gå sönder.

  1. Sofie skriver:

    Åh <3 känner med dig.. Vet du varför du har ångest? Jag lider själv mycket av ångest och försöker hitta anledningar till varför jag har den men börjar komma till insikt med att jag kanske bara är en person som har mycket ångest..

  2. SF skriver:

    Vilket klokt beslut av dig – önskar jag var lika modig & vågar sätta mig själv först nån gång. Kanske kommer jag dit i framtiden. Tack för en inspirerande blogg samt din instagram ❤️

  3. Så glad att höra att du lyssnat på kroppen och stannar hemma och tankar energi ❤️ All styrka och respekt till dig!

    Jag var helt slutkörd när jag äntligen gick på semester för en vecka sedan. Energin börjar komma tillbaka nu efter att jag motvilligt avbokade det vi hade planerat för att istället ta en dag i taget. Sova, läsa, kolla serier, pilla med blommorna, gå promenad, äta lång frukost osv..

  4. Tove skriver:

    Så bra beslut av dig! Jag skulle göra detsamma om jag kunde just nu, är också så sliten, liksom inifrån och ut. Det värker i mig. Och så känner jag mig liksom så hemsk som känner så, har nämligen en liten bebis på 5 mån och jag kan inte få en paus mer än för en stund då hon ammas. Och så har jag min 2,5 åring också. Jag känner att jag inte borde känna såhär, att jag behöver en paus. Jag har ju liksom valt att få barn. Har jag då sagt upp rätten att kunna må dåligt? Måste jag bevisa att jag älskar mina barn genom att köra över mig själv. Till någon annan hade jag svarar NEJ utan att tveka. Men till mig själv är det så mkt svårare..

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig <3

  5. Sofie skriver:

    Skickar en digital kram nu, så får du en riktig kram när vi ses i oktober på din träningsresa!

    1. PT-Fia skriver:

      Vad fint! Kram <3 Ser så mycket fram emot resan! :)))

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..