Svar på era frågor – 01

ptfia blogg-32
Lina: Just nu i allt det stormiga – vad drömmer du om?

Att landa. Att få packa upp resväskan och börja hitta nya rutiner. Att börja upptäcka det nya livet som det ju blir. Jag drömmer om vardagen och att komma i ordning. Att få känna mig hemma, både i nya lägenheten men också i mig själv efter ett år som varit ett av de mest utmanande och tuffaste hittills.

Malin: Det här med vitamin-tillskott, äter du det? Hur resonerar du i den vitamin-djungel som råder?

Jag äter några olika, men aktar mig för att ge rekommendationer till andra då det är så väldigt individuellt. Det viktigaste att ha med sig är nog ”varför”. Varför ska du börja med något? Och känner du någon skillnad? Om jag väljer att börja med något så äter jag det en period (många veckor) och sedan slutar jag några veckor igen för att se om jag faktiskt upplever någon skillnad. Gör jag det så börjar jag igen, annars inte. Nu låter det här mer avancerat än vad det är. Äter d-vitamin under den mörka årstiden och dricker blutsaft (åt järntabletter under/efter graviditet/förlossning). I perioder äter jag även MSM vilket jag upplevde hjälpte kroppen efter min utmattning. Men som sagt – det här är inte en rekommendation till någon annan.

E: Den enda frågan jag vill fråga (vi alla vill fråga…?) är vad som ledde dig fram till beslutet att skilja dig? Men förstår att det är superprivat och ingenting en ska fråga om egentligen. Svara om du vill, annars borste från denna fråga <3

Beslutet var mitt. Kan inte gå in på mer detaljer än så.

Ellinor: Vilka förändringar har du gjort efter att du blev sjuk i utmattning? Önskar råd om allt jag kan göra, stort och smått, för att ”komma tillbaka” och inte bli sjuk igen.

Befria dig själv från tankar om att komma tillbaka. Lägg istället fokus framåt och på att lära känna dig själv på ett djupare plan. Att komma tillbaka skulle innebära att du gjorde precis samma som det som ledde dig till utmattningen. Det tog lång tid för mig att acceptera, var också där i tankarna – att jag tvunget skulle tillbaka. När jag sedan fattade att jag behövde tänka om så var det en enorm lättnad. Som svar på din fråga så har jag nog gjort ”allt” eller vad man ska säga. Gick två år i terapi. Gått ett par år (började i våras igen) hos min coach Silje. Gick länge i en behandling som heter ”kroppsterapi”. Rehabtränade med fyra olika personliga tränare. Anställde min projektledare Elin. Har jobbat med mig själv på olika sätt – ex. konflikträdsla, självkänsla, våga ta min plats osv. Var sjukskriven i ett år på olika nivåer. Fick sjukdomsinsikt. Har pratat och skrivit om det som bearbetning i 7 års tid. Lärt mig att prioritera. Lärt känna mig själv på ett djupare plan. Lärt mig att använda nej. Lärt mig hur jag ska fördela energi vs återhämtning. Lärt mig lyssna på min magkänsla. Lärt mig att inte hålla inne med saker. Lärt mig att inte stänga av. Och en del annat. Men gud, måste bara säga TACK för frågan. Har nog aldrig brett ut svaret såhär innan och det var nyttigt. Det är så lätt att jag på ett sätt förminskar det jag gjort de här åren sedan min sjuskrivning. Det är ett jävla jobb och en jävla resa (ursäkta svordom men de behövs) att ta sig igenom. Vill inte skrämma någon som är mitt i det – tvärtom. Man kommer ut på andra sidan betydligt starkare. Men det kommer inte att ske över en natt. Man måste ge sig själv tid och tilltro. Och ibland inte orka göra något på länge utan bara vila och stå till en stund. Man kan inte orka försöka ta sig tillbaka hela tiden non stop. Och en påminnelse – det här är hur det var för mig, någon annans väg tillbaka ser annorlunda ut. Men tack för att jag fick ett tillfälle att skriva lite mer utförligt om det. Det kändes fint.

Ekho:

Hur återhämtar du dig?
Genom att hämta Edith på förskolan och säga ”vet du, nu går vi hem och myser i soffan och tittar på babblarna”.
Genom att sätta mig på cykeln utan att stoppa i lurar i öronen och låta tankarna vandra fritt.
Genom att lägga bort telefonen, sätta på en serie och äta rostade mackor.
Genom att träffa vänner, prata om livet och fyllas av stunden.
Genom att göra något i naturen.
Genom att sova tills jag vaknar och helst lägga mig tidigt.

Var ger dig energi och vad tar energi från dig?
Ger: Edith. Mitt jobb. Min projektledare Elin. Att vara utomhus. Att skriva. Att använda min kropp. Göra saker i naturen. Att rensa. Mina nära och kära. Att måla. Att piffa i hemmet. Att ”riva av” saker och få bocka av punkter på att göra-listan.
Tar: Att släpa på saker. Att vara social när jag inte vill eller orkar. Att mingla. Att handla hungrig. Att hamna bakom någon som går långsamt och som lyckas blocka hela trottoaren. När kommunikationen brister.

Vad är lycka för dig?
Något flyktigt som dyker upp i stunden och fyller en med all världens snällaste, mysigaste och mjukaste känslor. Som gör en pirrig och glad för några sekunder och som ger en välgörande eftersmak som man kan leva på länge. Exempelvis så känner jag lycka när jag är nära Edith eller bara tittar på henne och förstår att hon är min. Att hon är min dotter. Känner lycka av att titta på en solnedgång eller att möta en annan människa.

Hur påverkar sociala medier dig?
Olika i olika perioder. Det är enbart jobb för mig. Finns inte privat i sociala medier (har ett ”privat” facebook-konto som inte är privat) och det är ett val som gör gott. Ibland dräneras jag av sociala medier och jag känner press eller att det där flödet med kreativitet som jag behöver stockas upp. Då avskyr jag det. Men oftast så trivs jag och tycker om det. Ibland så fastnar jag i jämförelse, vilket ja, suger. Men just nu mest positiva känslor. Älskar ju sociala medier för att det ger grunden i mitt jobb – alltså alla er.

Alexandra: Hur ljusade du upp golvet i nya lägenheten? Har också ett som lutar åt orange och det är verkligen inte fint.
Har länge (10+ år) levt i tron att det finns dålig mat och är väldigt rädd för mat. Rädd för att tappa orken, rädd för viktuppgång eller att inte må bra. Detta tar både enorm tid och energi. Vågar man släppa det och äta allt (om inte allergi finns)? Önskar så ett recept på den där balansen, att mat bara kan få vara mat.

Hantverkarna slipade och vitlaserade golven (se på insta story). Det kommer fler bilder och inlägg om det här med. Många har frågat efter färgkoder på väggarna så återkommer med det också.

Åh. Kan inte förstå hur det känns. Har du fått hjälp? Det finns nog tyvärr inte ett recept på balans i och med att det är så olika för alla. Det som fungerar för mig fungerar inte för någon annan. Ett första steg är kanske att reda ut vad som är kärnan till det du känner. Är det ett skydd, är det en bearbetning av något annat eller liknande. Och att söka hjälp hos någon som jobbar professionellt med ätstörningar. Eller börja med att gå och prata med någon. Du ska inte behöva ha det såhär. Kram! ♥

  1. Maja skriver:

    Sofia du har verkligen den BÄSTA bloggen, jag har själv sedan Augusti använt mig av Keto dieten.

    – Mycket energi
    – Lågkolhydratdiet
    – Gluten fri.

    Väldigt enkel diet, kort och gott väljer man bort kolhydrater som socker, pasta och snabbmat.
    Istället äter man kött fisk grönsaker och naturligt fett.

    Det är inte en snabb lösning utan en långvarig, lätt och hälsosam lösning.

    Jag fick massor av tips på lätta maträtter och mitt sötsug har helt förvunnet och jag rekommenderar verkligen programmet hos http://tiny.cc/Keto-Diet.

    Tack Fia, du är grym!

  2. Ellinor skriver:

    Mitt varmaste tack för ditt utförliga svar på min fråga! Och vad fint att du kände att det gav dig något tillika. Förstår att det är väldigt individuellt vad som hjälper ur utmattningen, men kommer tacksamt att läsa igenom och fundera över allt du skrev. Skrev ”komma tillbaka” just för att jag absolut inte vill komma tillbaka ordagrant, mer ur eller hur jag nu skall formulera det. Men tack, viktigt att påminnas om det. Tycker också att dina svar på några av de andra frågorna gav mig nåt att fundera över, t.ex. vad som ger och tar energi och vad som är återhämtning för dig. Sköt om dig! Kram! 💕

    1. PT-Fia skriver:

      <3 <3 <3 Kram!

  3. Den här frågan kanske också blir för privat – men jag vet verkligen inte vem jag ska fråga annars för har ingen som är i den situationen som är i min närhet.

    Jag är nygift, vi diskuterar barn. Jag är SÅ OTROLIGT RÄDD för att barn ska ”förstöra” (tolka mig rätt) den fantastiskt fina relation vi har. Jag blev otroligt modstulen av alla kommentarer som sa att de var i samma situation som du, och där småbarnsår är tärande. Samtidigt som många tycker barn är helt fantastiska såklart.

    Jag förstår att det är för tidigt att se i backspegeln hos er – Och jag vet inte ens om det är en fråga, snarare massor med olika frågor. Kanske snarare, om du känner dig ok någongång, hur ni resonerade kring detta?

    (Och jag vet inget om det var tärande småbarnsår som fick er att ta beslut om att dela på er – så jag hoppas du kan se min fråga som något jag undrar/grubblat mycket över och inte att jag vill ha något definitivt och förmodligen utelämnande svar från dig. Och herregud. Sorry för flummigt och osammanhängande inlägg <3)

    1. H skriver:

      Hej Charlotte! Läste din kommentar och bara kände att jag måste svara. Det behöver inte alls vara tärande att få barn! Jag och min man fick vår son för 1,5 år sedan, och vi har samma fina och fantastiska relation som vi alltid haft. Det är fantastiskt att dela upplevelser kring vår son och jag tycker att det snarare har fördjupat vår relation. Förstår att det är mycket som KAN påverka när man får barn men det betyder inte ATT det gör det. Vi har varit måna om att dela lika på föräldraledighet och försöka underlätta så mycket det går i vardagen för att minska stress (förbereda frukost på kvällen, handla mat på nätet, matschema på veckodagarna mm) samt att vi alltid försöker lösa ev konflikter direkt.

      Jag vill bara peppa dig! Och ge dig exempel på att det finns par som får en fördjupad relation av barn. Stort lycka till! Hoppas att du också får uppleva det fantastiska som kan ske i relation om man får barn.

      1. Mikaela skriver:

        Instämmer med! Vår son är 2 nu och känner inte heller att det varit tärande på relationen att få barn. Tvärtom! Vi är nog mer kära än någonsin och det känns fantastiskt. Såklart är det tärande på sömnen i början, hormoner osv. Men man får se det i ett större perspektiv. Tycker att vi njuter och uppskattar tiden vi har med varandra så mycket mer än innan barn. Såklart är det olika för alla, men vill ändå visa att det finns båda sidorna :).

        1. Emma skriver:

          Instämmer med ovanstående! Vi har en 5-åring och en 6 månaders bebis. Tycker att relationen är bättre och att det är fint hur vi växeldrar när en av oss inte riktigt orkar.

          Och en kommentar till Fia: Jag tycker att du har skött er skilsmässa så snyggt i bloggen och sociala medier. (Låter konstigt att ”sköta ngt snyggt”, som att jag betygsätter vilket jag inte vill, men kommer inte på ngn bättre formulering). Du har varit öppen med en del stäv det jobbiga men inte lämnat ut någonting privat. Som läsare känner jag att jag får vara med i ditt liv och den stora förändring det genomgår utan att jag upplever att du eller någon i din närhet lämnas ut. Pepp och kärlek till dig, hoppas att du får landa snart, stor kram!

          PS. Att handla hungrig är verkligen dränerande, skrattade högt av igenkänning!

    1. Emma skriver:

      Jag tror att relationer som är ”menade” klarar den berg- och dalabana som det är/kan vara att få barn.. tänker också att det är viktigt att vi för fram detta perspektiv tydligt så att inget barn tror att hen var anledningen till att föräldrarna separerade.

      Sedan kan ju en relation vara menad under en viss period i livet – tycker såklart att en relation kan vara menings- och värdefull även om den inte håller för alltid <3

  4. Lisa J skriver:

    Så bra inlägg❤️

    1. Lisa J skriver:

      Tillägg:
      Alexandra, som skrev sista kommentaren. Du ska absolut inte behöva ha det så! Jag går i behandling för anorexi, det finns bra hjälp att få, oavsett vad för typ av ätstörning du har. Det är fortfarande en väldigt lång och svår väg att vandra, men tro mig, det är bättre än alternativet – att fortsätta vara sjuk. Det är värt att kämpa för friskheten. Kram❤️

Lämna ett svar till Lisa J Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..