När lathet blir till långpass

Ibland får man överlista latheten … men när träningspasset väl är igång är det oftast värt det.

Tillsammans i likadana mössor under morgonens långpass.

Tillsammans i likadana mössor under morgonens långpass.

Jag var rätt seg igår eftermiddag efter en vecka med många nya intryck. Jag älskar mitt nya jobb på Marathongruppen (tack för alla hejarop!) men det är många nya rutiner och saker att sätta sig in i vilket gjort att hjärnan gått på högvarv. Nu är jag pepp att starta en ny vecka med större trygghet i att jag vet vad jag ska göra.

Att ge mig ut på långpass på egen hand var idag inget som lockade, så det var tur att jag hade löpardejt med underbara Anna. Efter att ha vaknat tidigt, trots att klockan ställts om, hann jag få i mig en kopp kaffe och en skål fil med müsli innan löpningen. Jag var oväntat pigg när jag mötte upp Anna på Valhallavägen för att sedan tillsammans springa en härlig runda runt Djurgården där benen pinnade på av egen kraft samtidigt som vi var engagerade i samtal med varandra. Nu är jag fylld av energi och tacksam över dagens träning. Ibland är man seg i huvudet, men går man bara ut genom dörren är det oftast skönt att träna väl man är igång. Det gäller att överlista när det är lathet som gör en seg, inte att kroppen behöver vila. (Och genom att lyssna på ens signaler lära sig känna skillnaden när det är lathet eller riktig trötthet som pockar på uppmärksamheten.)

Glädjehopp på Strandvägen!

Glädjehopp på Strandvägen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..