Stålmamman

angelika-header-1024x500-1

Så, om vi ska ta och prata lite yoga… Och ne-ej, absolut inte under uppmaning av mina coacher utan det kommer direkt ifrån mig. Jag har börjat längta! Inte efter exakt alla pass men de flesta dagar. Yogan lugnar min själ, tar ner mitt andetag djupt ner i magen och jag vaknar ofta med en skön känsla i kroppen numer som jag inte hade förut och som jag tror att jag kan ”skylla” på yogan. Men för mig är det viktigt dels att lusten får styra. Så jag väljer olika pass varje dag som har fokus på något område som tilltalar mig. Sen är det också viktigt att det finns lite lek och bus insmuget har jag märkt, det väcker mig och skapar leenden och skratt. Yoga för mig får visst inte vara fullt blodigt allvar. Jag testar gärna några balansutmaningar och trillar på näsan ibland också till exempel. Och ett av de bästa passen so far hade jag igår.

Solens strålar letade sig in i vardagsrummet, jag och båda barnen tumlade runt där på relativt liten yta. Jag tog det på typ 70 % allvar denna dag och fattade att jag inte kunde fokusera mer än så eftersom barnen garanterat skulle bryta in och bryta av då och då. Men vi gjorde en busig stund av det, jag berättade för barnen vad jag gjorde just då och de härmade och provade och sprallade. Jag insåg att jag kunde en hel massa olika positioner. Vi gjorde Hunden, Grodan, Barnet, Trädet, Bordet, Fjärilen, Katten, Kon och Krigaren till allas förtjusning och ackompanjerat av många skratt. Bordet och Hunden uppskattades mest för då kunde de krypa under som genom en tunnel! Slutligen kom jag på att visa dem Stålmannen. Bäst jag stod där och balanserade med sträckta armar och ben och kände mig stark så hojtar/härmar Julia vad hon uppfattat att vi höll på med: ”Stålmamman!”. Och jag bröt ihop i en liten hög av skratt och glädje och där och då tog yogapasset slut och förvandlades till kramstund istället. Helt underbart och heartwarming! Riktigt såhär vig har jag inte lyckats bli ännu men jag jobbar på det! ;o)

20170131_172821_HDR

Men. Jag har givit mig ut på en joggingtur också i veckan, för helt utan pulshöjare tror jag att jag varken vill eller kan vara. Så därför gjorde jag en liten kompromiss med mig själv. Jag fick bege mig ut – dock utan upbeat musik i hörlurarna som manar på. Nej denna runda fick bli bara jag och naturen, fötternas duns mot det grusiga underlaget, den lite isiga vinden mot kinden och fåglarnas kvitter – det måste ju räknas som mindful’t?! Skönt var det hursomhelst och tempot lite långsammare än vanligt.

Några saker till som jag njutit av att pyssla med sen sist: Odlat smörgåskrasse. Ätit kycklingfajitas med mango, urgott. Bastat. Fikat i skogen. Kokat ägg med fina äggvästar och gått på påskäggsjakt. Läst tidning framför brasan. Och det bästa av allt, det är inte slut än, påskhelgen och ledigheten fortsätter, juuhuu!

20160318_141948_HDR

Äggstra fina dagar önskar jag er!

Kram /Angelika

LOADING..