Mitt sista inlägg

Tack för mig! Nu slutar jag blogga men fortsätter twittra, instagramma och uppdatera min facebooksida, vara mamma, fru, vän, syster och författare (utan inbördes ordning). Jag kommer garanterat sakna er och bloggen med det ska bli skönt att inte tänka livet i bilder och inlägg dygnet runt. Och så ska vi flytta om en månad också, så jag lär inte vara sysslolös!

Stort tack till alla som har läst!

Kram Sofie

  1. Hej
    Första gången som jag är inne på din blogg. Är en nyfiken typ och därmed också en sjukare av deckare. Tillika är jag fritidsboende på Österlen, vilket gör att jag givetvis läst dina två böcker.
    Undrar nu bara varför du gjort ett fotomontage på dig och Jonas Gardell? Du är ju vacker som en dag när du är dig själv.

  2. Tack för tiden vi fick med dig men ha det nu så jävla bra! Önskar dig all lycka och en fortsatt framgångsrik framgång 🙂

  3. Kommer sakna sitt underbart roliga sätt att skriva men fortsätter följa dig ändå!
    Massa kramar

Comments are closed.

LOADING..

Sex i deckare?

Med tanke på att erotik är på allas bokläppar just nu så kanske jag borde krydda min fjärde deckare med ännu mer av den varan? I dagsläget är det åtminstone en avklädd snuskscen (och då pratar jag inte om lik). Men det finns ett litet dilemma med att skriva sexscener: mina föräldrar ska ju läsa boken! Förstår du har pinsamt det är? Jag minns så väl när jag satt och gick igenom manuset till Vecka 36 med min redaktör och bara ville sjunka genom jorden när vi kom till sidan 29. ”Jaha Sofie, är det så här du fantiserar?” Nej, så sa hon såklart inte men både hon och jag tyckte att det var ganska pinsamt. Inte läge att vara pryd just då men det kändes inte riktigt som min grej och sitta på ett förlag och svara på frågor som: ”Ska det stå lem eller kuk?” Trots det ville jag behålla de scenerna, bara för att det skulle vara trovärdigt.

Men vad säger du: är du för eller emot sex i deckare?

  1. Ha ha ha – har aldrig tänkt i de banorna att föräldrar läser 😉
    Har precis läst Fifty shades-trilogin, men engelskan ”dämpar” nog lite samt att till slut ögnade jag bara igenom snusket – hade tröttnat..
    En sexscen i en deckare är väl inte fel, det beror väl på handlingen men de personporträtten stärker ju boken.
    Lycka till med sex-skrivandet – du får väl läsa nån tantsnusk för att få lite inspiration 🙂

Comments are closed.

LOADING..

För 12 år sedan …

… fick jag den här fina presenten av min mamma:

Och det blev upptakten till den här boken:

Tack mamma!

LOADING..

Innan jag dör ska jag klara detta:

[youtubeplay id=”zgmIXIN0HLs” size=”large”]

Fixar du denna övning som min man så fint visar? Jag blir galen över att jag själv ligger helt stilla (fast jag kämpar för mitt liv), utan att lyckas röra en centimeter av kroppen. Mer pilates kanske?

 

LOADING..

Manuset inlämnat!

I fredags skickade jag mitt manus till min redaktör och nu sitter jag och biter på naglarna (åtminstone resterna som finns kvar efter helgen). Det är så jobbigt att vänta på att få höra vad hon tycker! En redaktör är som ett slags gud när det kommer till bokmanus. Hon ger min första dom och det är bara att suga i sig kritiken och jobba som ett svin tills det sitter. Och min redaktör är inte den mest lättcharmade sorten. Det betyder att hon hittar precis alla små frågetecken eller oklarheter och i slutändan är det såklart superbra. Men vägen mot målet kan ibland kännas som att springa maraton i fyra plusgrader och motvind. Så nu håller jag tummarna för att hon är på bra humör! Att vänta på besked är alltid lika nervöst men jag försöker sysselsätta mig med att googla på vitlackerat golv så länge. Vi ska ju flytta i januari så jag har lite annat än böckerna att tänka på …

LOADING..

Roligt att vara mamma

Man får höra mycket som mamma. Här är några favoriter:

Jag till min blivande sexåring: ”Vad önskar du dig i födelsedagspresent?”
Hon tittar på mig som om svaret vore självklart: ”Camilla Läckberg.”

Min åttaåring berättar hur hon skulle beskriva mig i ett författarporträtt i skolan:
”Trött och sliten med hängiga kinder.”

Min femåring tittar på tecknat och tycker att jag inte ska se:
”Det är för läskigt för lilla mamma.”

Och här är några tidigare klassiker (då var barnen yngre):

”Du är den bästa mamman i hela Afrika”

”Mamma, får jag tvätta händerna i en halvtimme?”

”Flodhästen kan inte bada för den har inga armpuffar!”

Arg treåring och arg mamma i bilen:
Jag: Om du inte skärper dig får du inget godis!
Hon: Jag vill inte!
Jag: Vill du inte ha något godis?
Hon: Nej, jag vill inte skärpa mig!

Min stora tjej tillrättavisar sin då sex månader gamla lillasyster som råkar nysa till:
”Hosta i armvecket!”

Stora tjejen blir intervjuad (som fyraåring) på förskolan:
Pedagogen: Vad arbetar dina föräldrar med?
Svar: Pappa jobbar med lekstugan och mamma städar!

”Mamma, välkommen in i min koja! Det finns plats för en hundraåring!”

LOADING..

Min personal shopper

Min personal shopper är bara fem år gammal men hon är fantastiskt bra! Det är alltid en fröjd att ha med henne i affärer (nu ljög jag) men ibland är hon fenomenal på att hitta plagg som jag aldrig ens hade ägnat en blick åt. Jag är faktiskt sugen på att testa en personal shopper på Åhléns City. Har hört att de är bra och jag behöver verkligen hjälp! Frågan är bara om de skulle stå ut med alla mina krav …

LOADING..

Ge bort mig i julklapp!

Just nu är jag billigare än någonsin: 3 för 116 kronor, frakt ingår.

Klicka här (rabatten dras automatiskt)

Tips! Det går att skicka som present också – direkt till den som ska få paketet!

LOADING..

En romersk kejsare i släkten!

Charlemagne, eller Karl den store, som kröntes till romersk kejsare på juldagen år 800, är tydligen min släkting! Min man har börjat släktforska i appen Ancestry och igår var han alldeles uppeldad över att jag var släkt med en kyrkoherde i Brösarp. Det tyckte han var stort! Och idag började både kungar och drottningar rasa in i mitt släktled och slutligen även Charlemagne av alla människor. Bör jag dubbelkolla den där appen, kanske (eller min mans iver att lägga till folk i släktträdet)?. Charlemagne var äldste son till Pippin den lille och hans egna barn kallades Pippin puckelryggen, Ludvig den fromme och Pippin av Italien.

Tecken på att vi är släkt:

Karl den store lärde sig att läsa först i vuxen ålder, och hade svårt att skriva. Det låter ju inte riktigt som jag men däremot ryktas det att hans handstil var mycket dålig, och det är alltså från honom jag fått det!

Googlar man på Charlemagne, så får man upp träffar på recept, ”Helstekt fläskfilé Charlemagne”. Och där kan man då se en klar och tydlig koppling till min bror Tom, som är kock.

Karl den store sägs ha varit ovanligt lång, och han sägs även ha haft en väldigt ljus, pipig röst. Hm, det där sista vill jag inte kännas vid!

PS. Jag har tydligen en Pehr Griis i släkten också. DS

LOADING..

Inbiten instagrammare

20121121-210356.jpg

Sofiesarenbrant heter jag på Instagram!

LOADING..

Manusdeadline på fredag

Det börjar dra ihop sig för första inlämningen till redaktören! I dag skrev jag klart upplösningen och nu ska jag gå igenom min fjärde bok så att den är i ett hyfsat skick (läsbar). Under skrivandets gång sker många förändringar så det är smart att läsa igenom och göra en grovredigering innan någon annan ska läsa. Min redaktör har fått de första kapitlen redan men annars är det ingen annan som har fått läsa en rad av de 471 577 tecken jag skrivit (cirka 350 sidor).

Förra veckan hade vi titel- och omslagsmöte och plötsligt hävde säljchefen ur sig världens sjukaste idé. Riktigt otäckt bildförslag. Alla blev helt stumma och tittade förskräckt på henne (lite ”oj, hur mår du egentligen?”). Sedan insåg vi att det kunde bli hur bra som helt. Så nu väntar jag på att få se vad formgivaren gör av detta! Om det blir så bra som jag tror så blir det knepigt för mig att bortförklara omslaget för mina barn när de ska få se boken. Men det är tack och lov ett tag kvar till maj …

  1. Vad snabbt du skriver, känns som du bara slänger ur dig böcker 😉 Bra för oss läsare men blir lite avundsjuk över att jag själv är så långsam med skrivandet 😛

  2. Spännande med omslaget! Tråkigt men förståeligt att du slutar blogga. Jag gillar den mycket, du skriver om författarskapets alla sidor, inte bara de bra och glammiga. Tack för allt roligt och klokt du delat med dig av! /Andrea

    1. Tack Andrea och A-K! Det lär väl inte dröja så länge innan jag återuppstår i bloggform men då med en tydlig inriktning på författarlivet. Det är ju otroligt kul att få dela med sig! Kram Sofie

Comments are closed.

LOADING..

Fågel, fisk & marängsviss …

20121116-184959.jpg

… på Barnkanalen nu! Ett program som har fått mina barn att intressera sig mer för matlagning. Och karaoke.

LOADING..

Årets (tröttaste) mama 2012

Årets mama 2012: En utmärkelse som många har synpunkter på, men naturligtvis är det inte så att vinnaren Carola är Sveriges bästa mamma. Men i år valde tidning Mama att uppmärksamma just henne. Personligen tycker jag att de andra kategorierna som är mer riktade, som Årets karriärmama eller Årets hjältemama är tydligare. Det var intressanta personer som fick ta emot de priserna i år. Festen höll till i källaren på Teater Brunnsgatan. De tidigare åren har Årets mama varit en stor gala på Café Opera eller Berns. Den här gången var det något annat, men inte desto mindre trevligt för det! Särskilt inte goodiebagen, där den här boken fanns med.

Min uppladdning inför festen var ju en aning speciell. Jag var i skolan med mina barn, körde halvdag där med dem. Först var det skridskor på schemat och på slutet körde vi bandymatch (lovar att jag inte tacklade någon). Efteråt var det samling med hela skolan och uppträdanden, där min stora dotter dansade. Jättekul att få vara med och se på. När jag kom hem vid tolvtiden däckade jag. Jag somnade! Helt slut efter en halv dag i skolan – hur pallar barnen? Och lärarna? Om kategorin Årets tröttaste mama hade funnits, så är jag säker på att jag hade nominerats …

PS. Vimmelbild är från mama.nu och jag klippte medvetet bort min kompis eftersom hon blundade.

LOADING..

Nytt om Desigers revolt!

Glädjande nog så verkar ett av mina mest lästa inlägg, om Designers revolt, ha påverkat! Läs i länken varför jag har valt att uppdatera mitt blogginlägg och ändra rubrik!

LOADING..

Pilates & posture

Posture hjälper dig med hållningen (tyvärr är det inte jag på bilden).

Äntligen har jag hittat det ultimata träningskonceptet för mig som sitter VÄLDIGT mycket framför datorn och får gamnacke, musarm, ryggont, dålig hållning och cirka tjugotusen andra åkommor: pilates, löpning och posture. Nu är inte posture en träningsform, utan mer ett slags påminnelse om att dra ihop skulderbladen och sträcka på sig. Och eftersom just det är något jag är sämst på, så är det en bra hjälp för mig i alla fall.

Pilates tränar de små musklerna i kroppen – just dem som man gärna hoppar över på gymmet fast de egentligen är viktigast att träna upp först. Det som är kul med pilates förutom att jag känner hur effektivt och välbehövligt det är, så är det ett pass där det hela tiden händer något nytt (under ordnade, lugna och behagliga former). Jag dör nästan av tristess på yoga med det här något annat. En timme svischar förbi och jag har aldrig tråkigt, eftersom man rör på sig hela tiden!

Löpningen däremot, tycker jag suger rätt ofta, ärligt talat. Men samtidigt är det en skön känsla att ta ut sig och verkligen känna hur hjärtat får kämpa! Jag vet hur viktig konditionsträning är för hälsans skull och jag blir på bra humör av det, hur jobbigt det än är. Jag går inte ner ett smack i vikt men det är bara för att jag äter som en häst, fikar som en gnu och gärna smäller i mig godis som min bror på kvällarna … Och så är det ju trevligt med ett glas vin också. Och dessert äter jag gärna – ska jag fortsätta? Som du redan förstått är det en förutsättning att jag tränar, annars hade jag snart kvalat in till min kompis tv-program Aldrig mera fet.

LOADING..

Jag slutar blogga!

Hej då kära läsare! Sista november slutar jag att blogga!

Under de senaste månaderna har jag funderat på det här med att blogga: Varför ska jag berätta om allt som händer mig, vad får jag ut av det och vem bryr sig egentligen? Det viktigaste i mitt liv är mina barn och det finns hur mycket som helst att skriva om dem. Samtidigt har de inte valt att synas och det som från början mest var en kul grej för släktingar och vänner har eskalerat och blivit en allmän angelägenhet (även om jag inte har en jättestor blogg). Och med tanke på att klimatet på nätet har hårdnat och folk tenderar att bli mer elaka, så känns det inte roligt att visa bilder på familjen och berätta om saker vi gör tillsammans. Allt som handlar om mina böcker riskerar dessutom att upplevas som skryt. Så länge det gick lite knackig så var det enklare men nu när det går bra känner jag själv att det är obekvämt att berätta om det. Sjukt nog så är det lättare att skriva om motgångar än framgångar (och kanske är roligare att läsa om?!) … Framskjutna placeringar på topplistor gör såklart att jag blir mer ifrågasatt.

Vissa är avundsjuka på mig som författare och tror kanske att deras uppgift är att ”ta ner mig på jorden”. Men jag står redan med båda fötterna på jorden, tack! Jag har genomlevt allt från mobbning till tuffa år innan jag fick bokkontrakt. Det har varit hårt slit på vägen och allt annat än självklart. Och att lyckas med något är inte alltid likställt med att vara lycklig. Anonyma kommentarer från folk som måste trakassera andra för att få utlopp för sina inre aggressioner är jag ganska förskonad ifrån men inte helt. Fast de flesta har varit snälla mot mig och det tackar jag för!

Syftet med den här bloggen har varit att underhålla, bjuda på mig själv – framgångar och misstag – och framför allt ha en dialog med läsarna. Det sistnämnda har minskat rejält sedan jag började blogga för Amelia. Kanske för att det är krångligare att kommentera, jag vet inte. Men på Twitter är det enklare att ”snacka” med varandra och där är det ett mer avslappnat klimat. Det är ett pågående flöde som passar mig perfekt. Och jag tycker att det är roligt med Facebook, där jag uppdaterar min offentliga sida regelbundet och berättar om skrivprocessen.

Kanske återkommer jag i en författarblogg framöver, det är en helt annan sak än att ”skriva dagbok” om mitt liv. Jag vill tacka dig som har läst och önskar dig en underbar höst (tända stearinljus är mitt vapen mot mörkret)!

PS. Det blir några inlägg till efter det här men jag ville berätta i förväg att jag slutar så att du inte går in på den här adressen och ser att bloggen plötsligt inte finns.

Kram Sofie

 

  1. Jag förstår dig, även om det är vansinnigt tråkigt. Tack för alla härliga inlägg! Och jag har inte sagt det förut, men stort grattis till all framgång med böckerna! Jag har läst dem alla och tycker mycket om dem. Ser fram emot nästa!

  2. Vad tråkigt, men jag förstår. Det finns väl gränser för hur mycket man ska behöva ta från folk och ge till folk också för den delen. Kommer sakna din blogg, kram!

  3. Trist jag har gillat din blogg jättemycket . Jag gillar även dina böcker jättemycket. Lycka till i framtiden och hoppas att du snart är tillbaka 🙂

  4. Åh vad tråkigt.. Men jag förstår dig.
    Jag har en blogg för min familj, släkt & vänner med ca 20 unika läsare om dagen. Ingenting jämfört med dig förstår jag.

  5. Vad synd! Har verkligen gillat att följa dig. Förstår dig och önskar dig all lycka till. Jag glädjs otroligt mycket med din framgång! Fortsätt kick-ass!
    Kram Ulrika

  6. Härligt att du fortsätter på Facebook och twitter, det är kul att följa dina tankar och idéer.
    SUPERKUL att du har sån framgång – och väldigt bra att få höra att det inte alltid varit lätt.

  7. Vad trist – men jag förstår helt hur du tänker! jag har uppskattat att följa dig på bloggen. Lycka till!

  8. Åh vad tråkigt att höra. Jag har följt dig sen du skrev för friskis pressen men jag förstår ditt val. Lycka till i framtiden och jag ser fram emot att läsa flera av dina kommande böcker!

  9. Tack för att du delat med dig; du verkar vara en härlig person och jag har uppskattat din blogg! Kul att det går bra för dig; önskar dig fortsatt framgång!

Comments are closed.

LOADING..

Fars dag-presenten …

20121111-210214.jpg

… kommer från iphone-vantar.se! Grattis alla pappor!

LOADING..

Bokens dag i Vänersborg

Åkte hemifrån Bromma klockan 11.15 i går och anlände till Vänersborg klockan 17. Heja SJ! Jag vet att jag hade kommit till Kanarieöarna på samma tid men jag ångrar inte att jag valde Vänersborg i stället! Vilken kväll vi hade igår på Folkets hus, som för övrigt var oväntat vackert. Det är inte varje dag man får stå på en scen med en handmålad kuliss bakom sig, en jättekandelaber med tända stearinljus och en koltrast (!) som inleder showen. Och inte heller framför en publik på 300 personer. Och vilken publik sedan! Jag var först ut av fem författare och fick svårt att andas först när jag hörde det. Men sedan insåg jag hur perfekt det var – annars hade jag bara suttit och stressat upp mig och inte kunnat njuta av de andras framföranden. Mina 20 minuter på scen gick fort och som vanligt kom jag in på hur det är att vara anhöriga till en deckarförfattare. Min man får stå ut med mycket, bland annat att ligga med tunn bomullsrock med ansiktet nedtryckt i snön och spela död i min boktrailer. Glömde att be någon att fota mig på scen men satt och bläddrade i lokaltidningen vid frukosten i morse och stannade till på en bild i kulturdelen. Hann tänka, ”shit, vad lik hon är mig!” innan jag fattade att det var jag. Se här!

P3-Christer var otroligt underhållande. Fattar inte att jag lyckats missa honom innan detta (får väl skylla på att jag är radioanalfabet), men efter det här kommer jag inte att glömma honom! Han gjorde stort intryck med sin majaplanta, sin handskrivna mind map som tog upp halva scengolvet – för att inte tala om det avslutande fyrverkeriet som fick koltrasten i början att blekna. Han var oerhört rolig att lyssna på och jag blev sugen på att läsa hans bok Gräspojken.

Catharina Ingelman-Sundberg imponerade också. Snacka om att gå in för sin research när hon skrev Kaffe med Rån. Det märks att hon också har en journalist i sig och att hon använder det i sitt bokskrivande. Och boken som handlar om pensionärer som vill lämna servicehemmet till förmån för fängelset, lät som en rolig och spännande story.

I pausen var det mingel, mat, vin och boksignering. Först åt publiken och jag satt vid mitt signeringsbord och försökte se avslappnad ut. Men sanningen är den att jag är allt annat än avspänd i den situationen. Det är en plåga om ingen vill köpa! Mest för att det är pinsamt. Tack och lov blev det ett drag efter ett tag. Jag vågar knappt skriva det men det blev faktiskt lite kö till och med (vilket inte är en självklarhet när man inte heter Läckberg – inte ens när hon är ens mentor). Så jag blev så otroligt glad över att vänersborgsborna verkar ha gillat mitt framträdande (eller så stödköpte de, det framgick aldrig)!

PS. Christopher O’Regan stod inte så här i 20 minuter, promise!

Efter pausen var det Christopher O’Regans tur att prata och det märktes att han har stått på scen förut (både på ett och två ben/med hela och trasiga brallor/uppknäppt och knäppt gylf). Han trollband publiken och var rolig med sina anekdoter från 1700-talet. Tror att min man skulle uppskatta hans bok Kärlekens krigare, får kolla på Storytel.

Marcus Birro och Thomas Erikson? Som deras ersättare gjorde vi vårt bästa att se likadana ut.

Och sist men inte minns var det Ann Rosman. Hon ersatte Marcus Birro i sista sekund och satt innan och oroade sig för att hon inte kunde något om fotboll. Men hon är en fängslande berättare (i dubbel bemärkelse) och man kan inget annat än att dras med i historien om Metta Focks öde, som Mercurium handlar om. Den boken har jag läst och rekommenderar alla som gillar deckare. Det är speciellt när boken faktiskt handlar om ett riktigt människoöde och inte ett påhittat som i mitt fall!

Tack Vänersborg för en trevlig kväll! 

Uppdatering: Nu läser jag här att det är jag som är Marcus Birro och inte Ann! Snacka om att bli tagen på sängen! Då hade vi ju gjort helt annorlunda miner …

LOADING..

Grattis till fin bok, Tyra!

I dagarna kommer Tyras bok ut. Jag känner ingen driftigare människa än min syrra, så vill du få inspiration: missa inte hennes bok ”Från blogg till business”. Finns att köpa här!

LOADING..

Aldrig mera fet

Erika Rosenbaum

Ikväll är det premiär för min kompis Erika Rosenbaums nya tv-program ”Aldrig mera fet” på TV3. Bilden ovan tog jag till ett reportage i Amelia men den stämmer bra överens med Erikas roll i programmet. Som personlig tränare ska hon nämligen hjälpa överviktiga personer att komma i form (Nej, Katrin Z har inget med programmet att göra). Just när premiären är klockan 20.00, sitter jag på en scen i Vänersborg men jag ska titta på det på Play såklart. Stort lycka till Erika! Det lär bli succé! Kram Sofie

LOADING..

30 000 sålda pockets på 2 månader

Vila i frid är tillfälligt slut, eftersom de två första upplagorna är slutsålda! Det är fantastiskt kul och overkligt – nyper mig i armen! Det som är mindre roligt är att tryckeriets limmaskin gick sönder och därför gjorde att tredje tryckningen försenades i några dagar. Förhoppningsvis kommer böckerna in i lager idag, håller tummarna! Tyvärr tappar den alla sina placeringar på topplistor men jag hoppas att den klättrar upp igen när den finns att köpa. På Svensk bokhandels lista får den i alla fall vara i en hel månad, puh! Adlibris har den i lager fortfarande, dessutom för specialpris! Men om du vill ha chansen att vinna ett signerat ex (ge bort i julklapp?) så kan du tävla om 10 pockets, här! Scrolla ner till inlägget som heter ”Vinn!”

Manusrapport: Idag har jag nått 400 000 tecken på bok 4, vilket känns som en stor lättnad. Är snart framme vid den spännande upplösningen.

Bokens dag: I morgon bär det av till Vänersborg på Bokens dag! Dags att förbereda ett tal på 20 minuter.

LOADING..

För då minns jag kärleken

”För då minns jag kärleken” är en gripande bok om tsunamin i Thailand 2004. Thailand var mitt favoritresmål förut och vi var där året före och efter tsunamin, men tack vare att vår första dotter föddes just 2004 så valde vi att stanna hemma då. Men 2005 åkte vi tillbaka och såg spår av förödelsen. Och året därefter fotograferade jag tre mammor vars barn hade omkommit i tsunamin. Alla tre hade skaffat nya barn eller så var de gravida. Jag har nog aldrig varit lika tagen av allvaret i hela mitt liv som den stunden med mammorna. Tänk att de kunde skratta fast deras barn hade dött? Jag beundrade dem för att de ens orkade ta sig ut genom dörren igen och bestämma sig för att fortsätta livet trots allt hemskt. Och efter att ha läst ovanstående bok så förstår jag att det är allt annat än en självklarhet.

Det som Charlotte Alfvin upplevde, och återberättar så utelämnande i boken, är så fruktansvärt gripande att tårarna bara rinner. Först och främst är det ofattbart att hon överlevde genom att klänga sig fast vid en palm. Och man förstår mellan raderna att hon tyckte att det var mer ett straff än en gåva att ha överlevt, särskilt när hennes kärlek sveptes iväg i vågen. Även om boken stundtals är mörk och hopplös så växer något slags hopp fram mot slutet. Och för alla oss som inte behövde vara med om detta fruktansvärda, vi ska vara så oerhört tacksamma. Det är i alla fall jag. Varje dag, varje sekund. Kram Sofie

LOADING..

Skriv-i-lands-problem

Ja, här sitter jag vid köksbordet och skriver min fjärde bok. Fjärde bok?! Det är ju helt sjukt men ändå jobbar jag på som om det vore självklart att jag är författare. För drygt två år sedan så slet jag mitt hår av förtvivlan (tänk matadoren i Ferdinand) över att jag inte fick något bokkontrakt. Och nu sitter jag och har blivit bortskämd och tar saker och ting för givet. Eller egentligen är det inte hela sanningen. Jag hade nog faktiskt till och med bättre självförtroende innan bokrecensioner, kommentarer och åsikter. Så bortskämd vet jag inte … Då, före kontrakt, tyckte jag att jag var bäst och fattade inte varför förlagen ens tvekade. Nu, med lite erfarenhet, har jag blivit mer ödmjuk och insett att jag är långt ifrån bäst och att jag bara kan utvecklas och bli bättre. Den lilla obehagliga insikten fick en konsekvens: att jag blev något hämmad i mitt skrivande. (Hämmad: läs livrädd). Det var ett dåligt utgångsläge att börja med att känna att jag inte är tillräckligt bra, att jag måste bli bättre på språket, karaktärerna, intrigen, gestaltningen … ja, allt! Men samtidigt är det just det som är så kul med att fortsätta skriva böcker, för hur roligt hade det varit om jag hade känt att jag är komplett?! Att det inte går att bli bättre än så här.Då hade jag tappat sugen direkt och velat syssla med något annat.

Nu har jag i stället en trigger: att höja ribban ytterligare ett snäpp. Visserligen tycker jag att jag gjorde det redan med Vila i frid, men det var ett år sedan jag skrev den. Efter det har jag bland annat läst Stephen Kings bok ”Att skriva” och blivit inspirerad av vissa saker. Dessutom läser jag hela tiden andras böcker och hittar bra och mindre bra saker som jag lägger på minnet. Nu är jag uppe i 380 000 tecken på bok 4 och känner att jag är på gång med något som kan bli riktigt bra. Boken kommer att utspela sig under en enda dag, med en spännande och nödvändig tillbakablick. Förhoppningen är att bygga upp en olidlig spänning som gör att du inte kommer att kunna lägga boken ifrån dig!

Så, nu ska jag fortsätta att skriva på boken och lovar att göra mitt bästa för att leva upp till förväntningarna! För dig som själv skriver på något, så har jag några tips att komma med i filmklippet nedan, lycka till!

[youtubeplay id=”zKJdt9awvqE” size=”medium”]

LOADING..