Första dagen utan mamma på förskolan

Så sjukt. Plötsligt är jag här. Inskolningens fjärde dag och dags att lämna barnen själva för första gången.
Det har varit många känslor som trängts inom mig. Men i grunden känner jag mig ändå lugn. En harmoni och en positiv känsla. Det här kommer att bli bra.

Img 6958

Jag sa hej då imorse. Kane-Lee kramades glatt och sprang till sina nyfunna vänner. Och Lakkie-Bee kramades en stund, ville först inte, men lät sedan en av pedagogerna ta honom i famnen och var glad hela tiden.
Det var en så sjuk känsla när jag gick därifrån ”Jaha, var det allt? Går det så lätt den här gången? Tre dagar?”
Jag jämförde med Kane-Lee som behövd ene betydligt längre inskolning. Många tankar bollades men i slutändan var det såklart positivt. Så länge barnen mår bra.

Jag gick runt hörnet och satt mig på mitt stammishak (visserligen knappt varit på ett café på några år, haha, men ändå detta är mitt ställe och har varit sedan länge.) och väntade. Jag satt där & jobbade en del, redo att springa till förskolan så fort telefonen ringde. Men den ringde inte. Timmarna gick och klockan slog 13, tiden som jag satt som slut. 13,30 hade jag bestämt att komma tillbaka.

Img 6960

När jag kom tillbaka var Kane-Lee som en sol.
Lakkie-Bee hade varit lite ledsen innan lunch precis men i stort glad och lekfull. Han var otroligt mammig när jag kom och har varit resten av dagen. Jag frågade honom hur han hade haft det och om hans känslor och han visade tydligt att han gråtit, och han pekade var han var då (vilket stämde), han sa ”mamma”, att han saknat mig och så visade han först att han inte ville komma dit imorrn då jag frågade.
Mitt hjärta bultade extra hårt och många känslor dansade runt i mitt bröst. Men att sedan se hans humör under eftermiddagen, hans bus och glädje och se hans glada nickande ansikte på frågan ”Vill du gå tillbaka till förskolan imorrn?”, då jag frågade nu ikväll. Då känns det ändå som att vi är på rätt väg.
Håll tummarna <3

  1. Annika skriver:

    Håller med Åsa, ett äldre syskon på samma fsk ger trygghet. Vi föräldrar var också tryggare (och lite coolare) vid inskolning nr 2.

  2. Jag minns det som att det var till stor hjälp med ett äldre syskon på förskolan. Det finns en trygghet i att ”Det här är OK, för min bror/syster är också här”.
    Lycka till i fortsättning med äventyret livet!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..