Frustration och ilska har dominerat mig den här veckan

ptfia sofia ståhlö
Den här veckan har jag varit rätt arg. Irriterad och frustrerad. Det bubblar och jag går runt och pyser. För mig som alltid varit konflikträdd är det nästan befriande att låta ilska och irritation ta plats. Att inte känna att jag måste dölja den eller snabbt bli glad igen. Är fortfarande konflikträdd i en del situationer, eller kanske mer med vissa människor, men det har blivit hundra gånger bättre än det var.

Märker hur nyttigt det är att ta in det här i föräldraskapet – att inte försöka släta över min egen eller Ediths ilska, gråt eller andra ”fula” känslor. Min första instinkt är att distrahera när hon blir ledsen, det är så lätt att säga ”men åh vad inte ledsen, titta där, har du sett den där” etc. Tror att det är rätt vanligt, ett inlärt beteende från när vi själva var barn. Jobbar istället med att få henne (och mig själv) att förstå att alla känslor är välkomna och lika viktiga. Att det är lika okej att vara ledsen, arg, neutral, osv som att vara glad.

För det är ju det. Men det är så mycket lättare att vara ”glad” än att stå för sitt dåliga humör eller ilska i ett samhälle som bygger på perfekta fasader där alla är happy clappy all the time.

  1. Sofie skriver:

    Åh, håller helt med! Jag avleder sällan med min 19-månaders. Istället hjälper jag honom att sätta ord på känslorna och håller honom nära medan stormen lägger sig (om han vill det vill säga, vilket han oftast vill). Tror också att det är viktigt att visa att man får känna alla känslor.

  2. Jag känner igen mig så mycket i det där! Det känns verkligen befriande att vara arg helt öppet liksom, alla ser att man är sur och då får det vara så.

  3. Lisa J skriver:

    Så bra skrivet. Jag har på senare tid insett att jag nästan aldrig är arg. Jag blir besviken och ledsen och lägger ofta skulden på mig själv trots att jag egentligen borde bli arg. Tror det vore skönt att få bli riktigt arg ibland.

    Ps. Du är så tjusig i alla härliga färger på dina kläder! Inspirerande!

    1. Anna skriver:

      Alltså kändes som jag kunde ha skrivit den kommentaren! Känner SÅ igen mig i det där! Har lovat mig själv att försöka öva mig på att låta ilskan ta plats och lägga märke till situationer som gör mig arg. Inte bara lägga all skuld på mig själv och vända ilskan inåt. Blir så lätt bara paralyserad istället för att agera utåt. Bra och skönt att det här ämnet tas upp!

Lämna ett svar till Lisa J Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..