Sommardagbok #2

Något befriande har hänt den här sommaren – vi verkar äntligen ha förstått att vi behöver semester även från sociala medier. Så många loggar ut, uppdaterar mer sällan, pausar och uppmuntrar varandra till att uppdatera så lite som möjligt. Den här veckan har fortsatt så även för mig. Upptäckte igår att jag inte postat något på instagram på tre dagar och jag hade knappt märkt det för att jag njuter av stunden. Samtidigt så sa jag nyss till pappa att jag längtar efter mitt jobb och börjar bli trött på semester. Den känslan brukar alltid nå mig en bit in och vara ett tecken på att jag brukar bli utvilad. Samtidigt så känner jag tacksamhet över att få ha ett jobb att längta efter. Ser så förbannat mycket fram emot den här hösten! I augusti kommer jag äntligen (!) att få berätta vad tusan jag gjorde i Malmö hela våren. Är så spänd på att få dela det med er. Just precis nu så känner jag mig lätt i sinnet. Glad och tillfreds. Kom till sommarstugan igår och stannar till torsdag. Ska försöka carpa skiten ur den sista semesterveckan (säger ungdomarna fortfarande så). Bara det att mamma bakat kladdkakemuffins, bullar, kolakakor och andra kakor gör ju en glad. Fika, skogspromenader, något dopp i sjön, kaffe igen, sitta i skuggan, dividera om livet, titta på Edith som leker med vatten i evigheter och bara finnas till. Det är en bra plan!