Bikten

unnamed

Sitter nu avslappnat i soffan. Klockan är snart 23 och Bosse sover äntligen. Svårt att få något gjort när han vill ha ständigt lekande föräldrar utan att det blir uppror.

Så ja, jag tänkte ta tillfället i akt att bikta mig när vi närmar oss 66 ”gjorda” dagar. En bikt för mig är inte något som klingar dåligt- kan vara helt tvärtom. Innan denna resa satte jag upp mål att bli starkare och få ner mina axlar- herregud mina axlar som är upp till öronen. Och de är mellan varven på väg ner. Öva, öva, öva…

Jag har varje vecka fått program av bästa Emma och Camilla. I programmet har yoga och olika övningar för axlar och vila varit i fokus. Helt ärligt så har jag varit kass gällande vilan. Lite bättre än innan men fortfarande långt kvar. Svårt att hitta den stunden med min livssituation just nu. Däremot har yogan blivit mer en vardag för mig- och vem kunde ana det? Och i yogan kan man verkligen hitta vila. Så egentligen är det inte helt kasst. Och hörni- jag har till och med köpt en yogapåse som jag kan ha min matta i sådär snyggt på ryggen 😀 Planerar redan nya yogapass till min Kretaresa i sommar!

Den stora bikten är väl egentligen att jag har tränat en hel del konditionsträning, vilket inte har varit på mitt schema. Ja, jag vet att det inte varit helt okej för Emma och Camilla. MEN jag har faktiskt mått så bra att komma ifrån vår 1:a, komma från den lekande och speedade Stina. Komma bort från plock och stoj ett tag. Tänka på annat.

Jag har märkt att kombon yoga och mer utmanande konditionspass passar mig väldigt bra. Så känns det nu, och jag vet att man kanske inte alltid vet vad som är bäst för en själv men nu känns det bra. Jag har fått några dagar nu att känna efter vad jag mår bra av.

I helgen ska jag träffa mina coacher och de andra tjejerna. Shit vad fort det gått! Ska bli fint att se dem igen.

Nu säger jag natti natt och snart igen.

/Stina

LOADING..