Varför är det så viktigt för dig att tala om hur vi ska se ut?

Jag funderar ofta på mycket. Jag analyserar, vrider och vänder och ifrågasätter varför jag reagerar på olika vis i olika situationer. Jag försöker ofta se mig själv utifrån och ifrågasätta om jag överreagerar. Men i vissa frågor känner jag att jag inte gör det. Å ena sidan bryr jag mig inte, men å andra sidan undrar jag varför det så ofta finns ett behov hos många människor att tycka så mycket om andras val.
I detta fall tänker jag på utseende.

Jag har ifrågasatts största delen av mitt liv. Alltid är det någon som tyckt att mina klädval är konstiga, så jag har nog mest vant mig vid det. Klart det är en styrka att jag, redan från starten av mitt liv, bara några år gammal, hade en så tydlig uppfattning av vad jag skulle ha på mig. Det var viktigare att vara sann gentemot mitt inre, än att passa in i mallen i samhället. Men det blev även en krock då det allt som oftast antogs att jag ville sticka ut, när jag egentligen bara ville passa in. Så det var ju även en inre konflikt i mig. Fast jag ville passa in i massan utan att behöva kompromissa med mitt inre. Kan låta komplicerat, men för mig har det alltid varit så självklart.

Det finns en stor skillnad på att medvetet vilja sticka ut, än på att vilja passa in, men samtidigt vara sann gentemot sig själv. Iallafall tänker jag så.

Klart att andra barn kunde fälla kommentarer om att jag var ett UFO eller  såg spacead ut. Men ofta så lät de flesta mig vara, accepterade att det var jag, att den jag var bakom mina penntroll i öronen och färgglada tights var den som räknades.
Men när vuxna människor år efter år började ha listor i tidningarna om vilka som var bäst och sämst klädda, då kan en ju undra vad som är fel i samhället.
Det handlar inte om att jag ofta låg etta på de där listorna om sämst klädd, det rörde mig varken då eller nu. Men ju äldre jag blir inser jag hur skevt det är. Vuxna människor, som samtidigt pratar med sina barn om hur fel det är att mobbas, har så lätt att kasta ur sig hur fula kläder personer har på TV, peka och döma artister i melodifestivalen framför sina barn eller som jag nämnde ovan, ha ett jobb där du inför ett helt land pekar ut vem som är fulast på en lista?! Så skevt i mina ögon.

Jag har länge funderat på detta, men det blir tydligare och tydligare för varje år som mina barn växer, hur jag vill vara för att föregå med gott exempel.
Jag är inte perfekt, ingen är det. Jag har säkert av gammal vana kastat ogenomtänkta kommentarer om både det ena och det andra. Men genom att prata om detta så gör vi oss mer medvetna och i sin tur så hjälper vi de yngre i samhället att visa vägen i hur vi beter oss gentemot varandra.

Det finns så mycket konstigt invanda mönster som styr oss, allt ifrån vilka färger vi bör ha på kläderna beroende på kön, till vilken frisyr vi bör ha. Och det sistnämnda får jag höra nästan dagligen av folk.


Det är tydligen jättekonstigt att en kvinna väljer att inte ha svallande lockar, utan snagga av sitt hår som jag. Folk kommer fram på stan och ifrågasätter. Och de kommentarer gärna under bilder. Nyligen var det en följare som frågade om varför jag ville ha en ”cancerlook”? Då kände jag mig tvungen att svara.

”Jag undrar över din fråga. Vad menar du med cancerlook? Syftar du på att jag valt att ha snaggat hår? Ställer du i så fall denna fråga till alla män du träffar med samma frisyr? Då borde du inte göra annat än att fråga detta med tanke på alla män i min ålder och även yngre som valt att snagga sig. Lever du i gamla könsstereotyper som säger att kvinnor bör ha långt svallande hår för att vara vackra och killar kortklippt? Eller vad är det egentligen du syftar på?

Om det nu är mitt val att ha kort hår som du syftar på med denna fråga, så kan jag bara svara: För att jag tycker det är sjukt bekvämt att slippa fixa mitt hår och lägga tid på det nu när barnen är små. Jag trivs i det och tycker att det är snyggt. Jag tycker jag är fin precis som jag är.”

Personen som ställt frågan, som jag vet gjorde det i all välmening då denne även skrev fina saker om mitt inlägg, svarade snabbt och bad om ursäkt. Hen skrev även att hen inte funderat riktigt kring dessa frågor.
Och det är precis det jag menar. Om vi å ena sidan blir arga på alla barnavdelningar med tydligt uppdelade könssteroetyper, men samtidigt ifrågasätter en kortklippt tjej eller en långhårig kille. Hur långt har vi då kommit?

Med Kane-Lee är det samma sak, bara för att han har längre hår antar många att han är en tjej. Det gör mig mindre, inte alltid lätt att se på barn och det spelar heller mindre roll. Men när folk gång på gång ber mig klippa hans hår, flera gånger så han även hör, då blir jag lack. Varför är det så viktigt att klippa hans hår? Flera människor som har afrohår själva menar att det bör klippas av olika anledningar, eller att jag bör fläta honom, andra tycker mest att han ska ha kort för att det är finare. Enligt vem undrar jag då?


Kane-Lee älskar sitt hår, han kallar det stolt för sin lejonman. Jag sköter det väl varje dag, borstar det dagligen, använder ekoprodukter för hans typ av hår inköpta på afrosalong och håller det fint. Varför ska jag klippa det? Han vill ju ha det så här? Vem är jag att säga till honom ”Kane-Lee vi måste klippa ditt hår för folk i samhället tycker att det du tycker är fint inte är fint” Varför????

Får era långhåriga döttrar höra samma sak? Jag tvivlar på det. Eller handlar det om att han har en lockigare hårtyp så att det ser mycket rufsigare ut? Jag tycker han är superfin precis som han är.

Jag har klipp topparna tidigare och jag vet att det är dags igen, så det kan jag förstå om någon skulle ha tänk om. Men utöver det så tänker jag låta honom ha sitt hår precis som han vill, lika mycket som jag aldrig tänker säga till honom att inte ha ett visst klädesplagg bara för att någon bestämt att det bara är fint på det motsatta könet etc.

Han växer upp med en mamma som haft alla regnbågensfärger i sitt hår, flätat det, haft långa lockar, haft snaggat, har långa naglar, massa smycken och ibland massa smink, men lika ofta inget smink, stora baggy jeans eller hoodies och sneakers. Jag klär mig som jag känner och jag vill att han ska hitta sin styrka inifrån även han.

Jag pratar ofta med honom om det, att det viktigaste är vad han tycker är fint. Vad det än må vara, kläder , frisyr, ryggsäck…Att om någon säger något elakt så ska han känna efter inifrån ”Vad tycker jag?” Och visar det sig att han tycker om det han har så kan han svara ”Det var inte snällt sagt, men vet du, jag tycker att det här är fint så det spelar ingen roll.”

Jag har berättat för honom hur många som sagt konstiga saker till mig, hur jobbigt det kan vara i stunder att känna sig annorlunda. Men jag har även lyft fram allt det positiva med att gå sin egen väg och att lyssna inåt.

Med det sagt så ville jag nog mest skriva av mig efter att än en gång fått en kommentar om hans hår.
Har du tänk om skötsel av afrohår, frågor, tips och råd, välkommen att fråga eller tipsa mig. Men att utan reflektion be mig klippa honom eller kalla kortklippt hår på hans mamma okvinnligt eller sjukt… Då kan du gärna låta bli, för jag kommer inte göra något annat med din kommentar än att strunta i den och fortsätta se ut som jag gör.

Och alla vi skulle nog må bra av att i stunder rannsaka oss själva, vad som egentligen får oss att så lätt ifrågasätta andras val och utseende. Och även om vi undrar, tänker tankar och funderar, så kanske vi många gånger skulle göra det bästa i att inte säga det högt, framförallt inte framför våra barn. För är det någonstans de lär sig att mobba och lär sig vad som är ”rätt och fel” ”Manligt & kvinnligt” och allt det där, så är det ju till stor del hemifrån av oss vuxna.

<3

  1. Maria skriver:

    Har likadan frisyr som Du, och jag jobbar med cancerpatienter. Inte en enda av dem skulle få för sig att säga något elakt i stil med ”cancer-frisyr”…I stället blir hår och frisyrer ofta ett öppnande samtalsämne oss emellan där vi ger komplimanger i stället för att uttrycka negativa åsikter. Klart det är skillnad på att tappa sitt hår pga sjukdom och att själv välja att raka bort det, men en del upptäcker ju hur jäkla snygga de blir i kort hår…nåt de kanske aldrig vågat pröva tidigare i livet! Vi behöver bli lite snällare mot varandra och i allmänhet ”tagga ner”!

  2. Sara skriver:

    Vilket bra inlägg, fick mej att tänka till. Jag har två söner som är bi-racial och dom är nu tonåringar med långt hår. Dom använder coconutoil is sitt hår efter varje tvätt och har båda jättefint hår. Jag har några gånger fått kommentarer från andra vuxna om jag inte vill att dom klipper av sig håret, varför ska jag bestämma det? Det är fint och välskött och dom är gamla nog att själv bestämma. xoxo

  3. Klart man vill ha lejonman! Min son älskar my little pony och blev (rätt väntat) retad för det i skolan. Som mamma är det svårt för jag var rätt säker på att det skulle hända samtidigt som han ju kände sig så fin i sina kläder och då vill jag inte säga att han inte får ha det. Tog upp det med lärarna så fort det hände son tog upp det med barnen på ett väldigt fint sätt och efter det har det inte hänt igen. Men en flicka frågade en dag varför han brukade ha tjejkläder på sig. Jag svarade att det inte finns tjejsaker och killsaker, men det hade hon visst lärt sig att det finns. Så jag frågade om hon inte fick ha Spider-Mankläder om hon ville och hon svarade att det fick hon bara ha på Halloween. Kunde inte säga mycket mer än ”usch vad tråkigt för dig”. Tydligt var dock att det kom från vuxna i hennes närhet…

    1. Ja, klart det kommer från vuxna. Så sorgligt. Men även de har fått det från äldre på sin tid… Vi måste hjälpas åt att bryat detta, se varandra för de vi är istället för tvinga in alla i en box. <3

  4. ÅsaS. skriver:

    Ja varför måste man häva ur sig på nätet sina åsikter om andra människors utseende? Vad de har på sig och hur de ser ut.
    Man får naturligtvis tycka vad man vill, men skriv inte på nätet allt som far genom huvudet vad du tycker om andra människors utseende. Vi vill inte veta det!
    Förresten är det alldeles för mycket kroppsidentifiering. Hur gammal/ung man är osv.
    Du kan fråga hur gammal jag är och du kan få svar att; ja min kropp är X antal år, men min själ är fri.
    Vi bor i den här kroppen en tid, låt oss identifiera oss mer med vår själ och mindre med vår kropp , hur du ser ut, vad du väljer att ha på dig osv.
    Heja Sanna, va en fri själ fortsättningsvis också! Kram ⭐️

  5. Heidi skriver:

    Super bra skrivet! jag själv har också snaggat hår,,fick ju den bra iden av dej så måste ju testa,,å visst e de såååå skönt att slippa fixa å föna å spreja å allt de,,Sen får jag också likadana kommentarer,,bara negativa såna
    ja förstår int heller folk som måste prata skit å kommentera andras utseende
    själv älskar jag din stil! får mycke inspiration av dej Sanna,,sen tror ja också du e världens bästa mamma…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..