Ni räddade livet på min son <3

Det kändes så ironiskt, att dagen efter att jag skrev om den orala febernedsättande medicinen, som jag hyllade så, så vägrade Lakkie-Bee att ta den.

Dock var det allvarligare än så. Han vägrade plötsligt ta allt. Han insjuknade snabbt och efter 5 dygn med 40-41 graders feber så slutade han plötsligt att kissa. Allt till följd av att han även slutade dricka. Han ville inte ens amma. Och det har aldrig hänt förr. Han låg bara vid bröstet som trygghet men vägrade äta.

Jag avvaktade en stund, ringde sedan 1177 & fick samma råd som jag själv hade bestämt mig för, att åka till barnakuten.

Så i söndags kväll så åkte jag och min mamma in med Lakkie-Bee. Han var ordentligt medtagen.
Att han haft hög feber över 40 grader i drygt 5 dygn, det oroar mig mindre. Han hade ju lika hög i nästan 3,5 vecka i januari/februari då han drabbades av influensan och sedan en sekundärinfektion efter det. Men då var han inte lika medtagen. Vissa barn får ju hög feber lätt, så kallade feberbarn, och så är båda mina. Men nu var det annorlunda.

Vi kämpade i timmar med att få i honom vätskeersättning på akuten. Men så fort han fick i sig mer än 2 ml så kaskadkräktes han. Och så fortsatte det i timmar, 1 ml vätske-ersättning var 10 min. Då fick han behålla det en stund. Men diarré och fortsatt kräkning gjorde situationen värre. Fy vilken pärs för honom.


Det förbereddes för att sätta infart för dropp, och jag kan säga att det är första gången som jag verkligen sett effekten av bedövnings-salva (Embla). Han hade den på händer och i armveck i två timmar och när de väl skulle sätta infarten så sov han sig igenom det i min famn. Fatta grym bedövningseffekt?! Han reagerade bara på att de höll i honom i armen och stasade den för stunden. Så bra. Speciellt eftersom de fick sticka honom 5 gånger för att lyckas. Stackars liten.

Men att sticka en uttorkad 1-åring måste vara näst intill omöjligt. Kärlen är ju redan små från start och är de dessutom uttorkade så borde det ju vara omöjligt. Men de lyckades tack och lov och dropp sattes.

Läkaren konstaterade dubbelsidig öroninflammation och även ett virus som orsakat magsjuka.
Så min lilla stackare hade alltså både öroninflammation i båda öronen (jag lider med honom som det gamla öronbarn jag är. Dock var detta en mer tyst variant som han inte lidit så mycket av i smärta tack och lov), skyhög feber och magsjuka som orsakat uttorkning samtidigt. Älskade lilla skrutt!

Självklart fick vi stanna kvar, och efter många timmar på akuten så fick vi tillslut ett rum på en avdelning.

Och där har vi bott sedan dess. Med konstant koll på blodets syresättning, dropp, inhalator för slemmet i halsen och kontinuerliga kollar och febernedsättande.
Lakkie-Bee har varit rejält dålig.

Jag som varit så bortskämd tidigare med så friska barn. Jag ska ALDRIG mer prata om det, haha. Kane-Lee var ju ett barn som aldrig stoppade saker i munnen. Så även om han var med på lekland som liten så blev han inte sjuk. Han lyckades klara sig från de där värsta bacillerna som du lätt får om du suger på allt. Han blev ju knappt sjuk även när han började förskola.
Alla pratade om ”vabruari” och att barn i snitt var hemma hälften av tiden och på förskolan hälften under de första 1-2 åren. Kane-Lee var sjuk 3 gånger sitt först åar på förskolan. Och jag fattade inte vad de snackade om. Tills nu ;)

Lakkie-Bee har för det första en storebror som drar hem saker från förskolan. Och utöver det så är han en liten skrutt som alltid älskat att stoppa ALLT  i munnen. Så det slår aldrig fel efter lekland. Förra söndagen var vi på lekland, tre dagar senare fick han det här. Säkerligen från flera olika saker han lyckats suga på, då det känns som att han har en hel bacillcocktail i sig. Så nu blir det inget mer lekland för honom tills han slutat med att stoppa allt i munnen.

Det enda positiva i detta är ju att hans immunförsvar tränas. När Lakkie-Bee börjar förskolan i höst så kanske han slipper det värsta eftersom han redan åkt på typ 5 rejäla sjukdomar på bara sitt första år. Han har lyckats få höstblåsor, influensan, två feberförkylningar och nu detta. Det är mer än vad Kane-Lee hade haft på 3 år.

Men som sagt, tack och lov att vi har svensk sjukvård!!!

LYCKAN!

✨
Efter två dygn på sjukhus & 7 dygn med 40-41 graders feber, dubbelsidig öroninflammation, uttorkning, dropp, diarré & kräkningar så vaknade jag imorse till en son som tittade upp på mig & ville amma!!! Han hade en klarare blick. Och han orkade sitta upp!!! Sedan pekade han på mitt vattenglas & DRACK!!!
Sedan drack han en hel nappflaska vatten utan att kräkas!

Nu kopplar vi äntligen ur droppet, myser tillsammans & inväntar ett fint möte med storebror i eftermiddag. Då ska vi få åka hem på permission i ett dygn. Förhoppningsvis behöver vi inte återvända.

❤
TACKSAMHETEN jag känner mot vården i Sverige.
Sachsska NI ÄR FANTASTISKA!!! Hade omständigheterna varit annorlunda & vi bott i ett mindre utvecklat land så hade Lakkie-Bee med största sannolikhet inte överlevt detta. En sjukdom som på många sett anses som en ”bagatell” i Sverige. En liten viruscocktail som han dragit på sig.
😰
Smärtstillande, några påsar dropp, vila, syresättning i blodet, inhalation av koksalt, blodprover & i vissa fall antibiotika. TACK TACK TACK! Nu fortsätter denna trötta mamma att vila & andas ut tillsammans med min tillfrisknande son.

  1. Sofia skriver:

    Heja er, snart är det vår!!!!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..