Tack för det här kapitlet!

Det är med blandade känslor jag skriver det här. Men nu har jag kommit till en punkt då det är dags att avsluta ännu ett kapitel. Mitt kapitel som bloggare.

Det har varit några fina år, både på Mama och här på Amelia. Ni läsare har ofta varit väldigt fina med mig och många av er har skrivit till mig och även stannat mig på stan när vi sprungit på varandra, för att tacka för mina texter. Det har varit uppskattat ska ni veta. Att känna att jag når ut och faktiskt kunnat påverka i den mån jag kunnat.

Ni har fått följa med mig genom några av mina mest omvälvande år. Från året då jag blev mamma för första gången, alla mina tankar om amning, sjalande, vegankost och det jag så starkt tror på, konsten att vara ärlig och sårbar.
Ni fick följa med mig genom min process med min bok och allt vad det innebar. Och även till min nästa graviditet, helt oväntad och oplanerade. Alla mina tankar då. Även min tid på BB (eftersom jag låg direkt och bloggade där strax efter att Lakkie-Bee somnat första dagen). Jag delade med mig av min hektiska resa på Sverigeturné med båda barnen några veckor efter att Lakkie-Bee föddes. Hur jag senare bröt mig loss helt och levde själv med barnen, hur jag strax efter det kraschade i en utmattning och därefter alla mina tankar som bearbetades då.

Jag har tagit med er högt och lågt och genom det som är just livet. Det äkta, det som vi alla går igenom.
Det har inte alltid varit lätt, eller känts helt problemfritt. Men jag har gjort det för att jag tror på något större. Att vi alla läker genom att visa oss sårbara, genom att förstå att vi inte är ensamma om allt vi bär inombords, och för att visa att det är starkt att våga visa just det. Den där förlegade felaktiga bilden om att det skulle vara svagt att visa sig sårbar är ett av mina mission att krossa och slå hål på.

Jag har fortfarande en del att styra i mitt liv för att helt känna stabiliteten. Men ouff vad jag har kommit långt under dessa år. Terapin avslutades för några veckor sedan. Barnen har skolats in på en fantastisk förskola sedan 1,5 månad tillbaka. Jag har börjat lyfta blicken och känner hur kreativiteten äntligen kommit tillbaka till mig, hittat tillbaka till en stor del av min energi och i måndags så skrev jag på för en ny lägenhet!

IMG_2009

Yepp, nu flyttar jag och barnen tillbaka till Södermalm. Vårt älskade söder. Nu har vår lägenhet kommit till oss och vi är så glada.

Allt händer när det är dags. När tiden är redo. Det är i stunder extremt svårt att hitta den tilliten till livet tycker jag. Men jag vet att det är så.

Senaste året har fått mig att växa mer än jag gjort på länge. Ett tufft år på många plan. Ett år då jag var tvungen att trycka på stopp, flytta hem till mina föräldrar, hoppa av en stor del av mina uppdrag & sätta mig på den där hållplatsen i livet & vänta. Det var ensamt många gånger, & rätt trist i stunder. Men jag visste att det var enda sättet just då för mig. Och medan jag satt där så passade jag på att jobba desto mer med min insida. Rena, rensa, renovera, bygga klart min grund & ladda om.

I våras när en del av energin kommit tillbaka så fixade jag till & sålde min lägenhet. Den hade blivit för liten för mig & min klan. Och jag hade kommit en bit på vägen.⭐️

De senaste månaderna har varit både spännande & läskiga. Jag har sökt efter den där känslan, samma känsla som jag fick då jag för första gången klev in i min gamla lägenhet & visste att ”Den här är min. Här ska jag bo.”

Jag började tvivla. ”Varför kommer aldrig känslan? Vart är vårt nya hem?”

Men så plötsligt dök den bara upp. Jag fick syn på en annons som varit ute ett tag. En annons som direkt gav mig värme inombords. Jag visste att det var nåt speciellt. Jag ringde mäklaren, bad om en visning, gick dit, kände in och log hela jag.

”Jag vet varför ni inte fått den såld. Den väntade på mig” sa jag till mäklaren. Jag lade ett bud som de blev glada för & nu är papprena påskrivna.
Fina Södermalm, snart är vi tillbaka hos dig.

❤
Som sagt, tillit. Tillit till livet. Jag övar på det.

Nu fortsätter jag att låta mina starka rötter gräva sig allt djupare ner i marken. Jag börjar bli redo, redo för nästa kapitel.
Tack för att ni ville följa med på det förra.
Nu är snart tiden inne för mig att lyfta blicken helt, sprida ut mina vingar och flyga framåt.
TACK! <3

(Och vill ni fortsätta följa mig så har jag ett instagramkonto där jag skriver en hel del och delar massor av goda veganrecept @sannabrading heter jag där) <3

  1. Camilla skriver:

    Tack Sanna för din generositet och dina kloka tankar! Grattis till ert nya hem! Önskar er all lycka!

  2. Tack 🌻 för det du skapat och för att du släpper taget 💜 allt gott

  3. JENNY skriver:

    Tack Sanna för din fina blogg! Jag har varit nyfiken på dig sedan jag såg filmen Ett hål i mitt hjärta (vem är det som är med i en sådan film och vad tänker hon?!?) och var därför glad när jag upptäckte din blogg! Sedan har jag varit fascinerat över att vi delar så många värderingar. Jag har uppskattat ditt engagemang för veganmat, sjalbarn m.m.
    Jag hoppas att jag snart får höra dig på radio eller andra kanaler igen :-). Kram Jenny

  4. nina skriver:

    Så fint skrivet och summerat, lycka till i framtiden! :<3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Det perfekta halloweenbaket (Veganskt såklart)

Är det halloween-helg så är det ;)

Jag och Kane-Lee har hängt en del i köket ihop i helgen och fixat goda veganska bakverk. Enkla och roliga för barn att ha på fikabordet under höstlovet.

Image-1-11

Så testa själva. Och låt fantasin leda dig.
Vi körde marängspöken och små flygande monster av chokladbollar. Allt är veganskt i dessa recept och passar alltså perfekt för er med barn som är ägg och mjölk-allergiker.

Image-1-13

FLYGANDE SMÅ MONSTER

👻
Rör ihop 100 g MJÖLKFRITT MARGARIN som är rumsvarmt, med 1 dl SOCKER.
👻
Häv sedan i 1,5 tsk VANILJSOCKER, 3 msk KAKAO, 3,5 dl HAVREGRYN, 3 msk VATTEN (alt kaffe om du vill)
👻
Blanda till en smet & rulla sedan små bollar.
👻
Rulla i strössel. Tag OREOKAKOR och dela på hälften och tryck in i bollarna som små vingar.
👻
Avsluta med att skära ut små ögon ur GODISSTÄNGER. (Pingvin funkar). Tryck fast de på bollarna och njut av era små monster.

Image-1-12

VEGANSKA MARÄNGSPÖKEN

 

👻
Häll 1,5 dl KIKÄRSSPAD, 0,5 tsk pressad CITRON & 0,5 tsk VANILJSOCKER i en bunke och vispa med elvisp tills det blir ett hårt skum. Tar bara några få minuter.
👻
Tillsätt 1,5 dl SOCKER, fast gör det lite i taget under vispning. Men inte allt för långsamt.
👻
Vispa till en fast maräng, så där så du kan vända bunken upp och ned.
👻
Klicka eller spritsa ut små maränger på en plåt med bakplåtspapper. Spritsa gärna höga toppar då de lätt sjunker ihop en del.
👻
Grädda mitt i ugnen i 2 tim på 100 grader. Stäng av ugnen, öppna luckan och låt marängerna står kvar medan ugnen svalnar. Förvaras i burk med tättslutande lock.
👻
Smält några bitar mjölkfri CHOKLAD över ett vattenbad och tag en pensel/topz och måla små ögon på marängerna med chokladen. Vips har du små marängspöken.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vi måste agera NU!

Jag vet att vissa av er blir provocerade av mitt leverne. Vissa tycker att det sticker i ögonen då jag serverar både mig och barnen växtbaserad kost.
Och det förstår jag att det gör. Det är provocerande att se andra leva på ett sätt som inte klickar med din världsbild. Men jag gör det för en större anledning. Jag gör det för både mig, djuren och vår planet.
Men det finns mycket som kan provocera. Och många av er kommer säkert känna irritation av mitt inlägg nu. Men jag behöver skriva av mig. Jag ska sluta blogga snart och jag behöver få ur mig detta ;)

Jag tänker på hur många som provocerats av att jag gett mina barn en lång tid med amning och närhet. Vissa har ju till och med behov av att säga det rakt ut på stan, andra skriver till mig. Ofta hävdar de samma sak, att det räcker med 6 månader. Och att de minsann aldrig skulle vilja vara så låst. Eller att deras barn klarade sig superbra på 6 månader.
Ja, såklart de gjorde. Det finns inget fel med det. Inte heller att avstå amning av olika anledningar. Men inte heller att amma länge. Men det tycker dessa som ska tala om för mig hur jag borde leva mitt liv.
Well, enligt vem? Att bvc rekommenderar minst 6 månader betyder inte samma som att du måste sluta då. WHO rekommenderar 3 år. Det betyder heller inte att vi måste amma i 3 år. Men det betyder att ett barn mår bra av den näring och främst närhet det ger. Och att det är helt okej att lyssna till dig själv och barnet i den frågan.

Att jag burit mina barn i sjal är nästa grej som provocerat. Där blir vissa så provocerade att de känt sig tvungna att stanna mig och berätta att mina barn minsann aldrig kommer klara sig utan sin mamma då jag ”skämmer bort” de med denna kärlek och inte låter de bli självständiga individer. Många av dessa personer har rekommenderat mig att ta nanny-hjälp och vara ifrån mina barn mer för att göra de mer självständiga, då jag även valt att vara väldigt mycket hemma under barnens första år.
I min värld känns allt så självklart. Att vara närvarande och ge ett barn trygghet under sina första år och lyssna på barnets vilja (vissa älskar vagn, andra sjal. Mina visade tydligt vad de gillade bäst och jag lyssnade) är det viktigaste. Att vi sedan har olika förutsättningar att göra det är något helt annat. Finns inga pekpinnar i detta. Jag är tacksam för att jag kunnat prioritera som jag gjort, att jag haft mina föräldrars stöd och att jag inte känt att jag missat något då middagar och vänner prioriterats bort för ett tag.
Alla gör vi så gott vi kan. Men det jag skulle komma fram till var inte att säga att just min metod är rätt. För alla individer kräver olika.
Det jag vill säga är att det är så konstigt hur detta kan provocera så mycket. Tre exempel som alla har en utgångspunkt i kärlek. Kärlek för klimatet, djuren och mina barn.

Och gällande just växtbaserad kost, där tycker jag att det är så sjukt konstigt hur diskussionen går. Hur det ifrågasätts och till och med anmäls. Hur skolor och förskolor vägrar vegansk skolmat och hur det konstant ska ifrågasättas av så många.
Så många myter och felaktigheter kring detta. Och så mycket som tystas ned i frågan. Inte bara här, utan i hela världen. Kolla bara inför svenska valet. Inte en enda politiker ville svara helt på frågor om hur köttindustrin står för något av det största klimathotet. Löfvéns svar på frågan var ”Hehe, ja vi kan ju inte gå in och bestämma vad du ska ha på tallriken. Jag gillar ju korv.” Jo, tack det såg vi i din reklam Stefan. Det svenskaste vi kan göra, köpa en korv i grillen ;)
Men hur kommer det sig att politiker kan bestämma över typ allt annat, hur vi ska dela upp föräldraledigheten (som inte bara i mitt fall leder till många månader som försvinner) hur vi ska resa, hur skolan ska sätta betyg etc. Men hur vi äter och vilken mat som säljs och importeras till Sverige, det kan ni inte påverka?!

Till alla er som har tusen frågor om detta med köttindustrin och som gång på gång kommer med argumentet ”Men vad skulle hända med korna om vi slutade äta kött?” Börja med att kolla på den fantastiska och viktiga dokumentären ”Cowspiracy” som kom 2014. Högaktuell idag om inte annat då vi har i stort sett 2 år på oss att vända utvecklingen innan delar av världen dör totalt av temperaturhöjningen.

Och sedan kan jag ju flika in att det finns MYCKET vi kan göra innan vi ens behöver diskutera om korna ska finnas kvar. Tillexempel stänga importen av utländskt kött. Höja priset på kött. Endast äta det vid vissa speciella tillfällen och leva mycket mer växtbaserat. Lära ut hur lätt det är att leva på denna kost, börja servera enbart vegomat i skolorna etc. Klart vi kan förändra och göra skillnad.

IMG_1788

Så mycket jag vill skriva.
Har så mycket från denna dokumentär parallellt med en 2,5 föreläsning av forskare och klimatvetare som jag var på i måndags (Som säger mycket av detta som filmen säger)

Det är allvar. Vi i Sverige ligger högt upp på listan för hur vi bidrar till planetens död. Men vi ligger även nästan högst upp i ett medvetet uppvaknande som vi i sin tur kan sälja vidare, innovationer, som kan hjälpa till att rädda världen. Du gör skillnad.

Det finns inga ursäkter längre. Köttindustrin står för högre utsläpp enskilt än vad alla transporter (tåg, båt, flyg, bil, buss) står för tillsammans. Även utrotningen av den biologiska mångfalden av insekter och djur är köttindustrin den stora anledningen till.

Vi i Sverige förbrukar i snitt 3 ton vatten per person och dag. Det är vad vi kräver för vårt leverne och främst maten vi stoppar i oss. Enskilt största orsaken till det är matindustin. Även överkonsumtion för antibiotika och kemikalier.
Men ändå vill ingen riktigt lyfta frågan.

Jag tänker på en skola i Sverige som för något år sedan skulle testa en vegovecka. Då flög föräldrar i taket och fixade en korvkiosk som de körde till skolgården!!! Ni hör ju. Köttet har hypnotiserat oss. (Ja, något är det ju, varför skulle det annars vara så svårt?)
Folk tycker att Mcdonaldsburgare, läsk och panpizza etc är helt normalt och tillhör en barndom. Men de slår bakut om jag väljer (och många med mig) att laga renare mat från grunden baserade på produkter från växtriket till mina barn.
Ännu en grej som jag funderat mycket på kan jag säga?!

Men som sagt, jag rekommenderar er att kolla in den här dokumentären till en början. Den svarar på en hel del frågor <3

Allt detta är ju ändå för att vi ska rädda vår jord och alla fina djur med det. Och det börjar bli bråttom.

Jag säger som Johan Rockström sa på föreläsningen. ”Det bästa ni kan göra för att rädda planeten är att ta reda på fakta och sprida den vidare. Prata om det.”

 

  1. Jenny skriver:

    Du gör helt rätt i att lyssna in och ge dina barn den närhet, kärlek, näring och trygghet de behöver. Det är omöjligt att ge för mycket av den varan. ❤️ De får dessutom superbra värdegrunder och empati samtidigt som du lagar världens gourmetmat. Hade något fattats dem skulle BVC talat om det för dig. Du är helt fantastisk och den allra bästa mamman för dina barn. Heja dig och fortsätt lyssna innåt! Kommer att sakna din blogg.

  2. Madde skriver:

    Du inspirerar mig Sanna!! 👊🏻

  3. Karin skriver:

    Hej Sanna,

    Jag tycker du är modig. Tråkigt att du ska sluta blogga, jag hoppar in då och då och läser din blogg.Det är ditt liv och du lever det precis som du vill med dina söner. Du följer din egen väg i livet. Jag håller inte alltid med dig i vad du skriver, men jag finner det mkt intressant att läsa.
    Fortsätt vara du, Sanna en stark förebild för många. /Karin

  4. Mia skriver:

    Snälla söta du…jag tycker att du har helt rätt! Jag har fyra barn som jag ammat så länge det gått. Första typ 3mån. Den andra typ 9 mån. Och de sista nästan till 3 års ålder. Jag fick höra det mesta och det var jobbigt. Sedan närheten å jag vill se mina barn inte göra för mycket när de är små, för då behöver de faktiskt vara hemma omkring. Jag hatar när jag ser mammor med så gullisar i vagn som hänger på stan pratar i mobilen eller åker buss och det ända föräldern gör är att kolla i mobilen. Ungen bara sitter där. Och oftast felvänd i vagnen. Små barn ska se sin förälder inte tvärt om. Min yngsta som snart blir 10 år sover ibland med oss i sängen och det är inget konstigt. Detta låter kanske knäppt och kanske är du för känd för vanliga lilla jag. Men jag måste fråga. En tjej jag känner pluggar till jornalist, hon skriver böcker och hon blev så intresserad av mitt liv så hon ville skriva om mig. När jag äntligen sa ja så blev hon sjuk kan man säga, skilsmässa och så. Frågan är om du vill hjälpa mig? Jag har historien och du skriv förmågan. Tänk en sekund i alla fall är du gullig.
    Mvh Mia

  5. Ewa skriver:

    Jag tänker främst på två saker: amning och mamning. Amning är inte det enda som ger närhet. Själv kombinerade jag amning med tillägg. Med tillägg till natten var barnen mättare, sov bättre och vaknade inte. Det innebar utvilade föräldrar, jag säger bara att det var bäst för oss, inte att någon annan gör fel.
    Det andra: Jag tror inte att det finns dagis eller skolor som vägrar vegan – utan att vara säker. Men vegankost får aldrig vara det enda som serveras, det måste finnas alternativ, här bestämmer inte barnen, utan föräldrarna. Skulle det hända någonstans där barnen vistas att bara veg serveras skulle jag bli rasande. Mjölk och mat är vad vi betalar för.

    1. Så du menar att vegansk mat och dryck inte är mat ?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..