Adios amelia!

Är du lönsam lille vän? Skriver du glatt om sponsrad tandkräm för en liten peng? Ansluter du dig i kön till bespisningen där det dignar av inlägg kring mat, vikt eller träning? Jaså inte? Då bjuder vi ett torrt beklagande och tackar för den här tiden.

Jag skulle kunna säga att det har varit en härlig tid. Ett kreativt, spännande och roligt år av bloggande.

För det är sant.

Jag har skildrat livet som det kan vara. Ur mitt perspektiv förstås. Alla har inte möjligheten att åka till långväga resmål, de flesta står inte på röda mattan på filmpremiärer, eller jobbar framför kameran. Vad vi alla däremot delar är vardagens utmaningar, livet med barn, relationer, tankar kring små och stora händelser i världen, passionen för stil, kläder och saker som gör tillvaron både roligare och smartare.

Jag skulle kunna säga att det stundtals har varit en utmaning att anpassa bloggandet till jakten på fler läsare, med ”rätt” inlägg som attraherar en passande målgrupp, utan att tumma på integritet eller ärlighet.

Det är också sant.

Jag har producerat 453 inlägg, helt gratis under 1,5 års tid. Med 100% engagemang. Det är definitivt sant.

Jag skulle kunna säga att maskineriet bakom bloggkulisserna har varit väloljat. Att jag har fått stöd och uppmuntran. Ryggdunkar. Att initiativen på nya vinklar, idéer och samarbeten har haglat. Att min blogg har blivit proaktivt förvaltad av redaktionen.

Men då skulle jag ljuga. Av redaktionen – knappt ett ljud.

Är du lönsam lille vän? Borde du inte blogga om bakning istället för genus, barn, resor, feminism, politik eller produkttester som du bekostar själv?

”Tårtrecept ger högre rating… dear.”

Nej, jag vill inte lägga upp dagens recept eller klädlänkar. Jag har en livsstilsblogg. Men jag tror däremot att den här filmen kan bli viral om ni pushar den. Eller lyfter det här viktiga debattinlägget. Jasså, inte det? Det var synd.

Som en katt producerar en hårboll, är det lika naturligt för mig att skriva. Så det kommer jag att fortsätta med. Frågan är bara på vilken plattform. Och när.

Håll utkik på min facebooksida där jag uppdaterar allt kring mina öden och äventyr.

Tack för alla fina kommentarer, kritiska åsikter, uppmuntrande ord och inspirerande tankar.

Vi ses i ett annat forum. Det kan du vara säker på.

IMG_3889

  1. Hanna skriver:

    Det låter som ett klokt val att hoppa av.

  2. Så tråkigt! Jag tillhör också de trogna som följer dig både här och på Instagram, just för att du skriver om annat än kakor och kläder. Fortsätt att vara dig själv!
    Kram från en som läser allt men inte brukar kommentera.

  3. LIsa skriver:

    Tack för fin läsning, kommer sakna det <3 Bakning? Förutom "hyfsat" tråkigt så finns det redan hundra bloggar om det, nej tack! Fortsätt vara du och skriv, kommer nyfiket följa dig vart du nu tar vägen :)

  4. Anna skriver:

    Åh vad jag kommer sakna dej! Har läst allt men inte kommenterat tidigare. Tack så länge!

  5. Annika skriver:

    Oj vad synd, jag har gillat dina inlägg massor!

    Är din facebooksida öppen? Lycka till, hoppas du återkommer med en ny blogg snart!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Obehaglig sommarläsning

Sommaren och semestern kanske lider mot sitt slut, men böcker går lika bra att läsa i hängmattan som uppkrupen i soffan en dyster novemberdag. Just den här boken lämpar sig däremot bäst i solsken. Ruggigare får man nämligen leta efter.

En man, en kvinna, ett havererat äktenskap och en bitter kamp.

Ebba Witt-Brattströms bok ”Århundradets kärlekskrig” hade lika gärna kunna hetat den vilda jakten på lyckan. Precis som i filmklassikern med Kathleen Turner och Michael Douglas, leder den obehagliga stämningen mellan de en gång älskande till oundviklig katastrof.

Som punktroman är den snabbläst, men det finns en viss absurd njutning i att suga länge på den bittra karamellen.

FullSizeRender-92

Han sa: Om du inte kan bete dig får du gå.

Hon sa: Och det bestämmer du?

Han sa: Det bestämmer jag, ja. Du är inte frisk i huvudet. Det är det som är problemet.

Vill du uppleva en masterclass i härskarteknik är det här boken du ska läsa. Dialogen mellan Han och Hon är helt befriad från gränser och respekt. Det är fascinerande och skräckinjagande på en och samma gång.

Han sa: du förvränger allt jag säger. Jag försöker tala om för dig att jag önskar mig tio minuter utan din moraliska förträfflighet och du svarar med att kalla mig ynkligt kräk. Vem hade kunnat tro dig om att vara en sån smädare. Inte jag i alla fall. Inte ens efter alla våra blodiga fajter. Man lär sig.

Hon sa: Observera att du är mannen som just kallade mig ”jävla fitta”.

Läs den på egen risk, läs den med eftertanke, eller läs och lär.

Och framför allt. Om du känner igen merparten av bokens dialogutbyten från din egen relation: spring för helvete, spring.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Söt som Socker…

”Vadå Alpackor?” tänkte jag när min dotter kom med förslaget. Men mer fridfulla och gulliga djur är svårt att hitta.

Ja, de spottar. Eller rättare sagt kräks upp lite härligt processat maginehåll. Men bara om de känner sig irriterade, och bara sinsemellan. Klart man måste fräsa ifrån om någon nosar en i rumpan. Vi människor löper alltså ingen större risk. Tänk så sympatiskt.

IMG_2938

Alpackavandringen på Kungshaga gård i Höllviken inleds med lite bakgrund om djuret vi faktiskt inte vet så mycket om. Det viktigaste är att respektera dem. För ingenting sker på dina villkor. Vill de gå så går de. Känner de för att stanna eller till och med lägga sig ner och vila, så är det också det som alla andra får göra.

Härligt kompromisslöst.

FullSizeRender-90

Kameldjuret Alpacka härstammar från Anderna där den lever på ca 5000 meters höjd i Peru, Chile och Bolivia. I Europa finns det finns nu ca 30.000 djur och i Sverige, ca 2000. Ullen är enormt mjuk och jag blir lugn bara av att stå och gräva ner handen i den tjocka luggen. Om jag får det vill säga. Alpackor är inte särskilt kramiga av sig. Och de bestämmer om det är ok eller inte.

IMG_3363

Socker, Chili, Kokos, Kanel och Vanilj lockas varsamt ur hagen inför promenaden. Hur lång den blir, bestämmer de själva. Under 1,5 timme kommer vi inte ens en halv kilometer. Och det gör absolut ingenting. De är ljuvligt charmiga i sin självständighet. Mitt exemplar, Socker, låter sig däremot villigt klappas. När jag till och med får en puff i örat när jag ska ta en selfie, blir jag både glad och fnittrig.

Letar du efter en lite annorlunda familjeutflykt, så testa aplackavandring. De fluffiga kompisarna känner inte till ordet ”stressigt” och barnen lär sig att känna av djurets sinnesstämning.

IMG_2851

Synd att vi har fullt i bilen på vägen hem till Stockholm.

Annars kanske jag hade norpat en alldeles egen alpacka att bara vara med, i den ibland stressiga vardagen när allt går för fort.

 

  1. Älskar hur ful-söta Alpackorna är!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..