Det här är jag, 37 år och utmattad

Det här är jag. 37 år. Kvinna. Tvåbarnsmamma. Ensamstående. Egenföretagare. Krigare.

Men även.. Slutkörd. Trött. Känslig. Kärleksfull. Sårbar. Och just nu Utmattad.

Det där tillståndet som jag innerst inne visste fanns, men trodde att jag aldrig skulle få uppleva. Jag tänkte att det var för andra, men inte för mig. Jag hörde om det, såg närstående drabbas, men intalade mig likt förbannat att jag på något sätt stod över.

Jag har ju jobbat dubbelt med skolan sedan tidiga tonår. Jag har presterat på topp & haft maxbetyg i det mesta. Jag har gått igång på trasiga män & trott att jag kan läka dem. Jag har velat så mycket & vänt ut och in på mig själv för att nå dit. Allt med en känsla av att jag inte duger. Att jag inte är värd att älskas om jag inte presterar. Ett totalt självutplånande. En känsla som är roten till precis allt jag flytt ifrån enda sedan barnsben. En känsla som jag smidigt gömt bakom mängder av försvar genom åren. Senaste 9 åren har jag jobbat arslet av mig med mitt inre. Brutit ner mur efter mur tills jag slutligen nådde kärnan. Och då, när jag nästan trodde jag var ”klar”. Då kom den riktiga smällen. Då när psyket & kroppen liksom smälte samman. Då när insikterna hann ikapp. Då när tiden var inne. Då när jag var redo. Då kom kraschen.

Så nu är jag här. Det höll i 37 år. Just nu (sedan 11 v) är jag inne i en av de mest omtumlande resor av dem alla. En process som är svår att beskriva i ord. En process som vänder ut och in på allt och slår mig fri från mitt förflutnas bojor. Sjukt tufft. Extremt ångestfyllt i stunder. Och på riktigt en av de häftigaste & mest smärtsamma processer jag någonsin genomlevt. Nu håller jag på att bli den jag innerst inne alltid varit, men varit för rädd för att släppa fram. <3

Utmattning. Frigörelse. Livet. Transformation. Prata om det. Tacksam. Utveckling. 

  1. Lisbeth skriver:

    Hej Sanna
    Min man köpte och läste din bok och sa till mig. -”Den här boken ska du läsa – det är något för dig”.
    Nu vet jag en hel del om dig, genom att läst din bok och kikat in här på din blogg. Vilken stark själ du är! Jag beundrar din ärlighet och ”nakenhet”. Jag har aldrig följt någon blogg men nu när jag kikat in på din, efter att jag läst din bok, så kanske jag t.om. ska svara på en – din blogg, och samtidigt följa den. Den har något meningsfullt för mig.

    Jag, om tillfället givet mig, har lyssnat och beundrat dig om jag hört eller sett dig på TV/radio tidigare. Din färgstarka personlighet, ditt mod och ärlighet, attraheras jag av. Det speglar nog att jag själv skulle vilja vara lite som dig? Dock, dina starka-smärtsamma lektioner dom du fått (får?) i ”Jorden skola” skulle jag nog inte klarat av. Det är nog bara en så stark själ, som jag tror du är, kan klara av. Jag har fått (får) andra 😉 lektioner.

    Du är så himla insiktsfull och har ett så stort hjärta. När jag läste boken så tårades jag av hur du tog emot dina medfångar och ”pliterna” när du satt inne. Ditt empatiska och icke dömande sätt, samt att du genuint är intresserade av andra människor oavsett hur, var de gör eller kommer ifrån. Du förändrar människor genom att vara den du är!

    Så vill jag nämna om det du talar om i din bok, att du gjorde val men att valet inte var medvetet. Jag fattar! I stort sett gör hela mänskligheten sådana val. Annars hade vi valt annat. Om vi väljer medvetet skulle vi välja eländet och lidande då? Vi går ju runt ”sovande” tills vi vaknar och får insikt! (siktat in). Det är intellektet, tankarna som styr, inte den vi/du är. Det är tanken som styr och tagit tag i dig/oss inte du/vi som tar tag i tanken och styr den, som du också berättar, på ditt sätt, i boken. Det är omedvetenhet! Det som behövs är närvaro, medvetenhet, (vet med enhet/helhet), därigenom kontakt med sin själ, tidlösheten – det inre, samtidigt som man handlar utåt, i tidens läge. Det är det du gjorde i fängelset. När man lyssnar genuint är man närvarande. Lyssnandet är en inre process och ”man möts” i ett gemensamt osynligt energifält.

    Jag vill bara här berätta om vad jag utläser ur din bok och vad jag ser. Det som du gör är så naturligt för dig så du därför kanske inte ser vad du åstadkommer – egentligen. Du är som en droppe i havet som förändrar hela havet till att bli allt ljusare och när en individ till får insikt, x-antal, förändras hela havet. (s.k. Kritiska massan eller den hundrade apan). Helt plötsligt kommer alla till insikt. Likt Sovjets fall eller Berlinmurens fall eller #metoo osv. Helt plötsligt händer något i det yttre som speglar mänsklighetens inre förändring. Det är/var dags!

    Oj, det var inte meningen att det nu skulle bli så långt men TACK för att du läste hit.
    Skapa dig nu en underbar tid med dig själv, dina barn och med dina närmaste.
    Vänligen Lisbeth Richardson

  2. Så bra att fler än jag uppmärksammar ditt tillstånd här. Din utbrändhet. Och så bra att du kommit till insikt att du är långt ifrån ditt starka energiska fria jag.
    Att kliva av karusellen och inte synas utåt alls en tid kan vara en del av att hitta tillbaka till dig själv igen. Att bli synad i varenda söm här i bloggen eller under offentliga uppdrag är inget du behöver just nu. Tvärtom, att bara få vara och slippa våra dömande ögon och öron kanske är det bästa för dig, att inte behöva förklara och försvara ditt varje steg.
    Jag tror att allt detta Instagrammandet och bloggandet idag fullständigt suger livet ur er som ser det som ett enkelt levebröd. Att vara genuin och äkta så offentligt och samtidigt ha ett eget privat liv går helt enkelt inte ihop.
    Är det inte dags att du börjar göra saker bara för dig istället? Inte bara mata alla andra med dig och ditt liv? Tänk dig hur det hade sett ut om inte TV, internet eller sociala medier funnits – vad hade du gjort då med dig själv och ditt liv?
    Läs gärna Jenny Strömstedts senaste krönika om att gå ut i skogen. Jag tror vi alla skulle behöva det, gå ut i skogen och bara gå. Höra tystnaden. Känna lugnet.
    Lyssna på våran egen inre röst.

  3. Nishti skriver:

    Modigt av dig att berätta detta! Hoppas att du får den återhämtning du behöver. Massa kärlek till dig! 🌹❤️❤️❤️

  4. Biggan skriver:

    Jag vet inte hur du lever. Jag känner inte ditt liv men tänker att du skulle kanske behöva dra ner ännu mer på tempot. Du har två barn med allt vad det innebär av disk o städ och tvätt och matlagning och kanske ibland nattvak. Jag har ingen aning om om det ens går att sjukskriva sig när man frilansar. Men om det går så skulle du nog behöva det. Putta everything on hold. Everything. Blogg, jobb, rubbet. Att verkligen, verkligen vila ut och pausa. Konsentrera sig på läkning i flera år. Psykologsamtal, yoga, vila. Du har skaffat dig ett namn. Du kommer kunna komma tillbaka i rampljuset. Men som sagt jag känner inte dig. Men skickar i allafall väldigt varma kramar och styrka behöver du inte nu. Du behöver vara svag för att kunna bli stark igen. Cyberkärlek i massor från en morsa till en annan. Kram

  5. Annika skriver:

    Du är fantastisk, du är så modig och du är
    värd all kärlek och omtanke.
    Ljus och kärlek till dig! ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..