Jag kan inte trycka mat

ptfiamat-7
Skärmavbild 2019-08-28 kl. 21.30.55

Får ofta höra att jag verkar ha en sund balans i min mathållning och ofta så svarar jag något av bara farten, men nu tänkte jag försöka bryta ner det och resonera mer utförligt kring det. Var kommer den här balansen ifrån? Överäter jag aldrig?

När jag reflekterar över det här så tänker jag främst på två saker. Jag kan inte trycka mat och jag har inga förbud.

Jag vet att många beskriver att det inte finns något stopp och att de skulle kunna äta hur mycket som helst. Jag kan inte det. Jag har alltid ätit mycket mat. Stora portioner och ofta. Hunger och behov går lite i vågor beroende på livet, mens, aktivitet osv. men generellt så äter jag mycket mat och har en hög förbränning som kräver ständig påfyllning. Men jag kan inte trycka i mig. Jag äter tills jag blir mätt eller ordentligt mätt, sedan är det bra. Hamnar sällan i matkoma. På samma sätt som jag respekterar min kropp genom att inte äta för lite så respekterar jag den genom att inte äta för mycket. Det finns ett naturligt stopp helt enkelt.

Nästa grej är att ingenting är förbjudet. Det finns ingenting som jag inte äter pga att det skulle vara onyttigt eller dåligt eller liknande. En del saker tycker jag inte om, men det finns inga förbud. Det gör mat och ätande odramatiskt eftersom det inte finns några tankar om rätt och fel. Mat är framförallt njutning och något som gör mig förbannat glad.

Kommer även att tänka på det här med att jag kommunicerar med min kropp. Och signalerna är tydliga när det kommer till mat så försöker att följa dem. Hm, nu låter kanske det här väldigt pretto och enkelt vilket det såklart inte är, men såhär skulle jag beskriva det.

Läs även: 

» Vi vet hur vi ska göra för att må bra – ändå mår vi skit!

 

  1. Maria skriver:

    Hej Sofia,

    Tycker ditt resonemang känns mycket naivt för att komma från ngn som har kunskap om kost och träning.
    Vad jag drar för slutsats efter att läst din blogg >5 år är att du, som du skriver har hög ämnesomsättning och alltid varit åt det smalare hållet.
    Att du har ett okomplicerat förhållande till mat är bara att gratulera till och det är givetvis jättebra. M att detta är tack vare att du inte har några förbud och respekterar och kommunicerar m din kropp är en naiv slutsats.
    Med den kunskap du har inom ditt yrke borde du känna till att för en normalbygd tjej som tränar ett par dagar / v och är runt 30, bränner runt 2200 kcal/ dagen +- 300 kcal beroende på aktivitetsnivå, vikt, ålder osv. Döma av dina stora portioner som du äter ofta ligger du lååångt över detta. Dvs du kan äta mer än gemene man utan att gå upp i vikt. Jättekul för dig!
    För de flesta av oss andra går man då upp i vikt och att då äta vad man känner för och inte har förbud fungerar inte i praktiken. Det som gäller för oss dödliga är att man kan äta sig mätt givet att pkf:en är optimal, tyvärr är detta inte alls en gräddig pasta, sen finns det tyvärr inte så mycket utrymme för efterrätter osv

    Hälsningar från en m normal ämnesomsättning 🙂

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för din input! Jag håller inte med. Dels så säger jag inte i inlägget att det är såhär alla ska göra, det handlar om hur det är för mig. Och jag tror inte att förbud är bra överhuvudtaget. Min erfarenhet av att jobba med olika personer med olika relation till mat, hälsa och träning säger att ett förbud generellt gör mer skada än gott – oavsett vilka förutsättningar man har. Men som sagt, det här inlägget handlade inte om alla ska göra eller äta som jag, men jag tror också att förbud och krångel med maten hade påverkat mig negativt. Det är komplicerat och vi alla är olika, men att sätta förbud tror jag inte är en lösning. Kram! 🙂

  2. Marie skriver:

    Åh vilket bra förhållningssätt till mat! Jag hoppas mina barn kommer ha det, inga förbud, allt är ok och balanserat. Min mamma har har ständigt bantat, uteslutit och förbjudit. Det och mobbning pga rund kroppsform som liten har fått mig fucked up när det kommer till mat. Men har det under kontroll och tänker att mat är bara mat. ändå råkade jag signa mig på viktväktareabbonemnag direkt efter andra graviditeten. Som om jag skulle orka planera och räkna points två veckor efter förlossning med två små hemma.

    1. PT-Fia skriver:

      tack för att du delar <3

  3. Sofie skriver:

    Jag växte upp med ett extremt okomplicerat förhållande till mat. Sen hamnade jag i ett destruktivt förhållande som förstörde självkänslan och som ett brev på posten kom ätstörningsproblematik med självsvält och hetsätning, varvat med varandra. Nu är jag efter väldigt mycket jobb tillbaks där jag började, med ett helt okomplicerat förhållande till mat (och helt plötsligt inga som helst problem att hålla vikten). För mig är hela nyckeln att avdramatisera mat. Vad och hur mycket jag äter är ingen prestation, har inget värde utöver om det var gott. Och när det inte längre är förbjudet att äta fem bullar är det sällan gott efter en. Jag passar mig jääääkligt noga nu för att börja ”styra upp” kosten eller ha några som helst förbud. Vill jag äta en gräddig pasta till middag gör jag det. Vill jag äta sallad gör jag det. Tänker överhuvudtaget inte i form av ”bra” och ”dålig” mat och det är SÅ HIMLA SKÖNT!!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig <3 Kram

  4. Sara skriver:

    Jag är lite samma. Hamnar väldigt sällan i matkoma för att jag lärt mig känna av mina hunger- och mättnadskänslor. Äter tills kroppen är nöjd helt enkelt. Dock kan jag bli irriterad över att folk inte fattar detta. Folk försöker truga på en saker och kan bli sura när man tackar nej för att man är mätt? Jag förstår inte det och tycker det kan vara svårt att förhålla sig till. Oftast är jag duktig på att säga nej men ibland inte.

  5. Anna skriver:

    det är ”farligt” för folk som tror de kan äta hur mycket som helst när nån säger så (att hon är smal) alla kroppar är så olika. Vi måste lära känna egen kropp hur den funkar. inte följa deras kropp. Jag är själv kakmonster. Kan äta hur mycket som helst men när jag fått 2 barn. min kropp blev inte lik som förut. Jag gick upp i vikt. försökte äta ordentligt. inte åt söta saker. men det blev svårt. åt igen.. samma cirkel. Tills jag fått motivation att gå till gym 2 ggr per vecka. och äta söta saker. vikten har hållit i hett och halvt år (brukade hålla kanske 1-2 månad.. men nu har jag hittat den balansen. Om jag vill äta söta saker då ska jag träna 2 ggr per vecka (styrketräning) . Jag mår mycket bra av det och börjar känna kroppen blir stark. kan njuta av söta saker samt träna, röra mig minst 10 tusen steg per dag.

    1. PT-Fia skriver:

      Säger inte att man ska äta hur mycket som helst – snarare tvärtom. Att lyssna på sig själv. Och bryter framförallt ner vad som fungerar för mig, säger inte att det är såhär alla ska göra. Tack för att du delar med dig <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..